Spoon up Spoonery


Kungen av grytor öppnade upp som det charmigaste snyggaste hål i väggen i Slottsstsden. Alla var där. För den kraftiga chilin med färsk koriander. Vilken grej. Ett ställe med grytor gjorda av bra kockar. Sedan öppnade de ett till Spoonery och ett till. Konceptet var klockrent och tilltalande. Fler försökte sig på liknande men har inte nått samma stringens som Spoonery. Tack och bock.

För ungefär ett år sedan köpte jag den sämsta Pho, vietnamesisk nudelsoppa, som jag någonsin ätit – både i Sverige och Vietnam. Nej jag åt inte den, jag slängde den faktiskt. Den var oätbar och den var från Spoonery. Jag var helt paff. Den var så dålig att det var chockerande att den kom härifrån. Vad hade hänt? Jag provade några andra rätter bara för att konstatera att höjden var borta. Spoonery var nu endast ett ställe med grytor. Inte makalöst goda grytor. Ett ställe för snabb kvällsmat och lunch i kvarteret. Inte ett ställe att ta sig till av habegär. Kanske de inte lyckats rekrytera rätt kock att ta över stafettpinnen, kanske någon slutat bry sig när köket flyttade från det lilla till det stora beredningsköket i Limhamn. Jag vet inte.

Men jag gick hit igen. Och den franska fisksoppan var i alla fall god. Fina nätta örtiga smaker. De små tråkiga räkorna hade gärna fått avstå dagens simkurs i min soppa men fisken och grönsakerna smälte bra ihop. Kanske kanske Spoonery kan ta några steg tillbaka till sin tidigare ohotade position för allt serverat i skål. Med kärlek och hjärta för maten så vågar jag bli stamkund igen. Men kom igen!