Mission completed. Jag var och såg Hata Göteborg igår.
Postern för filmen är lite missvisande. Ett gäng ungdomar mot en klarblå himmel. Denna filmen är mörk så det kryper i kroppen. Och jag gillade det.
Genomlider man den första delen av helsingborgsskånska som skär genom bioduken och scen efter scen med slagsmål så landar man i en ångestladdad handling om makt, grupptryck, uppgivenhet och en liten smula ljus genom en skön Göteborgare. Två världar som krockar, om att vilja ta sig ut och om att växa ifrån.
Det var som att slängas tillbaka till högstadiet, ta båten över för en fylla i Helsingör, hänga på The Tivoli i Helsingborg, Det patetiska överspända gänget med Nenno och Davva iklädda adidasbrallor med täckjackan hängande nonchalant nedanför axlarna. Jag ville bara kunna åka tillbaka, ta tag i dem och berätta om hur löljliga de framstår för resten av världen.
Jag utbrast högt flera gånger ”men så här var det ju”, ”gud, jag har träffat dessa personerna”
Hata Göteborg
SF denna vecka
av Robert Lillhonga
