I lördags var jag och såg premiären av Spring på Storan. Skånes Dansteaters satsning där man bland annat får se Våroffer med den kontroversiella akten där en kvinna dansar sig till döds – naken.
Ganska rått, ganska svårt och ganska mycket underliv. Jag kunde liksom inte låta bli att undra om de verkligen var nakna under de där kjolarna, men eftersom de kör ganska många och inte så blyga danssteg fick jag svaret ganska snabbt. Nu var det väl inte det som gjorde mig illa berörd i föreställningen utan det var den känsla som hela dansen, hela spelet ville förmedla. Men bara det att bli berörd så extremt så att håren reser sig är… Äh, gå och se den, känn den!
Succé blev det på Malmös opera i alla fall där hela publiken ställde sig upp och skrek och busvisslade i femton minuter när ridån gick ner.
Jag skulle kunna berätta mer, men läs mer här.
(Tänk på att den första akten innan paus bara är uppvärmning för dansarna….)
