Här kommer en skön mix för din förfest eller ditt ensamknull.
Andras Höistad som du kan dansa till på Plysch i helgen vet hur man lägger på dansvänliga beats Varsågoda!
Månad: mars 2007
Plocke Pinn Plocke Pinn Plocke Pinn
Det ekade nästan i Plocke Pinns lokaler igår. Det var två bord med hela fem sittande gäster sammanlagt. Jag och mina vänner samt Gilbe och Allard. Det är så trist med Malmös fattiga restaurangliv. På en torsdag ska det väl vara ett myller av skramlande bestick och porslin blandat med ett sorl av röster på stadens bespisningsställen, män och kvinnor som sörplar rödvin och stoppar små tandpetare i oliver samtidigt som de utbyter med varandra och den de nyss träffade i baren. Jag hoppas verkligen att Plocke Pinn får en sådan kväll när de idag har After Work.
De har absolut god mat och skön service (tja, vi fick ju all uppmärksamhet så det var inte så svårt kanske). Tapas med asiatiska influenser från 25 till 60 kr we like.
Från och med nu ska jag, Tessan och Camilla bidra till ett mer spirande restaurangmalmö a la Paris och göra tradition av att träffas ett gäng tjejer och snacka över god mat en gång i månaden, och alla av samma kön får vänligen ansluta för att faktiskt bryta mönstret att slentrianmässigt gå till samma restaurang varje gång. Nu ska vi prova nytt varje månad. Och när de intressanta restaurangerna på denna sidan sundet tagit slut fortsätter vi att fylla magarna i Köpenhamn.
Gör det blött…
Stor saknad. Speciellt när helgen närmar sig och jag bara vill sitta och dricka rödvin i flera timmar och sen skaka rumpan hela natten med någon som matchar mitt high life festande. Det börjar bli ganska torrt på den fronten även fast jag kunde lagt manken till och göra det blött. Kanske jag ska söka det där projektledarjobbet i Stockholm ändå, det praktiskt taget stod Karin på platsannonsen som min väninna strategiskt skickade med orden ”miss u man”. Just nu känns det som jag har fler vänner där uppe än här nere. Men så är det väl när man rör sig kring ambitiöst karriärsfolk som flyttar dit stegen tar en uppåt. Mot vilken vägg ska jag sätta min stege?
I kinamockaskogen där …
Idag träffade jag min möbelsnickare och det låter bara så sex in the city. Men han är inte bara bra med verktygen utan är också så där ruffigt surfarsnygg och sågspånsdammig om kinderna som man vill att han ska vara. Och så har han vårdat mitt bord som en bebis, oljat in det mjukt och fint och gett det massa kärlek som bara en framtida bra far kan ge. Alla flickor borde ha numret till en möbelsnickare i fickan. Man vet aldrig vad som kan hända.
TITTA TITTA
Vår!
Vilken underbar vårsol!
– På väg hem från gymmet tyckte jag t.om den annars så fasansfulla genvägen genom caroli city var trivsam – det MÅSTE vara vårsolen!
Människor gör lustiga saker i solen, som ringer sina första kärlekar, impuls shoppar, blir spontant överlyckliga och fylls med lycka utan nämnvärd anledning.
´
Allt dethär drabbade mig idag. Jag är en vårjunkie och har nyss fått min första fix på länge!
Brangelina – I wish!
Göttigt att vara megastjärna i gräddfilen!!!
Ibland önskar man att man var Angelina Jolie!
Jaja, nu suckas det väl ointresserat runtom i stugorna; ”Självklart, skulle det vara någon nyhet? Hon är ju råsnygg, tillsammans med favvo-pitten och allas vårt världssamvete.”
– Men det är faktiskt inte vad jag menar.
Nej det jag syftar på är hennes rekordsnabba, problemfria, singeladoptioner. Världens länder formligen kastar kids efter henne! Detta i en tid när kvoterna för singeladoptioner sänks, Kina säger t.ex. numera helt nej.
– Fler och fler väntar i åratal, förgäves, på adopterad babylycka.
Men Angelinas son känner sig lite ensam bland alla småtjejer han plötsligt blivit storebror till och då ska det klart fixas en liten kille i ungefär hans ålder. Instant lillebror.
Missförstå mig rätt, jag missunnar inte Maddox hans lillebror, eller Brangelina så många ungar de bara vill vara föräldrar till. Såvida de klarar av att förbli bra föräldrar till ett helt fotbollslag medan de spelar in film & räddar världen.
Jag önskar bara att något av det skulle gnida av sig på andra singelmammor.
För ja, Angelina adopterar fortsatt ensam. Och nej, så fort går det bara inte för någon annan än hon, Madonna och en liten utvald skara mycket, mycket rika och berömda människor. Mer ofta än sällan går det inte alls. Tyvärr…
Tack till Msn & Stella Pictures för lån av bild
Fit på Sushi
Förlora och vinn
Ibland kan det löna sig att tappa bort plånboken.
Min väninna var på Ikea med den nya sambon och kom hem utan plånbok. Med insikten om att hon tappat den på varuhuset spärrade hon alla kort och var lagom förbannad. Några dagar senare ringer en kvinna som har hittat plånboken på Ikeas parkering. De bestämmer träff för ett överlämnande och vid mötet upptäcker de att de båda jobbar med kläder. Kvinnan arbetar på ett av Sveriges största modebolag som nu expanderar i hela världen och har köpt upp företaget Only och gillade J så mycket att en vecka senare fick min väninna tjänst som chef över alla Sveriges butikers skyltfönster, en något saftigare lön än VM på HM och egen bil.
Ta min plånbok. Ta den, Ta den!
Du heter Gandalf och inget annat!
”Varför har ingen berättat för mig att det finns sådana här klubbar i Malmö, jag trodde man var tvungen att åka till typ Nice för det”. Lyrisk.
Jag tog ut min kära kompis flickvän ur hennes tvååriga isolering runt lilla torg och iväg mot Jerikos Sweetness. Det var inte ens en av klubbens bästa kvällar, men hon var lycklig som ett barn ändå, när hon förstod att Malmös uteliv inte bara utgörs av Etagé och Plysch. Och naturligtvis blev hon snabbt uppvaktad av en Malmösdj. Nytt blod i byggnaden, Halleluja!
Sen gick det utför…
Det började med ett sms från en Gandalf som jag tydligen träffat på Grodan i Stockholm när jag var på mitt, som vanligt fulla och gästvänliga, ”ring mig när du kommer ner så festar vi humör”. Problemet var bara att jag inte kom ihåg hur han såg ut, allls, förutom långt hår. Det resulterade i att jag hängde med en person under kvällen som jag kallade för Gandalf och var så övertygad om att det var han att jag inte gav mig ens när han förklarade att han inte alls hette så. ”Nej, du heter inte det på RIKTIGT, men du kallas Gandalf, och du har rakat av dig ditt långa hår” berättade jag för honom.
Så här i efterhand förstår jag varför killen skrattade så han höll på att kissa på sig, ett skratt som jag försäkrade att jag kände igen. Han måste trott att jag var galen, men följde med till svartklubben ändå. Det var då jag förstod misstaget. För där stod han. Gandalf i egen hög person. Jag smälte snabbt in på dansgolvet för att slippa umgås med två stycken.
Sen blev jag anledningen till bråk. Stod och pratade med den gamle djräven när hans flickvän dök upp och vägrade tonårstrotsigt att ta min utsträckta hand. Vi var tydligen inte uppfostrade i samma artiga skola. Efter att ha pratat i några minuter med en grimaserande flickvän i bakgrunden tyckte jag det var bäst att avlägsna med orden ”jag vågar inte prata med dig längre”. Då exploderade det bakom mig och jag hann bara se armar och ruffigt hår och två personer som rusade ut. Jeus, var tog all vänlighet vägen!