Jag har precis varit och sett Mamma Mia på bio utan att ha en aning om vad jag väntade mig mer än lite Abbamusik. Men att göra en musikal, en historia byggt på kring Björn och Bennys gamla låtar. Kan det gå. Det kändes ungefär som att gå på kanten av en hög brant hela tiden med risk för att när som helst ramla ner. Speciellt då Pierce Brosnan spände sitt botoxstela ansikte för att bränna av en låt.
Men håll i er kultursnobbar. Ja det är er som man gärna vill säga åt att slappna av lite ibland, att inte ta saker så himla allvarligt och inte tro att hela världen dömer er som mindre värda om ni skulle nynna på en trallvänlig radiolåt.
Det här var så töntigt att det blev bra. Det gick liksom inte alls att ta den på allvar någonstans och var så corny att man bara fick släppa alla pretto tankar och gilla färgglada musiknummer, totalt obekväma övergångar, tjejskrik, massa abbalåtar och bröllop.
