Den största missuppfattningen om feminism tycker jag är att man måste sträva efter att vara manligt. No way. Jag gillar att vi är olika, jag inser att vi är olika och har olika styrkor, både för att vi är olika personer men faktiskt också för att vi är av olika kön. Tänkte på det när jag läste she creatives inbjudan, att jag först reagerade på beskrivning av en av talarna. ”Glöd och entusiasm” stod det och jag tänkte… hade man beskrivit en man så? Och sen tänkte jag So What! Glöd och entusiasm är sjukt bra egenskaper. Det är när man (läs kvinnor) stryker sådana beskrivningar på inbjudningar, när man (läs kvinnor) strävar efter att göra allt okvinnligt, som jag tycker att det blir fel. I den här otroliga strävan efter jämlikhet glömmer vi bort att dynamiken mellan män och kvinnor är bra, det får inte försvinna. Det är bara våra olika egenskaper och stryrkor som ska värderas lika högt. Och där finns ett problem. Men då kan vi väl jobba på värderingen av typiskt kvinnliga saker i stället för att eliminera dem och vägra köpa rosa kläder till vår dotter.
Rosa är inte ett jämställhetsproblem
24 september, 2010
Jaaa, verkligen! Bra att du säger det. Glömmer bort ibland att vi fortfarande verkar vara få som förstår att man kan vara feminist ut i fingerspetsarna utan att vilja sudda ut olikheter och släta över det fantastiska vi har. Att få vara och agera som sig själv, kvinna, stolt över sin kvinnlighet och uppskattad för sina kvinnliga egenskaper, som något lika bra fast annorlunda, essentiellt och kompletterande. Det är grundläggande.
Word.
Jag har beskrivit män som att de har glöd och brinnande entusiasm utan att ens reflektera över att man tydligen inte skall säga så om pojkar med glöd i…? Jag måste ha missat memot nu igen!
Det kanske inte var två jättetydliga ord. Finns tydligare exempel som ”skinn på näsan” som ska vara en positiv kommentar för tjejer men jag tror aldrig någon säger så om killar. Eller?