Vår identitet är starkt förknippad med vårt ursprung. Frågan om var vi kommer ifrån är jobbig för den som har foten i flera länder, eller i flera städer. Det är ofta den första frågan vid ett möte men jag vet aldrig vad jag ska svara.
Det är ju lätt att svara på om man får frågan utomlands – Sverige
Eller om man är i Stockholm – Malmö
Men om man är i Malmö, då blir det med ens mycket svårare. För vad svarar du om du inte är född och uppvuxen på ett och samma ställe? Är det staden du föddes i, den du har bott i längst eller där du bodde sist som bestämmer ”var du kommer ifrån”?
En översikt över mitt boende:
Lund född och boende 1,5 år, Påarp 6 år, Annelöv 10 år, Washington 1 år, Landskrona 1,5 år, Cadiz, nej förlåt, El Puerto de Santa María 6 mån, Stockholm 6 mån, Skurup 1 år, Malmö 6 år (i skrivande stund). Vad skulle du då svara med denna statistik som grund?
Mamma säger att jag är lundensare eftersom jag är född i Lund och det är endast då man får kallas så. Annars är man Lundabo. Reglerna är tydliga och mammor har alltid rätt.
Om det handlar om tid, så borde jag komma från Annelöv. Annelöv är en liten by på landet, 15 minuter från Lund som alltid varit ”stan” ända tills jag blev 14 och började högstadiet. Riktnumret 0418 tog mig till Landskrona. Här träffade jag Marie, Mirja och Ullis som kritade kebabpizza på lunchrasten, slogs på helgerna och uttalade världen som varden. Det var mitt första möte med staden och sedan dess har jag alltid varit på väg därifrån.
Min väninna har bott på samma gata i Landskrona hela sitt liv och har så klart ingen svårighet med att svara på var hon kommer ifrån. Känslorna sitter i asfalten och hon blir nästan patriotiskt irriterad när jag inte svarar samma sak, som om jag inte vill stå för staden. Men jag kan inte svara samma sak, för vi har inte samma bakgrund.
Så vad ska då svaret bli. Som min väninna vill, min mamma, som statistiken eller min egen känsla.
Malmö. Här känner jag mig hemma men det tillhör den senare delen av mitt liv. Lund. Det är mest sanningsenligt men det känns väldigt långt bort. Landskrona. Jag gick flera år i skolan här men nej, 1,5 år när jag var 19 gör inte att jag någonsin känt att jag kommer härifrån. Annelöv, jag kommer inte härifrån men jag har definitivt mitt hjärta i lantjorden.
Jag kommer inte från någonstans.
Nä, jag får väl börja svara något så där sparsamt moget som ”från mammas mage”.
Andra bloggar om: Landskrona, Malmö, Lund
