Skoja i min doja ska det vara så svårt

MEN. Att gå en amningskurs, 5 gånger, 2 timmar åt gången? Det känns lite overkill. Är det verkligen nödvändigt säger den oinvigde. Jag trodde bara att man ammade. Herregud alla djur ammar. Whats the problem liksom. Tydligen jättemycket. Det finns amningsskolor, och amningshjälpen och psykologiskt stöd. Tre dagar efter förlossning faller man tydligen i storgråt (om man ingår i den vanliga statistiken) och blir deprimerad för att mjölken kommer igång och hormonerna sparkar bakut. Ljuva liv.

Det är mycket nytt man ska lära sig. Och vara förberedd på. Är i alla fall glad att det finns information att läsa sig till så man slipper stå där dag tre och tro att man är helt sjuk i huvudet.

 

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

6 thoughts on “Skoja i min doja ska det vara så svårt

  1. Det är ju olika, men personligen var själva förlossningen himlen i förhållande till hela amningshelvetet. Så tips. Om amningen krånglar (vilket tyvärr är jättevanligt, men tyvärr ingen berättar om) och bebisen inte får mat och skriker precis hela tiden för hen svälter och du inte får sova någonting alls, samt får sår på bröstvårtorna och feberfrossa. Och BVC säger att du ska göra en grej, din mamma en annan, dina kompisar en tredje och Anna Wahlgren en fjärde. Och du inte vet för du är så trött att du hallucinerar och du har bara haft en bebis i några veckor och vet inte alltid vad hen vill. I det scenariot gör följande: Ring Amningshjälpen. Enbart. Skit i allt annat och gör som dom säger. Funkar det inte – ge upp. Ge ersättning, få en glad bebis, så du kan vara en glad mamma.

  2. Alltså, för mig var amningen det absolut krångligaste/jobbigaste i hela graviditetspaketet (förlossningen inkluderad). En riktig surprise att det kunde vara så bökigt, och att så många har problem med amningen, för det var det absolut ingen som hade nämnt för mig innan.

  3. Det är lite skumt med så mycket prat om amning INNAN barnet kommit. Sitta med en plastdocka i famnen och inbilla sig att det skulle ens vara i närheten av en riktig bebis. Resurserna borde läggas EFTER förlossningen. Att få stanna något dygn extra på BB för att få hjälp av de erfarna barnmorskorna, som man gjorde förr.
    Det kan vara kämpigt med amningen, det kan också vara ganska lätt. För mig var smärtan en chock. Tre veckor tog det innan det slutade göra ont… Man har nytta av profelaxandnng. Öva på den istället för att låta en docka torrammas ;)

  4. Två månader tog det för mig innan det kändes som att jag hade koll på läget vad gäller amning och det inte längre gjorde ont. Hade jag inte varit inställd på att det skulle vara så så kanske jag hade gett upp, det var ganska nära de sista veckorna där… Sen har jag ammat på i fyra månader till utan problem, och då kommer nästa grej- plötsligt känns det som att jag är den ENDA som ammar och alla med jämnåriga bebisar ger bara pureer och mos och majskrokar så fort sexmånaders dagen passerat. Så om man som jag vill fortsätta amma i kanske ett halvår till ja då börjar nästa vända med meck och frågor som ingen har svar på (för alla har slutat amma och BVC vill bara att barn ska äta berikad industrigröt och menar i princip att så länge dom inte gör det så kommer barnet inte sova hela nätterna…suck). Men hur gör man om man vill både ge mat och amma? Vad krävs för att mjölken inte ska sina? Och vad svarar man alla dom som undrar om man inte ”ammat klart” vid det här laget?

    Jag köpte boken ”amning i vardagen”. Den är väldigt bra och användbar. Dagens tips alltså!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *