Alltså. GI. Någon som har provad det?

När jag träffade H i Amsterdam levde han på kyckling och ketchup. Sedan mina helger tillsammans med honom och hans icke gourmémiddagar hatar jag GI. Men nu skulle vinterfläsket se sin sista spegelbild och i veckan har jag så levt på kött, proteindrinkar och sallad. Om en kolhydrat legat framför min näsa, som de ljuvliga muffinsen på kundmötet i onsdags, har jag vänt bort huvudet och fnyst lätt.

Det fungerade tills jag vandrade längst Spångatan i går kväll och var i det närmaste svimfärdig. Jag såg min räddning. ”Stor Falafel 10 kr”. Den var inte stor, det var ett missvisande adjektiv, men den var fylld av frityrdeg. Mums. Jag firade mitt uppbrott från GI-sekten med att trycka i mig chips. Har man väl börjat äta kolhydrater kan man lika gärna fortsätta. Precis så som alla fetton tänker, antar jag, när de äter hela tårtan i stället för en(1) bit.

Adjö grymma sekt. Nu är jag mig själv igen. Gött!!
Idag blir det lasagne. åååh dessa underbara pastaplattor.

Det enda positiva med GI är att man får äta riktigt feta frukostar med massa bacon och att man, enligt mammas GI-bok, ”ej bör träna” (eftersom du inte har någon som helst energi, börjat proppa igen venerna med fett och ställt in din kropp på svält – läste jag mellan raderna).

GI, banta, kolhydrater, mat, recept, malmö

Det är redan kört, jag har spräckt tidplanen och det händer varje helg. Klockan är halv tolv,jag sitter i mysbyxor och kollar på mina nyvakna vänner på Bambuser, drar lite extra på det där med att gå ner för att köpa mjölk och har absolut varken städat lägenheten, skrivit en uppsats till Berghs eller gjort mer på koreografin till Ne Yo Sexy love. Betyder då det att jag enbart kommer lyckas ta mig ner till stan för attlöningsshoppa hysteriskt, fika med Veronica och dricka vin med Patrik eller kommer jag att stanna kvar i lägenheten, leva på konservburkarna från skafferiet fram tills ikväll då jag antingen efterfestar med Bambuser, firar Simons födelsedag (hjälp present), eller är bakfull från eftermiddagsvinet.

Fick ett konstigt meddelande på min myspace sida, klickade på länken och kom till ett extremt porrcommunity full av medlemmar från sjutton år och uppåt som lagt upp sig själv i de mest utmanande positioner, mestadels utan kläder, kanske med något stort i munnen (flickor) eller något stort i handen (pojkar). Jag blev smått chockad men uppenbarligen också fascinerad eftersom jag efter 30 minuter fann mig fortfarande surfande på denna sida. Tog mig till fånga, stängde ned och kände mig ganska illa till mods. För ok, de sextioåriga gamla utsvultna männen kanske har koll på vad de gör. Men konsekvenserna när en sjuttonåring lägger upp bilder och rena porrfilmer på sig själv kan bli långt större än hon har en aning om.

I många fall verkar det vara ett företag bakom flickornas sidor för jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig att någon tjej skulle vilja skriva så förnedrande om sig själv och om hur villigt kåt hon är och vad hon skulle vilja göra med varenda man som entrar hennes sida. Helt enkelt en form av marknadsföring för porrfilmsbolagen där de lägger upp mer eller mindre fiktiva sidor med sina tjejer och lockar män till att uppmärksamma deras tjänster och produkter. Här är ett mecka för den kille eller tjej som vill lägga upp sexscener med partnern, one-night-standet eller exet som man är förbannad på fullt öppet för andra att beskåda. Detta enkla sätt att kunna hänga ut andra hur som helst genom några klick, vilket kan förstöra någon annans liv skrämmer mig.

För ett tag sedan fick jag ett mail från en bekant som frågade om jag hade en sida på webbplatsen www.porrigt.se. Knappast. Men han insisterade på att han sett mig där inne på bild. Jag var tvungen att kolla upp det. Inte helt lätt. Fick öppna ett eget konto och surfade runt på alla sidor med flickor i 25-års ålder från Kalmar (vilket var det han mindes av profilen). Jo visst, där var jag på bild, helt oskyldiga dock, men stulna från min myspace eller gud vet var. Jag hette tydligen Candy och gillade lack och läder, bland annat.

Vansinnig började jag processen med att först och främst försöka att få tag på någon ansvarig för sidan. Ingen ville ha telefonkontakt utan jag fick konversera med ansvariga för sajten med namn som ”Porrsmurfen” och ”Läderlasse”. Kändes mycket seriöst. Jag fick bevisa att jag var jag och inte Candy från Kalmar genom att fotografera mig själv med en skylt i handen med mitt namn. Det tog flera dagar för dem att stänga ner sidan. Vem som låg bakom fick jag aldrig veta även om jag bad dem lämna ut det inför en polisanmälan. Något som jag faktiskt gjorde ändå. Fick kontakt med någon vid polisen som enbart arbetar med kränkningar på internet. Massa pappersarbete, men med brist på bevis (vilka så klart sajten satt på) så lades förundersökningarna ner. Ja, det blev dock ett fall för statistiken vilket var mitt enda egentliga syfte med anmälan. Kränkningarna sker dagligen, i ordform (kolla bara bloggen Stureplanocensurerat), publicering av bilder, namn etc. och ingen kan ha full kontroll eller stoppa det. Och trots att mitt fall var ganska milt så kändes det jävligt läskigt att bli halvt stulen på sin identitet.

Andra bloggar om: porr, community, porrfilm, kränkningar, nätet