Säg den lycka som varar

Fredagen var så förbannat bra så jag kunde leva på den hela helgen. Först var jag i ett presentationsmöte för en kund där VD:n jublade ”oooooooooooh det här är så jävla kaxigt och bra, jag älskar det” åt en rubrik jag skrivit och höll tummarna i luften. Och då underdriver jag det en aning. Det tillhör ovanligheten, kunder är ofta återhållsamma med sina jubel. Kanske för att inte salta några fakturor. Så underbart när man får den direkta feedbacken.

Sen gick vi och åt en jättegod lunch på Grand med massor av förrätter i små skålar och skaldjurssoppa och rött vackert kött och hur många olika desserter som helst.

Sen stoppar jag handen i en ficka i väskan och hittar 1600 kronor!

Och solen sken.

Men idag gick jag ut genom porten, hittade inte cykeln och insåg att den blivit stulen för fjärde gången på ett år. Jag orkar inte mer. Det värsta är att denna gången är jag mer arg på mig än på tjuven, för jag är så otroligt tankspridd och korkad. Så, i morgon är det telefonkö som gäller.