I jobbet är jag strukturerad och lyckas rodda med flera projekt samtidigt. När det gäller mina vantar. Not so much. En vante till, denna gången en röd handske, är borta.
Alla har vi våra brister.
Graaaaaaaah
Helt otroligt. Två dagar in på vintern och jag har redan lyckats slarva bort två par vantar. Eller inte direkt. Som vanligt lyckas man ha kvar en av de två som en härlig påminnelse om förlusten. Mina fina svarta skinnhandskar som en gång tillhörde min mormor ligger i en taxi i Berlin. Och en skinntumvante ligger just nu och trampas ned på Djäknegatan. Så, om du är där just nu kan du ju plocka upp den och lämna in någonstans till mig.
Nytt från Malmö
Det nya i Malmö. Att taxichaufförerna blir sura om man inte säger till att man ska betala med kort innan de stannat. Alltså den extra minuten man orsakat när de måste ta fram sin terminal stillastående och inte med en hand på ratten är orsak till många suckar, och för mig en utskällning.
Fest ikväll på 214 50
Tu tu tu tuuuuuuuuuu
Läsken är ledsen. Kränkt.
Vi lever i de kränktas tid. Nu har till och med läsken blivit kränkt av en reklamkampanj i England. Läsken är ledsen, sårad och framställd på ett nedvärderande sätt. Reklamkampanjen har stoppats. Att stora killar som Pepsi och Coca Cola inte tål kritik (vilket det hette före 2000-talet) utan är känsliga under ytan är förstås ett resultat av det metrosexuella samhället. Det kommer vi snart kunna läsa i det högintellektuella mediet, Flashback.
Snart kommer en intervju i Aftonbladet med en kränkt Coca cola, bilden tagen snett uppifrån, ett utklipp av kampanjen i handen. Och ledsna ögon.
Längtar efter att vara naiv
Den enda down siden av Reklamöl och att stå mitt i smeten av det hela är att inte var fullkomligt naivt inställd till branschen längre, utan känna till hur den fungerar. Det längtar jag tillbaka till ibland. Att vara naiv. Att inte ha en aning. Att glatt trampa in i folks revir och gå över gränser. Det skulle vara skönt.
Uppfriskande.
Lättande.
Allt var så fint, oskyldigt och, inte minst, önskvärt då.
Ibland funderar jag på att flytta till någon annan stad för att få uppleva det igen. Naivitet. Stanna fram till det att jag förstår alla regler och hur allt hänger ihop även där.
Första mediet som uppmärksammar Reklamöl
Det första media att uppmärksamma nätverket Reklamöl och dess effekt för regionen blev den hemliga bloggen Secret Service. För tre år sedan (tror jag) körde jag och Ludde igång. Det resulterade i fester som drar folk från hela mediebranschen som har fullkomligt slagit ut både Resumébar och Mediebar som mötesplats över byrågränserna. Helt fritt från kundsidan och enkom för att utveckla branschen. Som de/den/?/ skriver så har nätverket gett efterdyningar och varit med och förändrat ett branschklimat. Precis som målet var från början. Att skapa rum att ses och därmed ge möjlighet att utveckla kompetensen på företaget genom nya möten. Vilket i sin tur torde vara bra för Skånsk Reklam. Walla. Att ingen journalist nappat på den godingen. De gillar väl underdog entreprenörskap? Eller nä…
Kanske inte förändrat. Men i alla fall påverkat.
Fjärde födelsedagen på Grand
Hur många födelsedagar firas på Grand i Malmö. En väns 25-års fest innebar det fjärde långbordet i år, och det yngsta firandet. En kär kompis, som en lillasyster när jag är cyniskt och vis, en tjej som jag delat lägenhet med (heart break hotel), problem med och som är duktig AD. Både hantverksmässigt och konceptuellt. Hon har bland annat gjort mitt företags logga.
Lina fångade mig i detta problematiskt ögonblick vilket jag snabbt löste på annat sätt. Resultatet ses här.
Bloggknäpp
Nu kanske ni tror att jag vaknat upp från de döda och fått en vitamininjektion som sipprat ut i händerna. Det må hända. Det kanske också är uppvärmning för fingrarna för att kunna skriva det manus jag ska jobba på. Kanske för att det är första gången på länge som jag helgjobbar och har uppe datorn, eftersom jag satt ett förbud mot det för några månader sedan. Insåg att jag jobbade hela tiden och om jag inte satte upp en regel skulle jag fortsätta så. Det finns alltid något att göra. Men nu har det kört ihop sig och nu är det snarare ett ”måste” som satt mig bakom datorn. Ett måste som gjorde att jag bloggat bort två timmar.
Nu ska jag på fest. Hej.