Fullkomligt älskar när projektledare har gått igenom allt underlag och markerat de stycken som jag behöver läsa. Det är att se till att sina medarbetare eller konsulter kan lägga tid på det de ska. I mitt fall att skapa kommunikation. Eller är det för att de är oroliga för att man annars inte läser vad man ska. Hmmm. I vilket fall. Halleluja.
Instamama in tha house
Hade finbesök i morse av mina föräldrar som kom med frukost. Mamma har fått en iPhone (pappas gamla) och jag har nu introducerat henne till Instagram. Om några månader kommer hon alltså att lägga upp sin första bild.
Förlåt mamma. Jag vet att du läser. Och hoppas att du hittar ditt lösenord till App-store så att jag kan följa ditt perfekta liv. Ja, på instagram är allt perfekt vettu.
Filmen är klar, nu hänger det på dig
Kommer inte glömma den gång jag fick uppdraget att skriva manus till en reklamfilm i efterhand och förväntades göra guldägg av en redan färdig film. De hade redan bestämt alla bilder, filmningen skulle ske dagen efter, alla modeller inklusive en vit häst vara castade, stylisten var på plats och jag skulle skriva manus till en voice over.
Det var inget konstigt. Jag hade fått ett storyboard i förhand, bilderna var snygga och den behövde lite skön feel good röst på det. Bara det att DÅ börjar kunden visa guldäggsfilmer med en finurlig twist och tycker att det var något jag skulle skapa med min copy. När jag försökte förklara att det inte riktigt funkar så, utan att man i så fall kommer på filmidén i förväg och att bild och text liksom hänger ihop blev han sur och tyckte att jag inte var tillräckligt positivt inställd.
Jag skrev ett manus som fungerade ihop med filmen. De strök det och tog sitt eget med ord som ”unik” och ”världsledande”.
Det där med förväntningar kontra förutsättningar.
Bästa killen på marknaden
Det här med att lära upp en kille men aldrig få uppleva det fantastiska resultatet, utan det får istället nästa tjej ta del av. Detta är något mina väninnor pratat mycket om inom slutna dörrar. Så nu vet ni det. Det tar liksom en stund innan den där polletten trillar ner och med en ny tjej finns inte stoltheten kvar som förhindrar honom att göra förändringarna inom relationen istället för efter. Därför får hon ta del av allt du kämpat med och får den du ville ha. Det bästa sägs alltså vara att haffa en kille som har en bra tjej bakom sig, gärna flera samboförhållanden.
En vild gissning. Det har gjort ett SATC-avsnitt på detta?
(Skrev först SITC som i Sex in the city, men det kändes fel. Så insatt är jag).
Vuxen och julafton är fortafarande lika viktigt
Okej jag har något att berätta för hela världen. Julafton är INTE något enbart tillägnat barn. Att julafton är till för barnen är samma lögn som att det är mindre roligt att åka bergochdalbana för att man är vuxen. Jag är 33. Jag tycker att det är precis lika viktigt med julafton som förut.
Jag tycker det är livsviktigt vilken sill som är på bordet, jag tycker det är livsviktigt att det finns julgran, jag tycker det är livsviktigt med julgodis, julmusik och jag tycker det är precis lika roligt och viktigt att få julklappar nu som när jag var tio.
Kanske är det för att jag själv är barnslig. Kanske är det för att jag inte själv har barn som gör att jag glömmer bort mig själv och min omgivning och säger saker som att ”julen är ju ändå för barnen”.
Men jag tycker om att titta på Kalle Anka även om det är dåligt. Jag tycker om att dricka glögg. Jag tycker om att planera att gå på midnattsmässa men bli för trött. Jag tycker det är roligt att klura ut vad jag ska ge min familj i julklapp och jag tycker det är roligt att slita upp paket. Jag ser fram emot det redan nu och förstår inte varför denna min julvurm skulle förändras för att jag blivit vuxen. Eller för att jag fått barn. ”Nä nu behöver inte vi vuxna paket längre, nu ger vi bara barnen”. Det kan man ju säga om man har barn själv och kan använda dem som alibi för att få shit loads of paket. Men är det då inte liiite synd om andra? När jag var liten minns jag hur det värkte i magen när jag satt där bland alla mina klappar samtidigt det förutsattes att farfar inte skulle bry sig om han fick några. Varför då?! För att han var vuxen? Han lös ju upp som en sol han med. Julafton må vara roligare med barn som förgyller dagen och att se deras förväntan. Men julafton är ändå för alla, även för dem som inte är eller har barn själva.
Och den som nu säger ”vi firar ändå jul på grund av jesu födelse”. Alltså, håll tyst. För mig är det prinskorven som räknas.
(Att jag nu skriver om att älska jul, julmat och julklappar utan att väga in de som inte får fira jul alls, som svälter i världen eller kanske inte har något hem, innebär inte att jag inte är medveten eller bryr mig om detta. Jag valde bara att skriva om något annat denna gång. Så vet ni det redan nu, ni som brukar läsa in egna tolkningar mellan raderna).
Den här filmen är på riktigt. Måste ses.
Detta måste vara den roligaste filmen som gjorts i år. Alltså den är så rolig att jag skrattade hela vägen. Man liksom väntar och väntar på skämtet, och när slutklämmen … ”The adproway” … kommer då brister liksom allt.
Man skulle nästan kunna tro att de inspirerats av den här fantastiska filmen.
Disclamer, jag klankar inte ner på någon produktion. Jag förstår att kunden är fantastiskt stolt och att de har fått fram allt som förmodligen står i sin affärsplan.
Men hörrni, nu tycker jag vi startar tävlingen. ”Räkna floskler” och ”Räkna antalet kvinnor” i filmen.
”Gör dig redo att bestiga din Segway”
Vilken produkt vill du rösta tillbaka?
Det finns numer många varianter på kampanjen ”rösta fram gamla favoriter”. Alladin uppmanade oss att rädda våra favoriter, vi har fått rösta tillbaka gamla glassälsklingar och så kom jag in på en kampanjsida för chips. Kände typ inge igen en enda påse. Och då har jag ändå ett ohälsosamt förhållande till detta transfettsfyllda snack (jag har även startat egen räddachipsenkampanj på FB, och fick hela 6 medlemmar samt ett brev från producenten på den Engelska landsbygden). Man kan säga att idén faller lite när det inte finns några nostalgiska kopplingar till produkterna eftersom alla som man någonsin gillar fortfarande är i butik och resten var skit.
Nu blev jag brutalt sugen på Vira Blåtira. En kampanjsida på det? Vilken Reklambyrå tar den?
Det roligaste som hände på hela förra året
Kommer aldrig glömma i somras när jag var i metropolen Trelleborg och hälsade på min mamma på sjukhuset. Under tiden hängde mitt sällskap på ett café i ”centrum” där ett gäng turistande huvudstadsbor beställde in kaffe:
– Har ni mjölk?
– Nej, vi har grädde.
– Okej
Så kommer personalen ut till bordet med en sån där tub med grädde och toppar kaffekoppen med ett spritsat gräddberg!
Sällskapet stirrade gapande på sitt kaffe. Walla, en skånsk cappuccino.
Inte så jättepittoreskt.
Skåne. Jag sa SKAUNE!
Älskar när folk säger ”kommer du från Skåne? du pratar ju inte alls mycket skånska”.
Hatar när folk säger ”hahaha barouling? hahahaha”
Uppenbarligen kan folk som är inflyttade från finare landskap med rullande R inte höra skillnaden på skånska och icke skånska. Och uppenbarligen har jag identitetsproblem och pratar stundvis som om jag växt upp på landet. Vilket jag har. Och stundvis som att min pappa pratar det som kallas rikssvenska (= ingen dialekt alls). Vilket jag har. Nu är det dags att söka terapi för att ta reda på vem jag är, söka mina rötter och allt det där. Det kanske finns något program på TV5 som jag kan söka till.