Sydsvenskan – en bonnig buskis

Kalla mig nördig men ordval är viktigt. Det senaste ordvalet att stå som föremål för min irritation är Sydsvenskan och deras nya satsning, nöjessidan ”Po stan”.

När DN lägger ner sin upplaga ”På Stan”, gör Sydsvenskan en ripoff men på bred Malmöitiska. Det är inte ripoffen i sig som stör mig, klart man får använda ett vinnande koncept om det redan finns. Det som förstör är stavningen. Av flera anledningar.

Den som jobbar med kommunikation vet att ”tala med bönder på bönders vis” inte alltid gäller i text. Att skriva på dialekt är snarare förnärmande för läsaren. Att skånskan är laddad med en stor dos dumhet, efter åtskilliga tv-serier och reklam, där den tröge alltid är skånsk, förbättrar inte upplevelsen av ett ord som skrivs på bred skånska. Vi vill inte känna oss dumma eller fördummade. Vi vill bli tagna på allvar.

Övervägande del av Malmös befolkning säger inte heller ”Po stan” och vill inte förknippas med uttrycket. I förvandlingen från arbetarstad till kulturstad med, bland annat, högskolan som grund, ser underlaget för ett sånt här namnval tunt ut.

”Po stan”, ger knappast intrycket av att Sydsvenskan har ”koll på läget” vad gäller nöjesjournalistik och det som händer på stan. Samtidigt som tidningen tappar unga läsare lanserar de ett namn på nöjessidan som låter som den skrivs av och för femtioplussare. Inget fel i det, om det är så att tidningen enbart riktar sig sig till denna målgrupp. Jag hoppas att så inte är fallet. Och jag kan inte tänka mig att unga läsare litar på en nöjessida som låter som en bonnig busik.

Den som prenumererar på en morgontidning vill, först och främst, att den ska vara seriös och hålla hög standard. Tidningen har många bra journalister och har vunnit åtskilliga priser för sitt innehåll. Det förvånar därför att man kämpar så förbryllat med att vara folkliga.

Med ordval som dessa fyller Sydsvenskan sitt varumärke med helt fel värde.

Och vad är det med Sds och deras namngivning som bygger på slang och dialekt. Deras ungdomssatsning ”Nellad” är ett annat exempel. Det låter som om någon fyrtioåring suttit och kommit på ett käckt namn utan att tänka på hur ungdomar pratar idag. Det ger snarare intrycket av att Sydsvenskan, tvärtom, inte har ”Koll på läget”.

Till slut kan man undra om tidningen delar upp nöjesjournalisiken i ett elitlag och ett folklag eftersom Po stan ligger bland Malmösidorna och inte i B-delen.

Sydsvenskan, ta era läsare po allvar.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

18 thoughts on “Sydsvenskan – en bonnig buskis

  1. Ordval är viktigt. Det är sant.

    Några förtydliganden.
    * Det är fel att kalla ”Po stan” för en nöjessida. Nöjessidorna ligger i B-delen. ”Po stan” ska spegla vad som händer på stan, men inte nödvändigtvis sådant som normalt ryms på Nöjessidorna. ”Po stan” ligger på Malmösidorna, i C-delen. Med ”stan” menas alltså Malmö, inte Lund, Köpenhamn, Skåne eller Riket.
    * ”Po stan” är ingen ”ripoff” av DN:s ”På stan” – inte alls. ”Po stan” är ett uppslag varje lördag, ”På stan” var en hel pappersbilaga som rymde (och gör så fortfarande på nätet) kalendarium, krogrecensioner, teater, bio, klubbar mm. Det gör inte ”Po stan”. Vi har inga ambitioner att rida på DN:s koncept – vi har för övrigt ett alldeles eget nedlagt bilagekoncept i Dygnet Runt att använda, om vi hade velat. Vi återanvänder bara ett utryck (i skånsk tappning) som ”ägts” av Stockholmstidningen i många år.
    * Vi som gör ”Po stan” är födda och har bott större delen mitt i Malmö. Vi talar inte med ”bönder på bönders vis” – inte ens på ett teoretiskt plan använder vi sådana begrepp. Vi älskar skånskan, ser inte alls dialekten som dum eller löjlig. Vi har dock ett mått av självdistans.
    * ”Koll på läget” var en marknadskampanj som Sydsvenskan körde för kanske 10-15 år sedan. Kul att begreppet lever kvar, fast kanske inte. Vi på redaktionen var aldrig särskilt glada. Ordet ”läget” känns ansträngt och inte särskilt malmöitiskt.
    * ”Po stan” är inga ambitioner att flörta med yngre läsare lika lite som vi skriver för femtioplussare. Vi har ingen specifik målgrupp för ögonen. Vi försöker inte vara ”hippa” eller smarta. Eller folkliga för den delen.
    * Varför så allvarlig? En morgontidning förväntas hålla hög standard. Men seriös (allvarlig, obenägen att skämta och bete sig uppsluppet)? Ska vi tilltala läsarna i ni-form, lyfta på hatten och säga ”Goddag kära läsare” varje morgon? Sydsvenskan har vunnit många priser, det är sant, men det är ingen anledning att bli högdragen och ”pretto”.

    Tack för rådet: vi ska ta både Stan och läsarna po allvar.

    Martin Andersson
    Redaktör

  2. Jag håller med Karin fullt ut. Dessutom begriper jag fortfarande inte vad ”po” betyder. ”På” med jättekonstigt ”å”? Eller? Varför exkludera läsare som inte snackar skånska? Många av oss som bor i Malmö är som bekant inte uppvuxna här. Och för att vara riktigt bitchig: vad är poängen med sidan? Har inte alls fattat det. Det finns ju inget att läsa där!

  3. Oj vad Martin var på hugget. Du borde lära dig lite om hur kritik på sociala medier bör bemötas ur en varumärkessynvinkel. Man gör INTE som du gör. Det blir bara fånig och svärtar ner varumärket. Nu tänker jag ”paragrafryttare som går i försvar” när jag tänker på Sydsvenskan. Vad hände med ett ”mått av självdistans”. Det måste vara ett väldigt litet mått, för jag hittar inget i Martins inlägg.

    ”Koll på läget” var kanske en kampanj för hundra år sedan, men det var också Sydsvenskans payoff tills för bara några år sedan. Men det kanske inte Martin visste. Det stod under loggan, i det fina typsnittet Cooper Black, och var lika intetsägande som det mesta annat i Sydsvenskans kommunikation.

    Men nog om det nu.

    Sydsvenskan borde hålla sig borta från alla tafatta försök till ungdomsverksamhet. Och om det inte är ett försök att vara ”hipp” och att tilltala ungdomar: vad är vitsen med ”po”? Varför ”po”? Förklara gärna. Finns det en tanke bakom? Sydsvenskan gör en tidning för gubbar och tanter och borde således kommunicera med gubbar och tanter (okej, gubbar och tanter är en definitionsfråga, men det är inte det som är poängen. Poängen är att målgruppen inte känns definierad och att Sydis skjuter vilt, med hagelbössa, och träffar lika sällan rätt som alls). Det som förvånar mig är att Martin, helt öppet och ogenerat, medger att det inte finns någon målgrupp för satsningen. Vansinnigt märkligt.

    ”Po” stan blir lite som en pappa som försöker hänga med i tonårsbarnens vardag utan att riktigt göra det. Hänga med alltså. Reaktionen blir: ”men pappa… åhh!… lägg av. Du är pinsam”.

    Och det är väl så jag känner:
    Men Sydsvenskan… åhh!… lägg av! Du är pinsam!

  4. Hej, möjligt att Riksupplagan avviker en hel del från Stockholmsupplagan av DN, men att DN På stan är nedlagd är inte sant. Det är inte längre en egen rygg men varje fredag utgör På stan cirka 40 tabloidsidor i Kulturdelen (att jämföra med cirka 80 halvtabloidsidor tidigare). Innehållet är i pappersversionen alltså ungefär detsamma som tidigare.
    MVH Axel Björklund, På stan-redaktör.

  5. Paragrafryttare! Den var fin. Tar jag med mig.

    Men ok, vi tar det ett varv till.

    Om vi ska prata varumärke så är ”Po stan” inte det. ”Po stan” är en vinjett på ett uppslag i veckan på Malmösidorna.

    ”Po stan” har därmed samma målgrupp som morgontidningen Sydsvenskan och Malmösidorna. Möjligen kan man säga att vinjetten ska tilltala ALLA som tar del av staden och dess utbud. Ålder, kön, yrkestillhörighet, intresse och härkomst är ovidkommande. Vi sätter inga etiketter.

    ”Po stan” är absolut ingen ”pappa po stan” som försöker hänga med i tonåringarnas vardag. ”Po stan” är ingen ungdomssatsning. Och heller ingen nöjessatsning. ”Po stan” är ett komplement till Malmömaterialet.

    Varför ”po”? Jo, för att vi går ”po jubb”, ”po match” och ”po stan”(…eller kanske ”Po staun”).. Svårare än så är det inte.

    Ödmjuk.
    red

  6. Martin Andersson:
    Tack för ditt engagemang och att du tagit dig tid till att svara.

    Jag syftade på en ripoff på namnet och inte konceptet. Det är namngivningen som är föremål för min kritik, och anledningen är stavningen.

    Allt ett företag gör bidrar till bilden av ett varumärke. Innehåll, reklamkampanjer, hur man svarar på kundservice, hur säljarna uppträder när de är ute, hur journalisterna uppträder. Därför är en namngivning av en sida i en tidning i högsta grad en viktig del av hur man uppfattar varumärket. I det här fallet Sydsvenskan. Och det är här problemet ligger, att man faktiskt inte har brytt sig om att definiera en målgrupp. Namnet på sidan och innehållet på sidan riktar sig till en målgrupp och utesluter en annan, även om man inte har bestämt att det ska vara så. Det går inte att rikta sig till alla, eller rättar sagt, det är svårt att göra något bra om man riktar sig till alla. Det kan verkligen inte vara ovidkommande vem som läser tidningen. Det borde vara högintressant.

    När det gäller begreppet och grundvärderingen i Sydsvenskans marknadsföring som bygger på ”Koll på läget” används det fortfarande. Jag har själv jobbat med marknadsföringen av tidningen och, precis som ”Bomber & Granater” skriver, användes det som payoff för bara något år sedan. På Sturup finns idag en stor reklamskylt för Sydsvenskan som bygger på begreppet.

    Nej, jag tycker inte att Sydsvenskan ska tilltala sina läsare i Ni-form, lyfta på hatten och vara pretto, men jag ser inte att bred skånska måste vara motsatsen.

    Själv känner jag ingen i Malmö som går ”Po jubb” eller ”Po stan”. För mig känns begreppet främmande, fult och fånigt. Och jag verkar inte vara den enda som står utanför målgruppen ”Alla”.

    Axel Björklund:
    Tack för informationen, vi är glada att den finns kvar i någon form.

  7. Fortsätt diskussionen, läser med iver! Och håller med Karin: Jag är inte den enda som känner mig utanför målgruppen ”Alla”. Det känns en smula hopplöst att min morgontidning som, uppenbarligen haltar ekonomiskt, väljer att prioritera den här typen av ”skjuta vilt i luften”-satsningar. Med astöntiga namn.

  8. Vadå läget kändes ”inte särskilt malmöitiskt”?

    Läget – eller laeuget – är ju malmöitiskans motsvarighet till franskans ça va. Var annanstans kan man se två personer möta varandra på gatan och höra:
    – Läget?
    – Läget.
    Följt av kort instämmande nickande innan de båda åter skiljs åt.

  9. Hahaha. Neomalmöit – så sant. Men igen, varför ett sånt fokus på att skriva på Malmöitiska. Räcker det inte att man skriver nyheter om Malmö.

  10. Men ifjor är helt godkänt, sydsvensk variant som förekommer söder om Öster – och Västergötland och är lika gångbar som ifjol

  11. Martin: Paragrafryttare som jag faktiskt är så måste jag påpeka att skriftspråk och talspråk är två helt olika saker. Det borde väl varenda anställd på Sydsveriges eminenta flaggskepp veta. Det må uttalas ”po” eller ibland till och med ”puh” men det skrivs fortfarande ”på”. Jag förstår fortfarande inte varför det tvunget ska skojas till och dialektifieras som det så ofta gör när Sydsvenskan är i farten. Obegripligt.

    Det måste väl vara bättre att skriva ”på”, då ni helt säker undvika kritikik och risken att få på er dumstruten. Jag lovar: det är inte en enda männsika som kommer ringa och klaga, inte en bloggare som kommer att skriva om det (och, nej, all publicitet är inte bra) och livet kan gå sin gilla gång.

    Annars får ni skriva skiten fonetiskt. Det hade varit kul!

  12. Men Jacob, vi diskuterar väl knappast sociala medier här och nu. Gör vi det? Läs igenom allt igen. Gör om, gör rätt. Jag behöver således inte vara expert på sociala medier. Dock har jag läst svenska i skolan och vet att det stavas ”på” oavsett hur de uttalas. Men förlåt mig Jacob. Hur ska jag göra för att få tillhöra din speciella klubb, som uppenbarligen precis varit och gjort stort?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *