Jag visste inte om jag skulle känna någon i går kväll på fanclubs sommarfest men fick inget annat att göra än att babbla med bekanta och kära gamla kollegor. Precis den klick av Sydsvenskankollegor som tackade av mig för ett tag sedan.
Sydsvenskans varumärkeschef, säljchef, chef över mobilutveckling och affärsutvecklare. Och tänk. Nästan alla är tillsammans. Som i par.
Kanske för att det sparar tid. Eller att man har samma intressen. Eller att det finns ett stort urval i samma hus. Man slipper liksom leta på krogen, på stan eller på nätet.
Det var i alla fall mycket trevligt att få mingla med dem bland rosé, starka korvar, blåbärsmojitos och mediefolk. Och så blev det mycket häng med dynganfolk så klart. Gustav, Mattias, Emma och Sara.
Björn Jefferey presenterade mig för en av mina bloggläsare och tillika hotspotmarknadschef. Jag lät mest som man gör när man är kär. Lite så där hackande och flackande med blicken. Och så stötte jag in i en tjej som kände igen mig sååå mycket när jag till slut frågade om hon kanske tränade kom hon på att hon var väldigt besviken över att jag har ett uppehåll med mina afroklasser på Forum som är så bra.
När folk står och stirrar så där över axeln undrar jag alltid om jag är ful, snygg, läser de min blogg, är det min danselev eller har jag bara en kråka i näsan?
Det slog mig förresten igår att alla som sitter och programerar ser så där nördigt osäkra ut och har glasögon om de är riktigt duktiga. Jag imponerades också av dem som har till uppgift av sitt företag att faktiskt mingla och ge ut visitkort. Det finns ju till och med kurser för det där. Och till slut imponerades jag över att jag kunde dricka flera drinkar, utan kvällsmat och att vi ändå kom hem lugnt och sansat.
Det här osamanhängande inlägget orsakades av gårdagen.
