Detta är en risotto noir. Från Malmö fisk. Jag har inte vanställt bilden, det är en cm drypande svåridentifierat fett du ser.
Jag vill verkligen älska dem. Men det finns ingen ursäkt för det här.
Inte heller för att servitrisen inte räddade oss vid regn trots tomma bord inne så vi fick fixa det själva, eller att musslorna dröp av salt eller att kocken, när hen får kreera fritt och välja en fisk till den beställda vegetariska risotton (det står ”inget är omöjligt, allt tar bara lite längre tid” på menyn) väljer att slänga på stora bitar av kall varmrökt lax ovanpå en risotto noir (vet inte när skaldjursrisotto blev vegetariskt) och så hyvlad parmesan på det. Jag kan fortfarande inte smälta den rätten.
Det var min första kväll på stället och minnet av en perfekt fish n chips som jag ätit till lunch har bleknat. Vad händer?!
