That’s what friends are for

Dagen började med att jag låste in husnycklar, cykelnycklar och jobbnycklar. Och ingen är förvånad. Fick ta taxi för andra dagen i rad (igår hade jag en annan strandsatt anledning i östra oljehamnen).

Undrar om man kan dra av för personlig assistent som hushållsnära tjänster.

En dag var jag av med mina stentvättade tygstövlar och fick i panik ringa ett ex och fråga om han möjligtvis kom ihåg när jag använt dem sist. Visst. För typ ett år sedan när vi var på fest hos Veronica hade jag lagt dem i en påse som alternativ till de sneakers som det skulle dansas i på Nadsat. Det minnet är värt guld. Han kan gå igenom min garderob peka på alla klänningar och berätta om när jag har haft dem på mig med en tillhörande anekdot.

I helgen gjorde jag av med en hel tygpåse med träningskläder. Övrigt jag tappat bort denna månad är mitt körkort, en halsduk och ett par solglasögon.

När jag lämnar min lägenhet, mitt jobb eller gymmet går jag som regel alltid tillbaka en gång för att hämta det jag glömde.

Men som jag brukar säga. Det har inget med att vara oorganiserad att göra utan hur mycket man har att göra. Hade jag jobbat 9-5 och gått hem och satt mig framför tvn hade jag förmodligen haft mitt körkort i fickan och nycklarna likaså.