Varför är du så ytlig?
Det är bloggen som är ytligt och inte jag vilket är ett medvetet val. Ungefär som tidningen ”Min häst” den handlar om hästar och inte biståndsarbete i Uganda. Men ett intresse utesluter inte andra.
…och småborgerlig?
Din fråga är intressant. Förr var småborgerlighet en benämning på hantverkare och köpmän från lägre medelklass men jag antar att du snarare använder ordet som det nedsättande uttryck det utvecklats till. Uttrycket småborgerlighet kan i detta fall syfta på konservatism, strävan efter att avancera, trångsynta värderingar, egoism, misstro mot det okända och ett skällsord på den man tycker har oväsentliga värderingar.
Om det är konservativt att tycka kärnfamiljen är cool, ha fast jobb och att kunna tänka sig att ta en öl på möllan men aldrig att bo där eftersom det inte är mysigt, ja, då är jag väl småborgerlig.
Om det är småborgerligt att vara karriärsinriktad, gilla att tjäna pengar och sträva efter att avancera på alla plan, så ja visst.
Men trångsynt är jag inte även om jag ofta vinklar mina texter hårt åt ett håll med en viss ironi, vilket kallas stilgrepp. Och om jag var perspektivlös skulle jag inte kunna jobba med det jag gör vilket innebär att kunna se beteenden och företeelser ur olika vinklar.
Den typiska kreatören är egoist och jag är en av dem men det utesluter inte ett stort hjärta. Det okända möter jag snarare med nyfikenhet än med misstro. Även om jag ibland kan döma hårt är jag ofta den som sätter mig på tvären inför andras oacceptans.
Visst skriver jag om mycket som många skulle kalla oväsentligt. Det roliga. Det ytliga. Men det betyder inte att det det är hela jag eller att det som betyder allra mest för mig någonsin når denna blogg.
Svar nog? Eller har jag missat något.
Av dina texter att döma besitter du en fantastisk analytisk förmåga.
Jag gillar att läsa om hur du ser på de delar av om-/världen som du skriver om.
Ytlig, det är nog det sista du verkar vara.
Jag skulle vilja anklaga dig för att se lite för bra ut möjligtvis.