Posts Tagged ‘kärlek’

Var går gränsen för otrohet?

måndag, september 23rd, 2013

Trots att man vet att det ständigt händer runt omkring händer det aldrig i ens egen relation. Man vaggas direkt in i tryggheten i ett förhållande och tänker ”inte hen”. Det har jag tänkt varje gång det hänt. Som singel får man sanningen bekräftat rakt upp i ansiktet. Är det en enda man som raggar i baren på Bastard som är singel exempelvis? Inte enligt min egen högst trovärdiga statistiska bedömning. Jag har blivit bedragen. Jag har bedragit. Jag har levt. Och jag tror i min vagga att det är över. Att jag vuxit ifrån det. Att vuxna människor inte har behovet och är stora nog att ta rätt beslut för sin relation. Det är väl tur att vi vaggas in i trygghet. Annars hade vi aldrig kunnat lita i en relation. Och det måste man kunna. Men ack så lätt det är att rasera ett förtroende.
Så var går gränsen för otrohet? Frågan ställs i tjejtidningar, bland vänner, i quiz. Är det en kyss ett ligg eller bara en tanke?

Jag har en väldigt enkel regel. Om det är något du inte kan berätta, något du undanhåller, för din partner och du vet att det skulle såra om hen fick veta. Då ska du låta bli.

Varsågod. Den regeln är fri att använda.

Det är inte värt det om det kommer fram. Skadan är stor. Förtroende tar evigheter att bygga.

Jag har i alla fall lärt efter flera hårda fall att förlåta, det gör jag inte igen. Om man blir sviken är det bara att gå och inte ödsla tid på att leva i den sårbarheten man dragit över sig. Och det underläge man hamnar. För den som varit otrogen och blir förlåten hamnar aldrig i skuld eller underläge. Ett ”jag förlåter dig” ger makt.

Se mig

onsdag, augusti 21st, 2013

Sitter på ett café. En kvinna i solglasögon har ätit en kaffe och en kaka, tar upp sin mobil och ringer ett samtal skitsur. ”Jag sitter på en restaurang och har ätit för 1000 kr. Kan du komma hit och batala. Ja, men kommer du? Kommer du?”. Klick. Som kvinna med några förhållanden i bakgrunden har jag hennes fulla sympati. Nej, hon är inte knäpp. Hon är bara väldigt väldigt osedd och önskar inget annat än en smula bekräftelse. Och så kommer det ut. På lite olika vis. Ur frustration och fullkomlig inre sorg.

Från mitt söndagshjärta till en bok

söndag, maj 13th, 2012

På söndagar är jag nästan alltid kär. Jag vet inte riktigt i vem dock. Eller om det är lyckligt eller olyckligt. Det är bara en känsla som infinner sig ungefär tvp timmar i veckan och påminner mig om att mitt hjärta sitter kvar.

Just nu kanske det beror på att jag ska skriva en text för en kund om kärlek dock. Jag försöker sätta mig i stämning för att få rätt ton och känsla i texten. Tänker mig in i hur det är, minns, känner pirr och längtan. Snart ska det få sippra ner i tangenterna. Likeacopywriter.

Sluta andas nu <3

tisdag, maj 8th, 2012

20120509-002935.jpg

 

 

Kan man kväva känslor? Jag vet två som försöker. Eller nej. Jag vet fler som försöker. Glömma varandra. Förtränga varandra. Mot tyngdlagar som får dem att falla dit. Men som med sunt förnuft och vetskap om det omöjliga säger hej då. Ord om vad som kunde varit som ingen kommer veta. Ord om hur längtan känns när den inte får uttryckas. Ord om de ord som inte vågar yppas med risk för ömmande återfall.

Alla om.

Alla själar som försöker tystna. Kväva. Det vi inte bestämmer över.

 

<3

 

 

Bortprioriterad

fredag, maj 4th, 2012

Förlåt. Vi har inte så mycket tid för varandra. Du och jag. Som alltid handlar det om prioriteringar och jag prioriterar inte dig. Det låter som en kniv i ett hjärta och skulle vara så om du var av muskeltrådar. Men du är av ettor och nollor och en bild av ett liv där stora delar trillat bort. Jag har varit i ett förhållande en gång där jag ständigt var bortprioriterad. Han påstod att det inte var så. Att jag var viktigast. Så lätt att säga. Men när ord inte stämmer överens med handling spelar de ingen roll. En del kan nog vara bekväma med att ett förhållande är det som bara finns, sidan om sitt eget liv, och inte begära mer eller kräva mer av tid, känslor eller kött. Jag skulle hellre torka ut ensam i en rabatt under ett gult tegelhus på Värnhem. Det var dagens tanke och lovord till mig själv. Vi hörs snart. Jag ska bara skriva klart. Och ta hand om viktiga muskeltrådar.

Lätt till gråt lätt till skratt

torsdag, april 26th, 2012

Denna veckan har jag suttit i en soffa och pratat. Det var allvar. Så såg jag mig själv ur ett utifrånperspektiv när jag gick upp för att släppa ut katten. Hur jag liksom byggt upp en mur av kuddar runt mig själv i soffan. ”Kom inte nära”. Höll på att skratta inombords. Men fick inte. För det var allvar. Och det var meningen att jag skulle vara sur. Men så kom den där tv-reklamen med pensionärerna och jag började fnittra. Sen han. Sen var vi allvarliga igen.

Nykär

torsdag, april 5th, 2012

Om man är nykär i hela kroppen. Men inte i någon. Bara har samma känsla. Då är det vår va?

Vem syftar du på/säger hej till här?

onsdag, april 4th, 2012

Ha. Glömde svara på den här fredagsfrågan. Det syftar på en man som jag träffade, ganska länge, kanske i sju/åtta månader. Som gjorde bort sig totalt.

 

Hej

onsdag, mars 21st, 2012

Om någon berättar att de inte kan sluta tänka på en. Som står i din lägenhet och har lagat lagat middag när du kommer hem från träningen. Som kysser dig hårt i en gång på IKEA som om inget runtomkring finns. Som, fast du surar, är arg och otrevlig och inte ger ens hälften tillbaka står där och hoppas. Som hellre hjälper dig spika hyllor eller packa upp lådor än att gå ut med vänner. Som fantiserar om dig i ett hus på landet med knotiga äppelträd. Som ringer om du mår dåligt. Som köper tulpaner för att du haft en jobbig dag. Som tittar in i dina ögon och säger att hen är så kär och önskar att du bara sa samma sak tillbaka. Som riskerar och raserar allt för ett kanske. Då kan man vara ganska säker på att hen fortfarande läser det man skriver. Hej.

Vad man visste då

onsdag, mars 21st, 2012

”Kärlek kan inte ibland vara för evigt. Kärlek varar för evigt. Alltid. Annars är det inte kärlek. De som hävdar motsatsen har aldrig varit kära. Jag tror knappt de har varit förälskade någon gång. Förmodligen jobbar de på MTV, NRJ eller Mix megapol, vad nu det har med saken att göra”.

Jonas Grönlund, 24 år. Året är 2000. Helt Fantastiskt.

 

 

”Det största funktionshindret är trots allt kärleken”

söndag, mars 4th, 2012

20120304-143955.jpg

Är man någonsin så stark som när man är själv? Är man någonsin så svag som i en relation?

Svag behöver i och för sig inte vara fel. Det kan vara vackert att våga lämna sig till någon. Låta den se. Men så fort man gläntar på sina hemligheter, sina tankar och känslor och ger dem oredigerat till någon blir man sårbar. Eller mer sårbar. Dörrar kan öppnas sakta en och en. Kommer man till sista öser kanske innehållet ut oförberedd och överväldigande. Jag känner mig alltid psykiskt starkast när jag är själv. Utan någon att landa på, förhålla sig till eller ständigt hjälpande. Utan någon att längta efter, tvivla på eller känna sig osedd av. Men med rätt person kanske funktionshinder är fantastiskt och snarare stärkande.

Jag tänkte bli kulturytlig, sluta skriva om känslor och bara om film, musik och rapportera om var jag drack gårkvällens öl. Men så läste jag en filmrecension med orden ”det största funktionshindret är, trots allt, kärleken” och kunde inte skriva utan att känna. Eller känna utan att skriva. Jag skulle bli ett tomt hål. Substanslös. Så jag fortsätter vara som jag är. Och skriver som jag gör. Kanske inte om vad som hänt men om vad som känns. Med en eller två dörrar stängda.

Alla stackars hjärtans dag

onsdag, februari 29th, 2012

Jag har hört mina grannar ha sex en enda gång. Det är inte så att jag vill höra dem och jag har aldrig tidigare bott i en lägenhet där jag behövt ta del av andras privata kärleksakter. Ja, förutom bör jag bodde i Spanien och en av dem som jag delade lägenhet med brukade träffa en Italienare som verkligen ville att vi andra skulle veta att han var där. Det var en parentes. Det var inte det jag skulle säga…

 

 

Jag har hört mina grannar ha sex en enda gång.

 

 

Det var på alla hjärtans dag.

 

 

Så himla tragiskt.

 

 

En halv mijon svenska idioter

söndag, februari 26th, 2012

”Enligt en Sifo-undersökning från november förra året definierar sig 2,2 miljoner sig någon gång varje år som singel. Därtill tillkommer nästan en halv miljon som påstår sig vara singlar trots att de redan lever i ett förhållande”.

Risken är alltså 1 på 16 att man träffar den idioten? Igår kom det fram att tre av de fyra tjejer som satt i mitt vardagsrum råkat ut för de varit ihop med en kille för att plötsligt få veta på omvägar att det fanns en till. Sambo. På allvar. Att killen levt ett dubbelliv. Det är ju en sak att vara otrogen. En helt annan sak att ha två förhållanden. Förstår inte hur man vågar, hur man får ihop det. Gå och hålla om en tjej på stan enda dagen och en annan andra dagen och kommer undan med det? I samma stad. Jag trodde det tillhörde ett avsnitt ur Sunset beach. Men nej.

;

Tror ändå att min historia tog priset.

Vem

måndag, februari 13th, 2012

När jag nu vet att jag stöttat någon genom en lögn och själv varit föremål för densamma undrar jag. Vem är den personen egentligen. Den som stått vid min sida, lyssnat, kramat, lyft upp mig med sina ord när jag varit som mest ledsen, som hjälpt mig i vått och torrt, som sagt att han vill hålla min hand om jag bara släppt in honom. Som öppnat sig och sökt stöd från mig i något som inte var sant. Som då, de sista veckorna lyckades få mig att känna. Ja kanske. Det kanske skulle funka trots allt. Den som vaggat mig in i en trygghet och passade på när jag var som mest sårad och svag för att sedan vara den som svek mest. Som frågat om det gjorde mig ledsen när han pratade om sitt förflutna. Som inte var det förflutna. Som lämnat vänner och delar av familjen chockade. Han som manipulerat mina tankar med snälla blå ögon. Så sorgsna över något som var en påhittad historia. Som jag gick på. I efterhand ter sig meningar absurda, även slingrande men aldrig uppenbara.

Jag är glad att sanningen slog ner innan jag gav bort mitt hjärta. Att jag varit distanserad och skyddat mig själv. Kanske var det något i mitt undermedvetna som gjorde att jag låg så lågt trots hans varma famn och ständigt varma ord.

Hon sa att jag blev räddad idag. Om än brutalt sviken. Jag tänker på de två meningarna om och om igen, tar ett djupt andetag och en ny väg.

Inget mer om det här nu.

Det läsarna undrar just nu

torsdag, december 22nd, 2011

Skulle du kunna tänka dig att jobba inhouse?
Jag skulle kunna tänka mig att jobba som marknadschef, strateg eller kommunikatör för ett företag/varumärke. Däremot skulle jag inte vilja jobba med inhouseproduktion eftersom det brukar hålla en mycket lägre nivå både vad gäller idéhöjd som hantverk, jämfört med hur reklambyråer jobbar. Men det kanske finns undantag?

Hur ser ditt liv ut om 10 år om du får drömma?
Då jobbar jag med uppdrag som ger mig energi, med snälla, proffsiga och roliga människor. Jag har mycket frihet i mitt jobb, har en ledarposition och jobbar med varumärken jag tycker om. Eller är jag sjukt bra på något helt annat, som att sköta aporna på zoo. Jag bor i alla fall ett vitputsat litet hus på landet nära havet, på ett ställe där jag kan se solnedgången gå ner varje dag och jag har en familj (snygg intelligent man som gillar att laga mat, överraska och snickra) en häst och lagar massor av goda middagar på grödor jag har i trädgårdslandet. Naturligtvis har jag en assistent för att klara detta liv. Det har jag råd med.

Hur känns det att så många killar tycker du är helt underbar?
Fantastisk fråga. Gör de? Vad trevligt. Jag är inte så bra på att förstå sånt. Komplimanger rinner dessutom av mig som vatten på en oljig säl. En parterapeut har diagnosticerat det hela med att jag har problem med att lita på fina ord.

Själv funderar jag på att bosätta mig i NYC, vilken stad skulle du vilja bo i om du flyttar ifrån Malmö?
NYC, Berlin, Stockholm.

Du har en enorm stilkänsla, vad tycker du vi killar skall ha på oss? Vad går hel bort?
Tack. Just nu gillar jag grova boots, grova strumpor, mörka jeans, stickade koftor och långa skjortor. Fluga är fantastiskt. Och på sommaren vita slappa linnen. Fult som stryk är vanlig skjorta nedstoppad i kavajbyxor med skärp. Pikettröjor med en överdimensionerad polohäst på bröstet ser inte klokt ut heller.

Om sorgåterfall

måndag, december 19th, 2011

Det känns som om du varit mer ledsen senaste tiden. Har du haft ett sorg-återfall (lånat uttryck fr Quetzala B) eller har det hänt ngt särskilt? Vet att detta är en oerhört privat fråga, så jag förväntar mig inte något detaljerat svar, men undrar hur det kommer sig att det varit en dipp? Eller är det kanske inte alls så?
Du har rätt. Flera olika saker har sammanfallit i mitt liv och gjort att det känts tungt och tyvärr har de jobbiga sakerna tagit över många av de positiva saker som också har hänt, och jag har varit nere mer än uppe i någon vecka. Allt från tidigare relationer till nya till sjukdom i familjen.

 

 

Just sorgåterfallen kommer då och då om man är sådan som väljer att låta dem komma och bygger upp sig själv, steg för steg, själv, snarare än att slänga sig in i ett nytt liv och kväva saknad. Jag vet inte, sorgåterfall kommer kanske ändå. Jag har inte provat, det skulle inte fungera för mig mer än högst tillfälligt.

 

Sorgeåterfallen kan komma plötsligt, från en supervecka där allt känns fritt härligt och underbart till en kväll där något plötsligt påminner om eller får en att sakna något. Ofta en illusion om att det var bra. Eller utlöses sorgåterfall av ett plötsligt mail som kan handla om en lampa, pengar, om syskonbarn som hälsar eller vad som helst som liksom petar upp det plåster man lyckats fästa på. Av någon anledning får man alltid de mailen eller sms:en när man är på väg framåt, bortåt. Som om de känner det i luften och liksom bara vill peta in sitt finger i såret. För pocka på uppmärksamhet.

 

Eller så får man veta på omvägar att ens förra träffat en ny på jobbet och så ramlar man tillbaka hårt rakt ner i asfalten från den våning man lyckats ta sig upp till på egen hand. Det spelar ingen roll om man själv också träffar någon, det handlar inte om att vilja ha tillbaka, eller att man är kär, det handlar bara om att ett uppbrott går i olika stadier och varje ny sak innebär en ny sorg som ska bearbetas. Om man har ett hjärta.

 

Det spelar inte heller roll om man är överens om att inte vara ihop. Det är nog egentligen värre. Att göra slut enligt överenskommelse för att det inte fungerar och inte för att känslorna tagit slut. Det handlar också mycket om hur uppbrottet hanterats och besvikelse och brist på upprättelse som kan göra en frustrerat arg.

 

Och ibland får man sorgåterfall för att man träffar en ny man som kommer med nya problem som ens axlar inte orkar ta emot precis just då. Och mitt i allt inser man att en av de viktigaste människorna i ens liv är allvarligt sjuk och det har man, jag, inte ens tillåtit mig att tänka på i all soppa.

 

Mitt år har varit helt sjukt ur många aspekter. Min årssummering kommer bli extra spännande i alla fall. Stay tuned.

Till slut

fredag, december 16th, 2011

20111216-012041.jpg

Återskapa

söndag, december 4th, 2011


 

Fyll en tom plats. Fyll den snabbt. Bara det går snabb. Gör det enkelt. Ta bort det onda. Det tomma. Minska känslan. Dämpa minnen, saknade minnen. Rösten, lukten, skrattet. Sakerna ni gjorde, gör dem igen. Återskapa de fina stunderna. Allt det du ville. Allt det du tyckte om. Allt det du saknar. Allt som misslyckades. Lyckas igen. Annan röst, annan lukt, andra fingrar. Men ändå någon röst, någon lukt, några fingrar. Inte byta ut, det går inte att byta ut, den går inte att byta ut, men det går att fylla ut. Och gör det ont ibland ändå. Ignorera och gör något ni brukade göra. Ät där ni brukade med annan mun. Säg samma komplimanger till andra öron. Gå upp och gör frukost till annan glad. Gå på teater som ni brukade och håll annan hand. Bjud med på er konsert och se andra stolta ögon. Säg det hon skrattade åt och hör annat skratt. Kör dit ni brukade göra utflykter med annat sällskap. Ta bort bildbakgrunden i mobilen, lägg in ett annat ansikte. Ta era traditioner och gör dem igen, med någon annan. Som om det andra inte hänt, förlorats eller känts. Om det gör ont. Fyll en tom plats. Fyll den snabbt. Bara det går snabbt. Gör det enkelt. Ta bort det onda. Det tomma.

 

Snälla

torsdag, december 1st, 2011

De lagar te och hämtar vatten och ger massage och klappar ömt och frågar hur det är och stöttar och går och hämtar mat och ställer upp och säger att man luktar gott, kanske bedövande gott, och burrar in näsan i nacken som de säger är den vackraste och tycker att man är den snyggaste på jorden även om man är nyvaken och att man har finast hesa röst och perfekta bröst och är rolig hela tiden och har det vackraste skrattet och de minsta sötaste små öronen och höftben att hålla i och vackrast rygg och de älskar att de får se en utan smink och de vill höra en säga deras favoritord om och om igen, som ”ja” eller ”tårrrta” och skorra så där på de skånska ärren och så får man sms bara så där apropå ingenting och de ringer och säger något fint och bjuder ut på restaurang och nyper en i överläppen och säger att det är den mest fantastiska överläppen som finns och de möter en vid tåget utan att man ber om det och går upp tidigt och lagar pannkakor och tar med en på någon utställning som de kan imponera med och de ser att du är nere och frågar hur det är igen och om de kan göra något och tar reda på ens favoritgodis och köper det och kan tänka sig att äta kött fast de är vegetarianer och de tar en omväg för att skjutsa en hem, som i en film i Paris, och de frågar vad man ska göra i helgen och så frågar de vem killen var som man stod och pratade med utan att verka svartsjuka och de tittar på en med förtrollad blick och man är på toppen av alla toppar och han hämtar vatten igen eller te om man vill ha och han köper med en flaska vin för att det är tisdag och han kommer ihåg vilken blomma man tycker om och har med sig den nästa gång han kommer och han spelar upp låtar som påminner om en och hjälper en att formulera ett sms och han tar upp mobilen och tar bilder på en hela tiden för att han tycker att man är så himla fin alltid och han köper små presenter bara så där och sen undrar han vad ens mamma heter och var man bodde när man var liten och vad som var ens favoritämne och vilken rätt som är favoriträtten och han lagar den nästa dag och har dukat fint och vill att man ligger på hans axel och kallar en töntiga saker.
Pinglan, Baby, Älskling, Smukke, Sötis, Skat, Finaste, Kakan, Gobulle.
Och han visar upp dig för sina vänner och håller tryggt om dina axlar, han säger hur mår du idag, taggar dig på bilder i hans album, frågar vad du vill se på TV och vad du ska göra i helgen och på julafton och på nyår och hoppas att du vill vara med honom som inte alls vill med sina vänner, eller träna eller jobba utan bara vara med dig. Vad händer sen?

Somebodys high

söndag, november 13th, 2011

 

Men just nu ganska låg. Trots en fin video bland mina mail. Det sköna är att veta att jag kommer vakna glad igen i morgon. Bara det blir i morgon. God natt.

Jag trodde rätt

söndag, november 13th, 2011

 

Antingen är jag synsk eller är en del personer lite väl förutsägbara. Men när jag en gång förutspådde att en man jag delat frukostbord med under några år senare skulle göra det med en annan person visste jag vem före honom själv. Tror jag. I alla fall att döma av hans tror-du-att-jag-är-så-dum-så-att-jag-skulle-sms. Ja, det trodde jag. Eller, av någon anledning visste jag att det skulle bli just så. Hur dumt det än skulle vara kändes det i hela magen och hittills hade min mage inte haft fel. Undrar vad han skulle sagt om vi pratade med varandra någon gång igen, om han skulle skämmas, om han skulle förklara. För tiden gav svar på tal och en dag såg jag en bild med våra glas på just den personens frukostbord.

 

Ibland vill man vara begåvad med en dövstum mage.

 

 

 

Nej. Men det kan ta slut på grund av Facebook.

tisdag, november 8th, 2011

20111108-153923.jpg

Det är vårt nya monster på vår planer. Som sprider sig och gör oss ledsna och resulterar i psykotiskt världstillstånd och snart kollektivt självmord. Pest 2.0 helt enkelt. Vem kunde ana att det skulle vara tekniken som blev nästa sjukdom.

Här kommer en hel rad med svar

lördag, oktober 22nd, 2011

Tror du att du kommer ”stanna” i Malmö, eller ser du dig bo ngn annanstans pga jobb, familj, annan anledning?
Jag kommer förmodligen inte bo i Malmö hela mitt liv. Jobb kan flytta mig till någon storstad och familj kan flytta mig ut på landet. Jag kan inte se mig stanna kvar på en och samma plats för evigt.

 

Kommer du skaffa barn även om du inte har ngn att skaffa dem med?
Jag tror att jag kommer träffa någon som jag vill skaffa barn med någon gång, och har inte ens tänkt på andra vägar. Det känns långt bort. Jag tror att jag behöver rätt person för att väcka de känslorna och det är inget jag längtar efter så mycket att jag skulle göra det på egen hand.

 

Åker du själv till Tel Aviv?
Ja, jag åker själv och ska träffa upp en kompis där nere. Jag har varit där tidigare. En fantastiskt spännande och häftig storstad med människor från hela världen, bad, mycket fest och god mat.

 

Kan du tänka dig jobba med ngt annat än reklam (med tanke på föregående inlägg)?
Absolut. Det finns massor av saker jag skulle kunna tänka mig att jobba med och som jag är säker på att skulle vara bra på. Allt från djurskötare till koreograf till inredare poppar upp när ögonen börjar bli väl datorfyrkantiga. Med min bakgrund inom reklam och marknadsföring finns också många olika typer av tjänster jag skulle kunna tänka mig.

 

Vad tror du är hemligheten till att få en relation att fungera ”fo evah”?
Att hitta rätt person och sedan vara lojal, engagerad, prioritera varandra,  ha respekt, vara öppna och ärliga och fortsätta att kyssas MED TUNGAN varje dag.

 

Kan du tänka dig att nätdejta?
Jag vill ha mer kött, blod och passion i mötet. Jag har träffat killar där vår första kontakt varit via nätet på något sätt och tycker att det är ganska tråkigt och oromantiskt. Det är så lätt att gömma sig bakom en skärm och fastna i enkelt flirtande som aldrig leder till något. Det blir verkligt men ändå inte. Men jag förkastar inget för plötsligt har jag säkert gjort det ändå.

 

Vilka är bästa uteställena för 30+are i Malmö (dans & häng)?
Babel är helt ok för 30+ och Debaser för fest beroende på klubb
Rosen bar and dining, Belle Epoque och Bastard för häng
Brogatan innan det blir fullt av tonårsfyllon

 

Har du ngt frikort (du vet vad jag menar..)?
Jag har bara frikort just nu.

 

Kan du tänka dig annan hårfärg än blond?
Jag har varit både brun och svarthårig. Men fy vad jobbigt det är att få tillbaka sitt blonda sedan. Vet inte om jag vill gå igenom de gula stadierna igen.

 

Vem var du i högstadiet; cooling, nörd, outsider, kameleont, annan?
Cool, snell, rockig rebell. Och kameleont. Sepultura-tisha några månader, hiphop nästa.

 

Hur många betydelsefulla kärleks-relationer har du haft?
Många. Även kortare relationer kan betyda mycket och flera av de jag haft något ihop med står mig nära på något sätt fortfarande. Jag har haft fyra långa förhållanden och ett av dem förstår jag nu, långt senare, var precis så som jag vill ha det.
Hur lärde du känna En lång blondin-Lina?
Genom branschen tror jag. Mingel och gemensamma vänner.

 

Ord jag sparar på

måndag, oktober 10th, 2011

 

”Jag saknar dig hela tiden när vi inte är tillsammans.”

Det känns som den enda meningen jag kommer ihåg nu, som fick mig att känna hans kärlek på riktigt. Inte för att den är så speciell men för sättet han sa det på.

Hur reser man sig och går vidare efter ett krashat förhållande? (Fredagsfrågan)

söndag, oktober 9th, 2011

Sedan jag fick frågan har jag funderat och samlat på mig svar. Så fort jag fått höra goda ord av vänner eller så fort jag fått en insikt själv har jag skrivit ner det för att ge ett bra svar. Sedan tappade jag bort dokumentet när jag bytte dator. Detta är vad jag kom på just nu:

 

Prata prata och prata. Prata med vänner, med familjen med någon som kan stödja, eller ge insikter eller bara lyssna. Prata tills du inte orkar lyssna på dig själv mer. Sen pratar du lite till.

 

Gråt. Det är kroppens sätt att läka och det är helt okej. När man gör slut går man igenom sorg och förlust oavsett vilken anledningen var. Man förlorar ju någon som har betytt väldigt mycket.

 

Skriv plus- och minuslistor över allt som var bra och dåligt. Om ni är två om att göra slut, kom ihåg varför du inte vill vara kvar i relationen längre.

 

Grotta ner dig och var destruktiv i början, titta på bilder och plåga dig själv, gråt och läs alla gamla sms. För då tar du tag i dina känslor från början. Om du flyr är risken större att du får en panik när du plötsligt vaknar upp en söndag och förstår hur mycket du saknar honom eller henne och då kan det bli mycket värre.

 

Ta tag i saker. Ta bilen till verkstaden, köp nya kläder, laga en god middag och bjud vänner. Om du inte flyttar från er lägenhet, vilket jag inte gjort, gör om något i lägenheten, gör den till din.

 

Säg inte till dina vänner att ”Nu mår jag bra, nu har jag kommit över” för då blir du bara så besviken när du får ett bakslag. Och bakslagen kommer. Bli inte arg på dig själv när du blir ledsen. Det är inte ett misslyckande, det är helt ok.

 

Även om det är svårt. Fortsätt med dina rutiner, gå upp och ät frukost, gå och träna, försök att fokusera på ditt jobb när du är på jobbet, betala dina räkningar.

 

Skriv en det-här-vill-jag-ha-lista. Och en det-här-vill-jag-inte-ha-lista. De kan vara hur långa som helst.

 

Ha inte bråttom. Hitta dig själv igen innan du hittar någon annan. Men du kan alltid hitta någon annan, något oskyldigt och oseriöst, att tänka på, så blir allt lite lättare i alla fall.

 

Hitta ett projekt som får dig att tänka på annat. Tror jag har två män bakom mig som satt upp tydliga idrottsmål efter att det blev slut till exempel.

 

En del vill skippa all kontakt. Av någon anledning verkar killar vilja dra ett tydligt streck, klippa alla band, avtagga sig på alla bilder där ni figurerar tillsammans och stänga ett kapitel i sitt liv helt och hållet för att klara av alla känslor. Nolltolerans. Det vill inte jag. I mina bra uppbrott har vi fortsatt prata om det som är jobbigt, kramats och stöttat varandra ut ur det hela. Så var det tyvärr inte i mitt förra.

 

Det är tusen gånger svårare och plågsammare och långdraget att göra slut idag när FB, twitter, bloggar och andra sociala kanaler påminner oss om varandra hela tiden. Även om man är duktig och inte går in och tittar på den andres liv, för att det gör så förbannat ont vad man än ser, så har man gemensamma vänner och får saker och ting upptryckta i huvudet som man tidigare inte behövt se. Det bästa är om man kan komma långt bort från det. Jag har inte lyckats.

 

Drick vin. För mycket.

 

 

”The first time I saw her I knew she meant trouble”

torsdag, september 29th, 2011

 

 

Men man vill inte vara någons trouble.

Man vill vara någons allt.

”It’s like mourning isn’t it, as if someone has died, because your’re so invested in something, that part of yourself is dying.

tisdag, september 27th, 2011



”Jag kommer ihåg mina första. Jag köpte dem i Saxtorpsrondellen, för 750 hopsparade kronor trots att mina föräldrar var skeptiska. Sen slog jag dem mot ett cykelhjul för att de skulle se mer slitna ut. Mina första Dr Martens”.

Nu kommer de med den finaste kampanjen och en film som gav mig tårar i ögonen. ”Everybody remember their first”.  Det finns så många förstasaker som man kommer ihåg, sin första fylla, sitt första jobb, sitt första heartbreak och sina första Dr Martens. Det är så mycket det reklam handlar om. Att hitta något och bygga upp en känsla kring det, en historia en värld som laddar varumärket med något som man inte kan låta bli att älska. Copyn i den här kampanjen är helt makalöst känslofylld. Precis så som jag gillar det och skulle vilja jobba mer med. Eller är jag bara precis i målgruppen. Och då har de gjort ännu mer rätt.

Det här fick mig att vilja gå direkt och köpa ett par nya Dr Martens. För visst är det det så, att efter ens första fylla, sitt första jobb och sitt första heartbreak kommer bara fler och fler.

 

Hur bjuder man ut dig på dejt?

söndag, september 18th, 2011

Man är modig och ringer och frågar mig. Sist jag fick den frågan i min blogg ledde det till ett tre år långt förhållande. Han hade drömt en natt att han skrev sitt nummer i min hand och undrade hur han skulle gå tillväga. Han gjorde inte det men ibland tar ödet tag i saker ändå och några månader senare blev vi tillsammans. Det är en liten fin kärlekshistoria.

Rök och ersätt

tisdag, september 13th, 2011

Det är ungefär med samma sak med före detta killar som att sluta röka, vilket jag gjort några gånger. Man tror att cigaretten är lösningen på allt. Man är ledsen – man behöver en cigarett. Man är ledsen – man vill kramas av honom. Man är arg – man behöver en cigarett. Man är arg – man vill prata med honom. Man är glad – man behöver en cigarett. Man är glad – och vill berätta för honom. När suget kommer efter en cigarett är det helt omöjligt att tänka sig att något annat skulle kunna hjälpa, som ett nikotintuggummi. Men så tar man det där tuggummit och blir förundrad över att det fungerar. Och plötsligt förstår man att man behöver inte de där tröstande orden just från honom som man trodde. Man kan få det av någon annan. Men den där kramen, om man är som jag vars integritet sätter stopp för kramar och tröstgråt, den är saknad fram till någon annan får komma så nära inpå och får en sådan plats. Det händer sällan. Men har man en gång kommit innanför och fått platsen då har man den alltid kvar.

Och apropå det ska jag dricka en öl med ett ex och vän på fredag. Jag tar med nikotintuggummi.

Ju mer vi är tillsammans

söndag, september 4th, 2011

 

Melon, feta och koriander, kantarellpajer, stark gurksoppa, olivknyten, gröna bönor och rabarberpaj. Vad är finare än att göra massor av vegetariska rätter tillsammans och dricka massor av rött vin och drinkar med vänner tillsammans som säger kloka saker, roliga saker och skratta tillsammans. Jag har alltid längtat efter tillsammans. Även när jag var tillsammans. Så ironiskt att när man inte är tillsammans längre få just det.   Av andra. Andra som fyller ordet tillsammans med mening.