Någon påstår att man kan festa, mysa och maila på en och samma gång. I alla fall ikväll på Plocke pinn. Det händer mycket där just nu. Just denna onsdag händer det disco, pop och elektroniskt av och med Margret, Hanna Aah och Rooke.
Men varför regnar det?
Att boka resor via nätet kan vara ett tvådagars dilemma. Alla dessa prisjaktsajter som jag penetrerat de senaste dagarna kommer att ge mig svåra mardrömmar. För de ska rent av jävlas med mig och inte förstå att jag vill ha det bästa priset inom ett tidsintervall utan ge mig en exakt dag. Och om jag skulle hitta en flight som passar och vill ringa en väninna för att checka läget så tycker sajten förståss att jag tar lite för lång tid på mig och väljer att slänga ut mig och min sökning.
Så jag gör det en gång till och då är så klart min resväg borta och ett nytt pris, klart högre än tidigare, det enda som kan erbjudas. Okej, så jag väljer att göra sökningen en tredje gång och titta, där är min resa. När jag väl ska boka denna så måste jag logga in och skapa mig ett användarnamn. När detta är gjort är min resa på nytt försvunnen. Jag stannar hemma.
satt på lunchen och diskutterade med mina kollegor (alla män) om det här med att gråta. varför är det naturligt för tjejer att gråta när de är arga, ledsna, rädda, glada medans männen står där torrögda och säger att de är ledsna men det märks ingeting. när startar denna tårspärr? vad är det som gör att de får förmågan att kunna eller snarare straffats med att kunna stänga av allt så att det landar inombords, någon stans i stället?
är det så att pappa aldrig grät och att han står som någon slags idiotisk rollfigur för den lille sonen som snabbt lär sig att torka tårarna eller rent av inte vågar att gråta för att man som kille ska vara stark. och tårar på det manliga språket ses inte som starkt. även om det visar på en betydligt större styrka än hos den som aldrig fäller en tår.
eller är det så att vi behandlar flickor och pojkar så olika vid uppväxten att våra fysiska känslomässiga uttryck är så skilda. för det är ju inte så att vi föds olika. vi gråtar lika mycket oavsett kön i våra tidiga år som barn. kan de olika meningarna ”det är inget att gråta för” och ”oj lilla gumman hur gick det stackare” få dessa konsekvenser. borde vi ändra på det så att vi får lite mer pondus bland kvinnorna och lite mindre stolthet bland män?
männen i sällskapet sa dock stolt att de grät. i alla fall tre av fyra och de tre är så gott som nyblivna föräldrar. de berättade att sedan de fick barn har de fått en helt annan känslomässig sida och gråter som barnungar titt som tätt. en av männen sa att det började på BB där han grät hejdlöst och sedan dess är världen en djupare plats. den enda barnlösa killen i sällskapet sa inte ett ljud. kanske han kände sig obekväm i gråtsnacket. kanske han skämdes. kanske han inte vet hur man gör.
jag undrar. känner dessa, i mina ögon fattiga, män aldrig den där klumpen i halsen som bildas när gråten vandrar från hjärtat och upp mot tårkanalerna. klumpen som gör så otroligt ont ända tills det fullkomligt brister? eller är de bara så mycket bättre än oss andra på att svälja bort den, titta åt ett annat håll och stänga av.
var tar då all den här gråten vägen? kanske genom skrik och bråk. men jag tror inte på det. jag tror inte på att gråt, förtvivlan, saknad eller andra starka känslor kan förnekas och komma ut genom att slå på en boxpåse, springa en mil, dricka sig full med kompisarna eller helt enkelt bara genom att ignorera. någonstans måste de där tårarna lagras. och om de aldrig får komma ut måste det påverka ens person till en kall individ. kanske är det alla avlidna mäns tårar vi skyddar oss mot med paraply. jag vill i alla fall inte ha regnet över mig om jag inte kan få smaka på tårarna direkt.
Jag är en av dem som aldrig skulle få för mig att åka på charter för att dricka billiga drinkar om nätterna och dansa till eurotechno tillsammans med britter i kort kort på någon kanariestrand. Vilken totalt meningslös resa.
Men att resa till Plocke Pinn på Bergsgatan för att klubba i morgon kväll är väl helt ok. Varje tisdag under sommaren är det Klubb Aya Napa med happy hour och uteservering till 02. De lovar en lökig klubb och idag är det premiär med DjRUdie och gäst MC. Live Besh One och Zoltan.
Kanske det blir en charter ändå då.
Midsommar är förmodligen den dagen på året då vår målgrupp minst sannolikt sitter vid datorn. Aldrig har vi haft så få besökare som igår. 50 stycken skippade dansen runt stången och att lägga in sill för att se vad Karin, Charlie eller Rebecca hade skrivit. Och vad fick de ut av det? Min attgöralista för dagen. Vilken tragisk vardagsskildring.
Måste berätta att igår såg jag en stor jugoslav lyfta en soffa med en hand. Detta för att min mobil och en rouge hade bosatt sig långt där under. Är alla jugoslaver så himla stora? Och sjunger de alltid hela nätterna? Jag fick svaret när landskronas självutnämnda maffia gjorde ett besök med vodka. Nej, de försöker att låta bli att sjunga eftersom de har fullt upp med att hålla hakan i vädret. Det var ungefär när de gjorde entré som jag kände för sorti.
Jag kan bara konstatera att Västerbottenpajen sket sig rejält. Efter att ha förstört en pajdeg sprungit runt i tre affärer och klockan fem stått och tittat på en påse vetemjöl och ett paket smör, som om jag på något sätt skulle hinna knåda ihop en ny, tog jag med ett kilo västerbottenost i en burk och sa ”Varsågod, häll det över salladen”.
Någon hade glömt bort sin uppgift som löd att ta med gräddfil och gräslök. Behöver jag nämna att dessa tre var män. Hur svårt kan det vara att komma ihåg? Så det blev en midsommar utan dessa ingredienser och Som jag klagade. Som tur är blev det både grillat och annat smarrigt… utöver de obligatoriska midsommarkomponenterna.
Vi var ungefär tjugofem personer som fortfarande inte hade bestämt sig två dagar innan midsommar och som slängde ihop en midsommarfest. Det verkade dock som om festfixaren planerat i en månad…
En eloge till Jonas som inte bara trollade fram solen klockan arton exakt, utan också hade fixat till innergården på gamla väster med filtar, lyktor, satintyger i träden och en bar bemannad av två bartenders! som i och för sig var de som däckade först…
Hur mycket den lilla barnpoolen och badbollarna utnyttjades vet jag inte, men att vattenpistolerna, i vissa fall fyllda med GT, fick jag i alla fall känna på. GT i ögat är inte okej.
När grannarna blivit överfallna av en stor göteborgare med vattenpistol och två tjejer satt och sjöng så att fönsterna mot gården skallrade var det dags att flytta festen till Simon och Gustav Adolfs torg där det blev dans till jugoslavisk folkmusik, smart strategisnack inför en arbetsintervju, kattsnack med kocken från Hilton och Negronis som bartendersen sparat till just mig.
Danskarna drog hem i tron om att vi på midsommarafton har orgier och måste ha sex för att resten av året ska bli bra. Allt för fruktbarheten. De gillade midsommarafton.
Det fanns fler än sju sorters blommor på Jonas gård, men de glömde jag så klart att plocka och inte drömde jag om någon man heller. Men så kanske man ska gå och lägga sig på natten och inte någon gång dagen efter…
Och nu har jag forstatt att analysera mina partybilder och finner att Jo Girl sätter ett finger i munnen i stället för två på huvudet för att visa hur fantastiskt kul allt är. Men det är nog snarare inpsirerat från en hip hop video eller kanske gamla fibban än från djurriket.
Djuriskt oh oh oh
Ungefär när klockan är 02.00, musiken pumpar och drinkarna börjar sätta sig på leendet, uppenbarar sig denna pose. Jag är farlig eller som det heter; fierce. Im wiiild. Det bara känns så rätt och just nu – så himla töntigt.
Så tittar vi på bilder från kvällen innan och Johanna frågar om det är en återkommande snigel. VA?!?!? SNIGEL.
Hon fortsatte att berätta att om jag ville att det skulle se ut som en tjur fick jag minsann sluta röra på fingrarna.
Suck. Nästa gång ska jag göra elefanttecknet. Det kan väl ingen missförstå.
