Jag blir provocerad av människor som, utan att ha en aning om vad det egentligen handlar om, avfärdar sociala medier. Gärna med någon raljerande mening om vad andra lägger livet på.
Men jag kan bli precis lika provocerad av detta ohämmade hyllandet av sociala medier. Som om det är det största och det enda som spelar roll. Som om de kommit på något helt nytt som heter kommunikation medan resten av världen ägnat sig och det och byggt varumärken i årtionden.
Och när min pojkvän vill att jag ska följa med till Tjärnö en helg och det låter som en otroligt mysig grej på vår sommarsemester, men egentligen menar att vi ska gå på ett träningscamp i sociala medier tillsammans med 300 andra människor blir det bara för mycket. Det skulle vara som om jag skulle ta med honom på en två dygn lång smygläsning av Nöjesguiden.
