I helgen är det väldigt mycket Distortion i Öresund. I Köpenhamn är det festival i hela stan och i Malmö tar Discobelle traditionen till Inkonst.
Själv kommer jag att vara i Stockholm och efter min examen från Berghs är det festival i betongen när Hoodsfred kör Gettolympics och breakdancebattle. Sen utomhusdansa på Fredsgatan 12 med vännerna.
8 av 10 tjejer har bekiniångest läste jag i Metro. Men det är väl inte så jävla konstigt när Stadium tapetserar hela stan med världens snyggaste 16 åring zize mini S med guldlen hy och noll fett. Lagom retucherat. Nej, plåta lite sambomulliga trettiofemåringar i provhyttsljus så kanske vi kan känna oss redo för bekinibad på Ribban.
Min cykel står fortfarande på Möllan sedan i Lördags. Jag körde förbi henne tidigare idag så jag vet att hon står kvar. Måste gå upp jättetidigt i morgon för att vandra mot den fula Sibyllakiosken och inhämta ett stycke Skeppshult. Suck. Varför glömmer jag alltid att jag cyklat när klockan är efter 03 och tar taxi hem. Det är lika jobbigt att vakna cykellös varje gång.
Jag gal något i natt om att ”tänk att det hoppar kängurur bara några meter från där vi står just nu och festar. Tänk er kängurur i Sverige, här inne!”.
Debaser var tokfullt så insläppet stängde precis när vi kom dit. Trist att missa.
På Moriskan spelade Niklas och hans bror för 7 pers. Grym musik men där kunde man ju inte stanna.
Klockan var mycket så vi stannade i folkets park och gick in på Cuba Café för ännu mer mojitos. Tänk att så många i Malmö älskar salsa. Det var tokmycket folk som svettades under palmerna som de dragit in i lokalen och jag lyckades väl ta två steg åt vänster och ett åt höger innan mina fötter sa åt mig att sitta ner. Någon viskade om efterfest men då hade jag redan dragit på mig minnesluckor och valde taxi. Jag tror jag träffade en som brukar gå på mina klasser varje vecka. Undrar vad jag sa till henne, och framförallt vem var det?
Igår blev jag vansinnig inne på Volym.
Först gick jag in och beställde två mojitos och en två öl, när jag väl fått dem och lastat upp dem på en bricka kommer jag på att jag vill ha nötter. ”Nej tyvärr vi tar inte fler beställningar”. Jag trodde det var ett skämt och frågade snällt en gång till och jag inte bara kunde få lägga till nötter till min dryck det men fick ett hårt nej.
Tog brickan för att gå ut till mitt bord och blev stoppad av vakten som sa att jag inte fick ta ut drycken. Då fick jag nog, vandrade upp till bartendern som tjugo sekunder tidigare serverat mig för att få svaret att han hade ”blinkat i lampan”. Ursäkta mig men betyder det då att jag ska förstå att om lampan blinkar får jag inte ta med mig den dryck jag beställt ut till mitt bord på den fullsatta uteserveringen? Jo, det var ju solklart.
Det var inte en dag som jag tänkte nicka snällt och ge med mig vilket jag faktiskt burkar, utan jag ställde till en scen för det skulle idioten ha. Jag var ursinnig och ville ha pengarna tillbaka vilket jag inte fick och då smällde jag av fullständigt och berättade för honom att jag inte känner till deras hemliga kodspråk med blinkande lampor och att han kanske borde meddelat mig om att jag inte kunde ta med mig drycken ut när han tog beställningen.
Det finns ingen skylt på Volym som säger att ”när vi blinkar med lampan så får ni inte ta med er drycken ut och det är tjugo minuter kvar tills vi stänger”.
Tillslut fick jag ut min dricka. Vem orkar med den gapiga tjejen liksom.
Jag fick inte vara bakfull idag. Det var mitt mål igår när jag gick ut och det sprack totalt när mojiton rullade in. Jag älskar mojitos, det är som en stor chipspåse – det går inte att sluta.
Skulle upp klockan åtta, köra till mina föräldrar och sitta där och plugga i lugn och ro. Nu sitter jag här och väntar på att spriten ska tränga ut genom porerna och bort från min kropp. Undrar vad jag får till middag där idag.
Hade jag haft framförhållning hade jag önskat Piccata Milanese .
Det kanske jag får nästa gång för jag vet att mamma läser här.
Hej mamma!
Så var timmen slagen.
Malmöborna har på riktigt hittat ut från var de kan tänkas ha gömt sig under vintermånaderna.
Plöstligt är alla lagom brunbrända, vältränade och nyklippta. Klädda i de senaste väl genomtänkta köpen (det är ju trots allt snart sommarrea) och sipprar drinkar på stadens uteserveringar.
Som om inget hade hänt sedan de sista desperata svinkalla kvällarna i september 06.
Men det har gjort det va.
Man kan inte ungdå att tänka att vi skandinavier, speciellt vi i Öresund, lever upp så påtagligt på sommaren att det krävs både höst och vinter för att återhämta oss och bearbeta sommarens händelser. Det är ljuva romanser som går i kras eller bekantskaper som inte överlever ett liv utanför parasollens förlåtande skugga. Löften som inte uppfylls sig och saker som aldrig blir gjorda.
Efter hösten kullminerar vår ångest och allmäna elände till köpfest den 23 december. Dagen efter att vi kollektivt tröstäter oss feta nog för att få motivation att under våren säga upp vårt sociala liv för att få ordning på valkarna på gymmet.
Men sedan börjar solen lysa och parasoller, vingliga bord och stolar (knappast i kvalitativ symbios med priset på maten som ska dineras i deras sköte) dyker upp.
Allt är glömt och förlåtet och genast tar en ny manisk sommar över för de stackars Malmöborna.
Sushi mellan kullerstenarna på Koi, slagsmål om brunchborden i solen på coffeemaniac, bakisbuffé på Intermetzo, Brunch på Hilton, repliker som ”ska aldrig sätta min fot på sunkmöllan igen” minst en gång i veckan, stekheta botaniseringsorgier på Marty under rea månaderna i jakt på nedsatt Ralph Lauren (som slutar i att man köper fullpris), sommarbaden i Skanör och Falsterbo. Den ständigt återkommande repliken ”Ska aldrig mer sätta min fot på västra hamnen, det är bara pack och fjortisar – och sådana som beter sig som pack och fjortisar”.
Gud va härligt. Summer 2007 Here I come.
Den som försöker få mig att gå ut i helgen mosar jag sakta med en gaffel.
Jag håller för öronen och säger gagagagaga när någon försöker berätta om allt som händer.
Fast kanske jag slinker ner till skaniaparken på lördag vid tre och grillar en marshmallow och hoppas på lite bra musik och vackra ansikten som kanske kan få mig att le. Jag behöver det. Ska plugga mig blå innan så kanske jag hinner när explorers club fixat lite mys.
Någon annan som ska dit?
Jag kom tvåa i Sydsvenskans Reklamtävling. Tvåa av 65 bidrag är inte en Niceresa men tydligen 500:- i presentkort. Konkurrerade ut massa byråer! Dessutom vann min och Sagas banner med nakna fötter som hängde och dinglade ner över webbfönstret överlägset över alla andra i klickrate. Min gamla kollega Malin Norlander vann det hela med sin grymma annons för slagthuset.
Nu ska jag ringa Skånes Dansteater och berätta att vi kom tvåa.
Trots det har jag ont idag.
