Det tog lång tid innan jag skrev ett ord om min graviditet här och i andra kanaler. Det tog lång tid innan jag kände mig bekväm med att berätta alls. Hur skulle kunder reagera, hur skulle vänner reagera. Alla med glädje skulle det visa sig.
Men vad som är privat och vad som inte är privat blev plötsligt en ny fråga. Som bloggare kan man ha stenkontroll på vad man lämnar ut och inte. Du skriver, du publicerar. Det som för en läsare kan verka utlämnande är i själva verket ett kontrollerat inlägg om vad man delar med sig och inte. Det går att bjuda på sig själv, prata om känslor och dela med sig och samtidigt ha en stark integritet. Grader av självutlämnande och öppenhet. De som känner en ser ganska tydligt var gränsen går och att det som kommer ut är fragment ur en verklighet
När det kom till graviditeten kändes allt tidigare väldigt privat. Dessutom har jag aldrig själv varit intresserad av att läsa andras barnväntarhistorier och tyckt det är ganska jobbigt. Jag ville inte vara så. Men så fort jag sipprade ut några textrader om det hela har jag fått en väldig respons. Jag får både privata mail från kvinnor som läser mina texter som kommer med tips till mig eller har egna frågor och jag läser kommentarerna här i bloggen. Plötsligt förstår jag att det finns läsare som tvärtom, vill läsa och vill dela med sig. Som vill prata och lyssna.
Nu ångrar jag att jag inte började tidigare, med att dela med mig, på mitt sätt. För oj vad det har funnits mycket knäppt, roligt och jobbigt att dyfta som jag inte trodde fanns.
