Perronger är kärlek. Par gråter. Par kramas. Par skiljs åt. Par står stilla och morgonhetsen sveper förbi dem obemärkt. Par möts. Och i morse, på perrong 5 sprang jag, rakt in i armarna på honom. Först såg jag Ulrika komma gående och mitt hjärta hoppade dubbelslag för jag förstod att då måste han vara här, slängde mig om halsen på henne och tittade åt alla håll. Så stod han där. Och pussades med mig och sa att jag var fin.
Perrong 5
28 september, 2009