Bortprioriterad

Förlåt. Vi har inte så mycket tid för varandra. Du och jag. Som alltid handlar det om prioriteringar och jag prioriterar inte dig. Det låter som en kniv i ett hjärta och skulle vara så om du var av muskeltrådar. Men du är av ettor och nollor och en bild av ett liv där stora delar trillat bort. Jag har varit i ett förhållande en gång där jag ständigt var bortprioriterad. Han påstod att det inte var så. Att jag var viktigast. Så lätt att säga. Men när ord inte stämmer överens med handling spelar de ingen roll. En del kan nog vara bekväma med att ett förhållande är det som bara finns, sidan om sitt eget liv, och inte begära mer eller kräva mer av tid, känslor eller kött. Jag skulle hellre torka ut ensam i en rabatt under ett gult tegelhus på Värnhem. Det var dagens tanke och lovord till mig själv. Vi hörs snart. Jag ska bara skriva klart. Och ta hand om viktiga muskeltrådar.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

SOMMARJOBB!

Kattrastare sökes till galen katt (misstäkt cocainmissbruk) på Ribersborg. Fem gånger dagligen i koppel på gräsmattan utomhus enligt noga utstakad gång som innefattar, kissa på pizzerians bil, äta gräs vid huskanten, nosa på alla 33 cyklar utanför huset samt att vråla på det stora trädet på gården för att det inte är snällt nog att ha grenar att hoppa upp på. Därefter går ni in så att han får kräka på mattan och du ger ers konung exakt den burkmat han kräver. Om han inte är nöjd med ditt arbete visar han detta tydligt genom att klösa på din käraste ägodel och ylar utan stopp i flera timmar.

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Hit slap

FlyttaflyttaFlyttaflyttaFlyttaflyttaFlyttaflyttaFlyttaflyttaFlytta
flyttaFlyttaflyttaFlyttaflyttaFlyttaflyttaFlyttaflyttaFlyttaflytta
FlyttaflyttaFlyttaflyttaFlyttaflyttaFlyttaflyttaFlyttaflyttaFlytta
flyttaFlyttaflyttaFlyttaflytta

 

Du måste flytta på dig.

 

Vi måste ta ett snack. Hörru.

 

Du måste flytta på dig.

 

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Favoritklickfärg

 

Alternativet är vitt vilket passar jättefint till min gula stora industrilampa som är signerad köket. Och vitt slaktkakel som jag har bestämt mig för oavsett, som ovan. Så hjälp mig. Vita luckor till detta eller gräddglassgrönt. Och vad ska jag ha för bänkskiva?! Har aldrig gjort ett kök innan och det finns ju tusen möjligheter. Väger även in att jag förmodligen kommer bo här max i två år och vad som är lättast att sälja. Mina vänner tycker att jag är konstig som tänker så, men jag kan inte tänka längre. Det kunde jag i och för sig inte med spiral heller när läkaren sa ”max 5 år” … Well.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Pärongräddglassgrönt

Precis när jag bestämt mig för mina päronglräddglassfärgade köksluckor tog min vita förnuftiga hjärnhalva över. Det blir inga luckor beställda denna gång heller. Detta velande. Första gången jag uttalade orden ”någon gång ska jag ha ett rum i pärongräddglassgrönt” var i min fina fina etta i andra hand på Nils Perssons plan med svart och vitt schackgolv i köket och en röd fondvägg för hmmm nio år sedan. Jag älskade den lägenheten. Och mannen som jag berättade för om mina inredningsdrömmar. Sedan har det aldrig, i mina fyra andra lägenheter jag haft, blivit något av den färgen. Och nu, när jag bestämt mig, susar den över hela inredningssverige, i alla magasin och bloggar, och då får jag kalla fötter. Sover på det här.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Bastard – the pickup place

20120430-075721.jpg

20120430-075705.jpg

20120430-075734.jpg

20120430-075749.jpg

20120430-075804.jpg

20120430-075818.jpg

En afterwork på Media evolution slutade med en date och halvfyraburgare på Max på Stortorget. Där mellan fick jag mest värja mig från män utsläppta på grönbete på Bastard. Inte visste jag att detta ställe blivit en pickupbar eller har jag varit blind tidigare, alternativt hade jag ägglossning igår och utsöndrade oemotståndliga signaler utom egenkontroll. Oavsett vilket fick kollegor gå in och bokstavligt bända bort en man som hängde runt min hals (ps han hade flickvän), varpå en annan blev sur och en tredje spenderade hela kvällen med ett orrespel på andra sidan baren för att senare otaliga gånger fråga om jag ville med hem, trots att han också hade flickvän.

Efter denna kväll gör jag ett överslag och beräknar att 70% av de som raggar ihärdigt på Bastard är upptagna män. Kan ni inte kväva ert bekräftelsebehov och gå hem och lägga er energi i ert förhållande istället, så blir världen en lite bättre plats och Bastard en något mer lättillgänglig plats att flirta på utan att gå på minor.

 

Ps. Jag åt grishuvud och drack mitt favoritvin de Jardin.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Söndagstankar

Du försvann ju bara.
Nej. Det tror jag inte på.
Varför. Jag förstår inte.
Jag orkar inte.
Åh. Tvätten.
Vilken tid ska jag nu upp i morgon.
Jag måste få undan det här.
Har jag glömt något.
Vad gör du.
Går det någon niofilm.
Undrar vad han hette egentligen.
Jag skulle inte sagt så.
Jag skulle sagt så.
Har jag något möte i morgon.
Nu då. Om det är sant.
Jag kanske borde diska innan veckan.
Äh. Klockan är ändå över nio.
Fan. Jag har inte hunnit det jag skulle.
Svara. Eller ring. Eller nä gör inte det. Jo.
Har jag glömt något.
Hur mycket tid har jag innan jag måste lägga mig.
Har det hänt något på FB.
Nä.
Jag måste skicka de två mailen.
Nä. Det stämmer inte.
Usch. Vad mycket godis jag ätit.
Grrrrråååh.
Och nu är kl 21.16.
Ah. Skit samma. Eller nä, det är inte skit samma.
Varför bloggar jag nu.
Jag måste få undan det här.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Söndag. Jag är värd en present.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Aj

Om det är ett ägg som fastnat i min vänstra sida så har det förmodligen storleken av ett sådant där marsipanägg från Anthon Berg.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter