Det vet jag eftersom jag själv förmodligen har sagt 80 % av det som nämns i Fucking creatives. Min största chock när jag började jobba på reklambyrå var hur bortskämda alla kreatörer var. Byråns förvirrade skarpa kreativa och ack så viktiga hjärnor. Man kunde gå tillbaka till barnstadiet, sluta tänka på annat än att lösa problem åt kunden. Älskade det en aning förstås. Att ha en produktionsledare som håller reda på allt i ens liv är anledning nog att vara anställd. Berättar för en när man ska vara på möten, ser till att det finns kaffe på bordet, ringer kunden, vidarebefordrar ens arga ”rör inte min text-mail” till kunden och har strukit alla svordomar och olaga hot, ser till att omöjliga idéer som man klottrat ner på ett papper – som att hissa upp en giraff i en lyftkran – genomförs, bokar ens flyg, tar fram det underlag man vill ha…
Fucking creatives said:
”We usually have an account person or producer that dials the number for us”.
“Where am I supposed to be at 2?”
“Can I give you all my reciepts, and have you fill it out?”
”What time does my flight leave!.
”Will there be breakfast?”
”Do you need me in that meeting?”
“I can’t come in until 1. There’s a repairman coming to fix my record player.”
”What was the producers name again?”
“Where’s the brief?”
“We had an idea like that for another client. Let’s just use that.”
“I refuse to do that type of work.”
“I didn’t get that email.”
“But I don’t want to show it to the client. I just did that option to prove it would suck. And that’s what we will tell them. It sucks.”
“I don’t do banners. It’s in my contract.”
