Jag kan inte ta mig ifrån datorn och jobbet, även om solen skiner och sängen kallar på mig som bara fått någon timmes sömn. Men Silverfisken har fångat mig och jag kan inte sluta läsa. Jag började bakifrån och är nu på oktober 2005. Hans sår, hans relationer, hans jobb, hans glädje, hans sorg, hans osäkerhet, hans självsäkerhet. Allt berör mig.
Det är en gåva att vara otroligt nyfiken på andra människor, att vilja veta hur de fungerar, hur de tänker, vad som intresserar dem, vad de känner. Människor som stimulerar mentalt. Människor som kan sitta hela nätter och prata om vad som helst. Med mig. Som också lyssnar, som utmanar mig i mina tankar. För tänker det gör jag varenda timme, varenda minut.
Det gör mig rik.
Rikare än dig som aldrig undrar eller som aldrig berättar. Som aldrig lyssnar i timmar på andras historier med stora öron. Hey, det finns spännande liv där ute.
