Leta i det grå

Det är lätt att peka ut en händelse som anledning till hur man mår. När det kan vara en kombination av saker. Är jag nere brukar jag fundera över hur olika delar i mitt nuläge ser ut och vad som spökar i mina gråa tankar. Det är sällan en sak. Det är ofta flera. Eller är det ibland något helt annat än det jag tror att det är. Om jag pekar ut en sak som anledningen till mitt dåliga humör, eller för den delen glädje, kan det visa sig ha varit fel slutsats. Om det jag tror är anledningen och mitt sinne är kvar och jag fortfarande inte är tillfredsställd är det ju något annat. Jag börjar fundera över vad jag gör för jobb just nu. Det brukar påverka mig mycket. Är det inspirerande och roligt, kreativt och känner jag mig viktig. Eller är det en tråkig presentation som får mig att fundera på mitt yrkesval. Ska jag ha pms. Sa en kollega något vid kaffemaskinen som jag funderar över. Råkade jag se någon ur mitt förflutna på stan. Är det kanske något ur det förflutna som bubblar upp och väcker känslor till liv som jag nu projicerar på någon eller något annat. Jag tror att det är bra att analysera sin tillvaro och inte lägga alla ägg i samma korg. Då är det lätt att tro att om jag förändrar detta så förändras allt. Och har tillvaron funnits länge är det sällan något i vår omgivning som behöver förändras utan vi själva. Risken är att man hela tiden jagar det som får en att må på ett visst sätt när man egentligen borde jaga inåt. Titta på sig själv, lära känna sig själv och förändra inombords. Där ligger oftast vägen till den glädje man söker i sitt grå. Väldigt lite har med andra och vad andra gör att göra.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Det ständiga dåliga samvetet över detta….

Saker jag inte gillar att göra

Avboka grejer. Jag är så lojal att det värker under revbenen när jag gör avbokningar. Jag är lojal mot alla. Alla som jag inte känner. Bokar en restaurang och måste be om ursäkt för att jag avbokar. Bokar in en catering och ber om ursäkt för att jag avbokar. Vad grundar detta sig i? Att inte vilja göra andra sura. Att vilja bli omtyckt? Terapi för detta tack.

Gå ut ur en butik utan att köpa något. Detta ber jag också om ursäkt för. Ibland köper jag något bara för att komma ut. Varför? Tänk om jag inte vill köpa något. Tänk om allt i butiken är kasst. Om jag inte hade vett att stänga munnen hade jag lika gärna kunnat rabbla på om att jag egentligen har råd men inte just nu (för detta måste ju förklaras?) och att jag egentligen vill handla men vet inte vilken färg och det skulle bara rassla ut dåliga ursäkter. Vad grundar detta sig i? Att behaga.

Att gå till en annan frisör än den jag har. Då kan man fråga sig vad som kom först, hönan eller ägget. Det vill säga vilken frisör är det jag varit otrogen mot från början. Vem är ens min frisör? Går jag till en har jag ständigt dåligt samvete för att jag inte går till den andra. Funderar över hur jag ska förklara detta. Som om jag måste förklara för någon kring mina val? Eller att någon annan äger mitt hår än jag. Jag kanske hade lust bara.

Byta förskola. Så även om jag är missnöjd, har anledningar  och underlag för byte på alla håll går jag med en ständigt grubblande tanke. Bör jag ringa och förklara? Stackars dom som inte får har mitt barn hos sig längre, de som tyckte om honom så mycket och gud vad trist deras grupp är och de hade ju gjort så fint och hängt upp hans teckning och startat en loggbok och så vidare. Allt gnager mitt dåliga samvete. Står inte ut med mig själv angående detta.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Det är fredag och du kan bli bättre

Den enda gången man utvecklas är när man vågar gå ur sin bekvämlighetszon. Det finns inget annat sätt. När man vågar förändra sig själv.

Där har ni dagens fredagstips. Gå och gör något som känns jobbigt och upptäckt att det var kanske inte så farligt. Nästa gång är det ännu lättare. Och vips så är du en bättre version av dig själv. Ja, förutsatt att du gör något bra förstås.

Som att börja prata med någon du inte känner, ge någon en komplimang, våga misslyckas, le mot människor och var givmild med dig själv mot andra. Ja, var givmild med dig själv. Lyssna på riktigt. Var nyfiken. Ställ frågor. Titta i ögonen. Var intresserad. Jag lovar att du får tillbaka om du anstränger dig för att ge mer av dig själv, till andra. Prova en träning du aldrig provat och våga göra bort dig för att du kan inte göra bort dig, eller kom med ett förslag om att göra något du aldrig gjort, besök en plats du aldrig besökt eller baka något du aldrig bakat.

Man är inte färdig för att man är vuxen.

Så vad ska jag själv göra?

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Säg aldrig aldrig och alltid

Snubblade över en mening idag som jag tycker är väldigt tänkvärt.

 

”Man ska aldrig bråka och skrika om meningarna innehåller aldrig och alltid”

 

Att vara saklig, hålla sig till ämnet, inte överdriva, aldrig säga alltid eller aldrig och inte börja en mening med du utan med jag har min mamma försökt banka in i mig sedan mina tonårsuppror. Man kan inte rättfärdiga sitt beteende med någon annans beteende. Du har alltid 100 % ansvar för vad du säger och gör. Det tar fortfarande träning men skam den som ger sig och idag är jag hundra gånger bättre än igår. Inte minst har insikten om att mina åsikter är mina åsikter och inte en sanning för andra gjort att jag omvärderat mina tankar och min roll i konflikter. Det svåra är att hålla sig ovanför ytan mitt i någon annans tonårsuppror där alltid och aldrig kastas på en som spjut i backen. Lång från din sanning, långt från din verklighet. Men vetskapen om att man har 100 % ansvar för vad man gör och vad man säger gör att man hela tiden har något lättare att vara en bättre person, även i situationer då man är hårt påhoppad eller känner sig orättvist behandlad. Någon dag kan man hantera spjut i backen utan att kasta tillbaka och samtidigt känna sig som en vinnare med hjärta och heder i behåll. Ibland lyckas jag, ibland inte.  Vinsten ligger i alla fall inte i alltid och aldrig.

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Drömmar sätter liv i mitt liv

Ambitioner for god sake people. Ambitioner. Det ligger förstås hos mig, människan får göra som hon vill. Men jag får krupp av bekvämhet, den obefintliga viljan att ta i. att sikta lite längre än det som är bekvämt. Utan drömmar skulle jag torka ut och vissna. Sitta på samma stol dag ut och dag in. Se samma människor, samma väggar, samma mönster, samma datorskärm, ha samma uppgifter, samma morgon, samma lunch, samma eftermiddag, göra samma sak, andas samma luft dag efter dag. År efter år. Samma får mig att undra varför man egentligen lever. För det går inte att leva om sitt liv. Så varför inte drömma och leva efter drömmarna. Att inte vara nöjd, att vilja mer är ett driv som får en att känna livet på tungan varje dag och ständigt upptäcka nya smaker. Därför tänker jag alltid på var jag vill nästa gång, vad jag vill se nästa dag, hur mitt nästa hem ska se ut och var nästa resa ska gå. Det gör mig stimulerad och det gör mig glad. Det får mig också att vara närvarande i varje dag. För att varje dag är en del av en tidigare dröm, något jag tagit mig till aldeles själv. Inte på en rak väg, inte utan att det gjort ont och inte utan svårigheter. Och inte är det perfekt. Men det är i alla fall mer än om jag inte vågat drömma större.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Söndagstankar

Du försvann ju bara.
Nej. Det tror jag inte på.
Varför. Jag förstår inte.
Jag orkar inte.
Åh. Tvätten.
Vilken tid ska jag nu upp i morgon.
Jag måste få undan det här.
Har jag glömt något.
Vad gör du.
Går det någon niofilm.
Undrar vad han hette egentligen.
Jag skulle inte sagt så.
Jag skulle sagt så.
Har jag något möte i morgon.
Nu då. Om det är sant.
Jag kanske borde diska innan veckan.
Äh. Klockan är ändå över nio.
Fan. Jag har inte hunnit det jag skulle.
Svara. Eller ring. Eller nä gör inte det. Jo.
Har jag glömt något.
Hur mycket tid har jag innan jag måste lägga mig.
Har det hänt något på FB.
Nä.
Jag måste skicka de två mailen.
Nä. Det stämmer inte.
Usch. Vad mycket godis jag ätit.
Grrrrråååh.
Och nu är kl 21.16.
Ah. Skit samma. Eller nä, det är inte skit samma.
Varför bloggar jag nu.
Jag måste få undan det här.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter