Vi sitter i bilen, min treåring och jag, och pratar om vad som hänt under dagen. Han berättar om när han inte fick vara med och leka med såpbubblorna, hur han blev ledsen och att hon hade tröstat honom. Förskolevikarien. I samma stund som han säger det, brister han ut i ett leende som om han själv blev påkommen med en känsla och gömmer snabbt och generat huvudet i jackan som han har i famnen. Han tittar upp, ser hur mamma ser på honom, säkerligen med en blick som sa ”oj :-D”. SLUTA skriker han med sitt bredaste leende och stoppar ner huvudet i jackan igen.
Var det förälskelse jag såg. Förtjusning?
När min son var två och ett halvt blev han betagen av en tonårstjej som jobbade på Malmö Beach club. Du ser när det är något annat än en rolig person, en lekkamrat, en vuxen som engagerar sig. Blicken är något annat. Som att allt runtomkring är borta och det enda du ser är den personen. Jag har aldrig känt mig så mycket som mamma som då. När jag fick spendera flera timmar där och hänga efter min sons som var fullkomligt förtrollad och hur han agerade precis så som kärlek ser ut innan man hunnit uttrycka den, förstå den eller sätta band på den. Ni vet när man bara vill gå fram och kasta en boll på sin kärlek. Jaga den. Bli kittlad av den och bli avundsjuk när andra får vara med och leka. Det busiga, bubblande och lyckliga.
Det var en av mina bästa stunder som mamma hittills. Att se i min sons ögon att han var kär. Om än bara en eftermiddag.
