I helgen var jag och såg Mamma Mia och upptäckte mitt förakt mot klappen. Den på 1 och 3. Gärna i en lugn låt och med viss fördröjning mellan stolraderna så att det uppstår en kanoneffekt.
Förutom denna avsaknad av hyfs var Mamma Mia så trivial men upplyftande som jag hoppades på. Med glittriga byxor, väldigt bra Miria Parvin i huvudrollen och ett ljudsystem som gjorde att många önskade öronproppar.
Va? Ljudet var ju fantastiskt! I alla fall när jag såg den i fredags. Jag blev kär i tjejen och helt uppslukad i musiken, hårdrockare som jag är. Men jag var också duktigt på kanelen vid tillfället. Bra var det i alla fall.
DU?! på Mamma Mia!? Antar att företaget bjöd ;-)
Jag tyckte också att ljudet var fantastiskt. Det var högt som jag vill ha det. Men eftersom jag såg några med fingrarna över öronen drog jag slutsatsen att det var för högt för somliga.
Yepp, företaget bjöd, men jag älskade filmen (säg det inte till någon) och är uppvuxen med ABBA så jag hade nog sett den ändå. Jag är duktigt svag för musikaler.