I morse gick jag långa vägen till boendeparkeringen för att hämta bilen och upptäckte att de gjort inbrott i den. Krossat rutan och rivit ut allt ur handskfacket. Vad de tog? En sladd. En jävla sladd som de kan köpa för inga pengar alls kostar oss nu tusenlappar i självrisk, telefonköer, stöldanmälningar, tejpa svarta sopsäckar och ta sig till bilfirman för ny ruta och en väldig massa tid. Och där stod jag, med tio minuter till jag skulle träffa mina kollegor och med ett lunchmöte i Kåseberga, och bil med krossad ruta. Naturligtvis hade jag glömt mobilen hemma och fick traska tillbaka till lägenheten, meddela Tomas, ringa kollegorna och vandra resten av staden till mötet.
En stulen cykel och inbrott i bilen på en vecka. Välkommen som boende i Malmö City.
Idag känns Malmö skabbigt.
