”Kärlek kan inte ibland vara för evigt. Kärlek varar för evigt. Alltid. Annars är det inte kärlek. De som hävdar motsatsen har aldrig varit kära. Jag tror knappt de har varit förälskade någon gång. Förmodligen jobbar de på MTV, NRJ eller Mix megapol, vad nu det har med saken att göra”.
Jonas Grönlund, 24 år. Året är 2000. Helt Fantastiskt.
Är man någonsin så stark som när man är själv? Är man någonsin så svag som i en relation?
Svag behöver i och för sig inte vara fel. Det kan vara vackert att våga lämna sig till någon. Låta den se. Men så fort man gläntar på sina hemligheter, sina tankar och känslor och ger dem oredigerat till någon blir man sårbar. Eller mer sårbar. Dörrar kan öppnas sakta en och en. Kommer man till sista öser kanske innehållet ut oförberedd och överväldigande. Jag känner mig alltid psykiskt starkast när jag är själv. Utan någon att landa på, förhålla sig till eller ständigt hjälpande. Utan någon att längta efter, tvivla på eller känna sig osedd av. Men med rätt person kanske funktionshinder är fantastiskt och snarare stärkande.
Jag tänkte bli kulturytlig, sluta skriva om känslor och bara om film, musik och rapportera om var jag drack gårkvällens öl. Men så läste jag en filmrecension med orden ”det största funktionshindret är, trots allt, kärleken” och kunde inte skriva utan att känna. Eller känna utan att skriva. Jag skulle bli ett tomt hål. Substanslös. Så jag fortsätter vara som jag är. Och skriver som jag gör. Kanske inte om vad som hänt men om vad som känns. Med en eller två dörrar stängda.
Jag har hört mina grannar ha sex en enda gång. Det är inte så att jag vill höra dem och jag har aldrig tidigare bott i en lägenhet där jag behövt ta del av andras privata kärleksakter. Ja, förutom bör jag bodde i Spanien och en av dem som jag delade lägenhet med brukade träffa en Italienare som verkligen ville att vi andra skulle veta att han var där. Det var en parentes. Det var inte det jag skulle säga…
Jag har hört mina grannar ha sex en enda gång.
Det var på alla hjärtans dag.
Så himla tragiskt.
”Enligt en Sifo-undersökning från november förra året definierar sig 2,2 miljoner sig någon gång varje år som singel. Därtill tillkommer nästan en halv miljon som påstår sig vara singlar trots att de redan lever i ett förhållande”.
Risken är alltså 1 på 16 att man träffar den idioten? Igår kom det fram att tre av de fyra tjejer som satt i mitt vardagsrum råkat ut för de varit ihop med en kille för att plötsligt få veta på omvägar att det fanns en till. Sambo. På allvar. Att killen levt ett dubbelliv. Det är ju en sak att vara otrogen. En helt annan sak att ha två förhållanden. Förstår inte hur man vågar, hur man får ihop det. Gå och hålla om en tjej på stan enda dagen och en annan andra dagen och kommer undan med det? I samma stad. Jag trodde det tillhörde ett avsnitt ur Sunset beach. Men nej.
;
Tror ändå att min historia tog priset.
När jag nu vet att jag stöttat någon genom en lögn och själv varit föremål för densamma undrar jag. Vem är den personen egentligen. Den som stått vid min sida, lyssnat, kramat, lyft upp mig med sina ord när jag varit som mest ledsen, som hjälpt mig i vått och torrt, som sagt att han vill hålla min hand om jag bara släppt in honom. Som öppnat sig och sökt stöd från mig i något som inte var sant. Som då, de sista veckorna lyckades få mig att känna. Ja kanske. Det kanske skulle funka trots allt. Den som vaggat mig in i en trygghet och passade på när jag var som mest sårad och svag för att sedan vara den som svek mest. Som frågat om det gjorde mig ledsen när han pratade om sitt förflutna. Som inte var det förflutna. Som lämnat vänner och delar av familjen chockade. Han som manipulerat mina tankar med snälla blå ögon. Så sorgsna över något som var en påhittad historia. Som jag gick på. I efterhand ter sig meningar absurda, även slingrande men aldrig uppenbara.
Jag är glad att sanningen slog ner innan jag gav bort mitt hjärta. Att jag varit distanserad och skyddat mig själv. Kanske var det något i mitt undermedvetna som gjorde att jag låg så lågt trots hans varma famn och ständigt varma ord.
Hon sa att jag blev räddad idag. Om än brutalt sviken. Jag tänker på de två meningarna om och om igen, tar ett djupt andetag och en ny väg.
Inget mer om det här nu.
Skulle du kunna tänka dig att jobba inhouse?
Jag skulle kunna tänka mig att jobba som marknadschef, strateg eller kommunikatör för ett företag/varumärke. Däremot skulle jag inte vilja jobba med inhouseproduktion eftersom det brukar hålla en mycket lägre nivå både vad gäller idéhöjd som hantverk, jämfört med hur reklambyråer jobbar. Men det kanske finns undantag?
Hur ser ditt liv ut om 10 år om du får drömma?
Då jobbar jag med uppdrag som ger mig energi, med snälla, proffsiga och roliga människor. Jag har mycket frihet i mitt jobb, har en ledarposition och jobbar med varumärken jag tycker om. Eller är jag sjukt bra på något helt annat, som att sköta aporna på zoo. Jag bor i alla fall ett vitputsat litet hus på landet nära havet, på ett ställe där jag kan se solnedgången gå ner varje dag och jag har en familj (snygg intelligent man som gillar att laga mat, överraska och snickra) en häst och lagar massor av goda middagar på grödor jag har i trädgårdslandet. Naturligtvis har jag en assistent för att klara detta liv. Det har jag råd med.
Hur känns det att så många killar tycker du är helt underbar?
Fantastisk fråga. Gör de? Vad trevligt. Jag är inte så bra på att förstå sånt. Komplimanger rinner dessutom av mig som vatten på en oljig säl. En parterapeut har diagnosticerat det hela med att jag har problem med att lita på fina ord.
Själv funderar jag på att bosätta mig i NYC, vilken stad skulle du vilja bo i om du flyttar ifrån Malmö?
NYC, Berlin, Stockholm.
Du har en enorm stilkänsla, vad tycker du vi killar skall ha på oss? Vad går hel bort?
Tack. Just nu gillar jag grova boots, grova strumpor, mörka jeans, stickade koftor och långa skjortor. Fluga är fantastiskt. Och på sommaren vita slappa linnen. Fult som stryk är vanlig skjorta nedstoppad i kavajbyxor med skärp. Pikettröjor med en överdimensionerad polohäst på bröstet ser inte klokt ut heller.
Det känns som om du varit mer ledsen senaste tiden. Har du haft ett sorg-återfall (lånat uttryck fr Quetzala B) eller har det hänt ngt särskilt? Vet att detta är en oerhört privat fråga, så jag förväntar mig inte något detaljerat svar, men undrar hur det kommer sig att det varit en dipp? Eller är det kanske inte alls så?
Du har rätt. Flera olika saker har sammanfallit i mitt liv och gjort att det känts tungt och tyvärr har de jobbiga sakerna tagit över många av de positiva saker som också har hänt, och jag har varit nere mer än uppe i någon vecka. Allt från tidigare relationer till nya till sjukdom i familjen.
Just sorgåterfallen kommer då och då om man är sådan som väljer att låta dem komma och bygger upp sig själv, steg för steg, själv, snarare än att slänga sig in i ett nytt liv och kväva saknad. Jag vet inte, sorgåterfall kommer kanske ändå. Jag har inte provat, det skulle inte fungera för mig mer än högst tillfälligt.
Sorgeåterfallen kan komma plötsligt, från en supervecka där allt känns fritt härligt och underbart till en kväll där något plötsligt påminner om eller får en att sakna något. Ofta en illusion om att det var bra. Eller utlöses sorgåterfall av ett plötsligt mail som kan handla om en lampa, pengar, om syskonbarn som hälsar eller vad som helst som liksom petar upp det plåster man lyckats fästa på. Av någon anledning får man alltid de mailen eller sms:en när man är på väg framåt, bortåt. Som om de känner det i luften och liksom bara vill peta in sitt finger i såret. För pocka på uppmärksamhet.
Eller så får man veta på omvägar att ens förra träffat en ny på jobbet och så ramlar man tillbaka hårt rakt ner i asfalten från den våning man lyckats ta sig upp till på egen hand. Det spelar ingen roll om man själv också träffar någon, det handlar inte om att vilja ha tillbaka, eller att man är kär, det handlar bara om att ett uppbrott går i olika stadier och varje ny sak innebär en ny sorg som ska bearbetas. Om man har ett hjärta.
Det spelar inte heller roll om man är överens om att inte vara ihop. Det är nog egentligen värre. Att göra slut enligt överenskommelse för att det inte fungerar och inte för att känslorna tagit slut. Det handlar också mycket om hur uppbrottet hanterats och besvikelse och brist på upprättelse som kan göra en frustrerat arg.
Och ibland får man sorgåterfall för att man träffar en ny man som kommer med nya problem som ens axlar inte orkar ta emot precis just då. Och mitt i allt inser man att en av de viktigaste människorna i ens liv är allvarligt sjuk och det har man, jag, inte ens tillåtit mig att tänka på i all soppa.
Mitt år har varit helt sjukt ur många aspekter. Min årssummering kommer bli extra spännande i alla fall. Stay tuned.
Fyll en tom plats. Fyll den snabbt. Bara det går snabb. Gör det enkelt. Ta bort det onda. Det tomma. Minska känslan. Dämpa minnen, saknade minnen. Rösten, lukten, skrattet. Sakerna ni gjorde, gör dem igen. Återskapa de fina stunderna. Allt det du ville. Allt det du tyckte om. Allt det du saknar. Allt som misslyckades. Lyckas igen. Annan röst, annan lukt, andra fingrar. Men ändå någon röst, någon lukt, några fingrar. Inte byta ut, det går inte att byta ut, den går inte att byta ut, men det går att fylla ut. Och gör det ont ibland ändå. Ignorera och gör något ni brukade göra. Ät där ni brukade med annan mun. Säg samma komplimanger till andra öron. Gå upp och gör frukost till annan glad. Gå på teater som ni brukade och håll annan hand. Bjud med på er konsert och se andra stolta ögon. Säg det hon skrattade åt och hör annat skratt. Kör dit ni brukade göra utflykter med annat sällskap. Ta bort bildbakgrunden i mobilen, lägg in ett annat ansikte. Ta era traditioner och gör dem igen, med någon annan. Som om det andra inte hänt, förlorats eller känts. Om det gör ont. Fyll en tom plats. Fyll den snabbt. Bara det går snabbt. Gör det enkelt. Ta bort det onda. Det tomma.
De lagar te och hämtar vatten och ger massage och klappar ömt och frågar hur det är och stöttar och går och hämtar mat och ställer upp och säger att man luktar gott, kanske bedövande gott, och burrar in näsan i nacken som de säger är den vackraste och tycker att man är den snyggaste på jorden även om man är nyvaken och att man har finast hesa röst och perfekta bröst och är rolig hela tiden och har det vackraste skrattet och de minsta sötaste små öronen och höftben att hålla i och vackrast rygg och de älskar att de får se en utan smink och de vill höra en säga deras favoritord om och om igen, som ”ja” eller ”tårrrta” och skorra så där på de skånska ärren och så får man sms bara så där apropå ingenting och de ringer och säger något fint och bjuder ut på restaurang och nyper en i överläppen och säger att det är den mest fantastiska överläppen som finns och de möter en vid tåget utan att man ber om det och går upp tidigt och lagar pannkakor och tar med en på någon utställning som de kan imponera med och de ser att du är nere och frågar hur det är igen och om de kan göra något och tar reda på ens favoritgodis och köper det och kan tänka sig att äta kött fast de är vegetarianer och de tar en omväg för att skjutsa en hem, som i en film i Paris, och de frågar vad man ska göra i helgen och så frågar de vem killen var som man stod och pratade med utan att verka svartsjuka och de tittar på en med förtrollad blick och man är på toppen av alla toppar och han hämtar vatten igen eller te om man vill ha och han köper med en flaska vin för att det är tisdag och han kommer ihåg vilken blomma man tycker om och har med sig den nästa gång han kommer och han spelar upp låtar som påminner om en och hjälper en att formulera ett sms och han tar upp mobilen och tar bilder på en hela tiden för att han tycker att man är så himla fin alltid och han köper små presenter bara så där och sen undrar han vad ens mamma heter och var man bodde när man var liten och vad som var ens favoritämne och vilken rätt som är favoriträtten och han lagar den nästa dag och har dukat fint och vill att man ligger på hans axel och kallar en töntiga saker.
Pinglan, Baby, Älskling, Smukke, Sötis, Skat, Finaste, Kakan, Gobulle.
Och han visar upp dig för sina vänner och håller tryggt om dina axlar, han säger hur mår du idag, taggar dig på bilder i hans album, frågar vad du vill se på TV och vad du ska göra i helgen och på julafton och på nyår och hoppas att du vill vara med honom som inte alls vill med sina vänner, eller träna eller jobba utan bara vara med dig. Vad händer sen?
