Var går gränsen för otrohet?

Trots att man vet att det ständigt händer runt omkring händer det aldrig i ens egen relation. Man vaggas direkt in i tryggheten i ett förhållande och tänker ”inte hen”. Det har jag tänkt varje gång det hänt. Som singel får man sanningen bekräftat rakt upp i ansiktet. Är det en enda man som raggar i baren på Bastard som är singel exempelvis? Inte enligt min egen högst trovärdiga statistiska bedömning. Jag har blivit bedragen. Jag har bedragit. Jag har levt. Och jag tror i min vagga att det är över. Att jag vuxit ifrån det. Att vuxna människor inte har behovet och är stora nog att ta rätt beslut för sin relation. Det är väl tur att vi vaggas in i trygghet. Annars hade vi aldrig kunnat lita i en relation. Och det måste man kunna. Men ack så lätt det är att rasera ett förtroende.
Så var går gränsen för otrohet? Frågan ställs i tjejtidningar, bland vänner, i quiz. Är det en kyss ett ligg eller bara en tanke?

Jag har en väldigt enkel regel. Om det är något du inte kan berätta, något du undanhåller, för din partner och du vet att det skulle såra om hen fick veta. Då ska du låta bli.

Varsågod. Den regeln är fri att använda.

Det är inte värt det om det kommer fram. Skadan är stor. Förtroende tar evigheter att bygga.

Jag har i alla fall lärt efter flera hårda fall att förlåta, det gör jag inte igen. Om man blir sviken är det bara att gå och inte ödsla tid på att leva i den sårbarheten man dragit över sig. Och det underläge man hamnar. För den som varit otrogen och blir förlåten hamnar aldrig i skuld eller underläge. Ett ”jag förlåter dig” ger makt.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Se mig

Sitter på ett café. En kvinna i solglasögon har ätit en kaffe och en kaka, tar upp sin mobil och ringer ett samtal skitsur. ”Jag sitter på en restaurang och har ätit för 1000 kr. Kan du komma hit och batala. Ja, men kommer du? Kommer du?”. Klick. Som kvinna med några förhållanden i bakgrunden har jag hennes fulla sympati. Nej, hon är inte knäpp. Hon är bara väldigt väldigt osedd och önskar inget annat än en smula bekräftelse. Och så kommer det ut. På lite olika vis. Ur frustration och fullkomlig inre sorg.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Från mitt söndagshjärta till en bok

På söndagar är jag nästan alltid kär. Jag vet inte riktigt i vem dock. Eller om det är lyckligt eller olyckligt. Det är bara en känsla som infinner sig ungefär tvp timmar i veckan och påminner mig om att mitt hjärta sitter kvar.

Just nu kanske det beror på att jag ska skriva en text för en kund om kärlek dock. Jag försöker sätta mig i stämning för att få rätt ton och känsla i texten. Tänker mig in i hur det är, minns, känner pirr och längtan. Snart ska det få sippra ner i tangenterna. Likeacopywriter.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Sluta andas nu <3

20120509-002935.jpg

 

 

Kan man kväva känslor? Jag vet två som försöker. Eller nej. Jag vet fler som försöker. Glömma varandra. Förtränga varandra. Mot tyngdlagar som får dem att falla dit. Men som med sunt förnuft och vetskap om det omöjliga säger hej då. Ord om vad som kunde varit som ingen kommer veta. Ord om hur längtan känns när den inte får uttryckas. Ord om de ord som inte vågar yppas med risk för ömmande återfall.

Alla om.

Alla själar som försöker tystna. Kväva. Det vi inte bestämmer över.

 

<3

 

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Bortprioriterad

Förlåt. Vi har inte så mycket tid för varandra. Du och jag. Som alltid handlar det om prioriteringar och jag prioriterar inte dig. Det låter som en kniv i ett hjärta och skulle vara så om du var av muskeltrådar. Men du är av ettor och nollor och en bild av ett liv där stora delar trillat bort. Jag har varit i ett förhållande en gång där jag ständigt var bortprioriterad. Han påstod att det inte var så. Att jag var viktigast. Så lätt att säga. Men när ord inte stämmer överens med handling spelar de ingen roll. En del kan nog vara bekväma med att ett förhållande är det som bara finns, sidan om sitt eget liv, och inte begära mer eller kräva mer av tid, känslor eller kött. Jag skulle hellre torka ut ensam i en rabatt under ett gult tegelhus på Värnhem. Det var dagens tanke och lovord till mig själv. Vi hörs snart. Jag ska bara skriva klart. Och ta hand om viktiga muskeltrådar.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Lätt till gråt lätt till skratt

Denna veckan har jag suttit i en soffa och pratat. Det var allvar. Så såg jag mig själv ur ett utifrånperspektiv när jag gick upp för att släppa ut katten. Hur jag liksom byggt upp en mur av kuddar runt mig själv i soffan. ”Kom inte nära”. Höll på att skratta inombords. Men fick inte. För det var allvar. Och det var meningen att jag skulle vara sur. Men så kom den där tv-reklamen med pensionärerna och jag började fnittra. Sen han. Sen var vi allvarliga igen.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Nykär

Om man är nykär i hela kroppen. Men inte i någon. Bara har samma känsla. Då är det vår va?

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Vem syftar du på/säger hej till här?

Ha. Glömde svara på den här fredagsfrågan. Det syftar på en man som jag träffade, ganska länge, kanske i sju/åtta månader. Som gjorde bort sig totalt.

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Hej

Om någon berättar att de inte kan sluta tänka på en. Som står i din lägenhet och har lagat lagat middag när du kommer hem från träningen. Som kysser dig hårt i en gång på IKEA som om inget runtomkring finns. Som, fast du surar, är arg och otrevlig och inte ger ens hälften tillbaka står där och hoppas. Som hellre hjälper dig spika hyllor eller packa upp lådor än att gå ut med vänner. Som fantiserar om dig i ett hus på landet med knotiga äppelträd. Som ringer om du mår dåligt. Som köper tulpaner för att du haft en jobbig dag. Som tittar in i dina ögon och säger att hen är så kär och önskar att du bara sa samma sak tillbaka. Som riskerar och raserar allt för ett kanske. Då kan man vara ganska säker på att hen fortfarande läser det man skriver. Hej.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Vad man visste då

”Kärlek kan inte ibland vara för evigt. Kärlek varar för evigt. Alltid. Annars är det inte kärlek. De som hävdar motsatsen har aldrig varit kära. Jag tror knappt de har varit förälskade någon gång. Förmodligen jobbar de på MTV, NRJ eller Mix megapol, vad nu det har med saken att göra”.

Jonas Grönlund, 24 år. Året är 2000. Helt Fantastiskt.

 

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter