Saturday night fever

På grund av gästlistan till lördagens fest hos Sydsvenskans Varumärkeschef använder jag mig av viss självcensur. På inbjudan stod det ”gammelfest” och jag var den enda från min avdelning samt under trettio som stod på listan sidan om Sydsvenskans VD, galen säljchef från storkund, min gamla kollega Johan som numera är AD på The concept factory, Sydsvenskans marknadschef, någon säljare, lite marknadsfolk, samt en nygift holländare.

Det mest imponerande var att Peter lyckats med konsten att inreda sitt hus likt en medveten kvinna och genast gick ryktet huruvida det fanns en osynlig hand med i spelet. För övrigt drack jag på tok för mycket rödvin för att klara av att dansa med medelåldersmän på ett skillsmässohak i Höllviken och begav mig snart in till stan för att träffa födelsegrisen Marie och gå till Deluxe. Tog en sväng om Patrik för ännu ett glas rött och plötsligt var klockan över 03. Manne skickade sms från en svartklubb och Marie var i trappuppgången till sin lägenhet. Kvällen var över och morgondagens huvudvärk ett faktum.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Katt, Mus och Ahh!


Deluxepojkarna kör klubb på Jeriko i morgon, Lördag, och har tagit med sig en über lux flicka Hanna Ahh! för att spela discopop. Numer när vi kan kommunicera med hela Malmö via Facebook kan det konstateras att 31 kommer att närvara, 91 stycken kanske kommer och 136 personer kan tyvärr inte. Resterade 600 personer som väntas komma är uppenbarligen inte med i Facebook.

Innan Deluxe är det förfest på nyöppnade Moccasin, Fersens väg, som byggt ut och går från kaffehörna till vinpimplarhörna. Där åt jag en alldeles för sen lunch med Johan Allard idag och körde ett litet soffträff för att konstatera att bordet var vingligt, vinet var gott, maten likaså, jag är smart, Johan är smart och tillsammans är vi riktigt riktigt bra.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Im an addict. And I like it.

När ni går till Rodeo och Oh Baby eller kanske KB ska ni veta att jag sitter hemma och jobbar framför datorn i mysbyxor, kaffekickad och tänker på er. Jag förstår att det kommer bli svettigt, underbart, lyxigt eller bara en vanlig fredagkväll i Malmö.

Det är alltså det här jag missar. Jag börjar gråta. Vilken glädje, äkta glädje, lycka som kan levereras till mina dansnerver med bara ett turntable och en man i mössa. Min kollega som påstår att ingen musik är musik utan riktiga gitarrer skulle aldrig torka mina tårar.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Kronprinsens snabbmat slår på stort

Jag gick förbi en skylt idag upphängd i ett gatukök. ”Varm Pasta”. Inte färsk, inte italiensk, inte hemlagad utan ”varm”.

Det förbryllar mig.

Jag gick några steg till. Stannade upp en sekund, rynkade pannvecken redo att backa några steg för att se det en gång till. Jo, den hängde fortfarande kvar.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

So, this night brings me nothing.

Min hy har talat om för mig att jag är stressad. Eller är det för att jag är allergisk mot svett och tränar sex timmar i veckan alternativt att Murad är en dålig produkt. Eftersom min hudläkare heter Troilius i efternamn har jag några få invändningar mot ett besök.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Eeeetttt öööögonbliiiick baaaara

Idag såg jag en i personalen på Apoteket gå i tempo över golvet. Normen bröts och det skapade viss förvirring och osäkerhet. Är jag verkligen på Apoteket? Där snittiden för ett besök måste ligga kring 55 minuter för att inhandla en tablett mot urinvägsinfektion eller hosta. Där personalen verkar ha gått på en antistresskurs helt i linje med företagets profil och lever ut den till sådan grad att allt måste göras i slowmotion. Det stressar mig att se deras mjuka långsamma rörelser och höra hur de hasar innetofflorna när de vandrar bort med den gamla damens recept. Jag är medveten om att produkterna är mer komplexa än köttfärsen på Ica och att frågorna kräver lite längre svar. Men Apoteket kanske ändå borde se över sin effektivitet med tanke på den köbildning som råder och det faktum att de snart kanske förlorar sitt monopol till fördel för just Ica.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Say no more

För ett tag sedan gick det en reklamfilm på tv för en binda med otäckt många vingar. En tjej instruerar ett träningspass och allt går åt skogen – eftersom hon så klart inte har otäckt många vingar. Jag har hört många reta sig på denna reklamfilm på grund av dess otrovärdighet. Och det är säkert så att det inte händer så stor del av Sveriges befolkning eftersom vi först måste dra bort den manliga skaran och sedan alla de som faktiskt inte är instruktörer. En hel del.

Men om någon hade gjort en film om mig igår när jag körde min stepklass så kan jag säga att Ob:s försäljning hade minskat radikalt.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Stora Annonsörsdagen

En hel dag med föreläsningar för oss som jobbar med marknadsföring eller vill marknadsföra sig själv och sin verksamhet. Förra året imponerades jag av Stockholmsbutiken Ljud och Bilds ägare. I morgon kan jag berätta vad som imponerade i år. Själv kommer jag, förutom att sitta försjunken i Slagthusets stora sal och lyssna, representera Sydsvenskan Medieproduktion samt Dygnet Runt på plats under pauserna. Stå klädd i svart, liksom nittio procent av de andra besökarna, tugga i mig överdrivna mängder dygnetruntkolor, prata placeringar, priser, färger, tjänster, fotografering, effekt, kreativitet, varumärken, utbud eller profilering. Äta ännu mer kolor.

Sedan avslutar min tonårsidol Peter Wahlbeck med en stand up. Jag brukade spela hans Für Alle skiva om och om igen och spekulera i huruvida han följde ett manus eller var hög som ett hus och improviserade allt. Jag har fortfarande inte fått något svar på det, men jag antar att han kör efter manus i morgon.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Om jag läser din läser du min

Jag hatar en man. En sådan där plirig hatkärlek som tränger sig på eftersom han påverkar mig. Utmanar mig och mina tankar. Skrattar med mig. Klär av mig naken och ser hela skiten. Utan att för den skull vara i närheten. Ett mail, en kommentar räcker för jag förstår varenda ord och allt där emellan.

En gång var jag förälskad i honom, precis som så många andra malmöflickor som somnat på moln en natt eller kanske flera. Men det var då och då försvann. Så när mitt då blev till hans nu och han klädde av sig alla kläder, slängde dem i en hög på golvet och skrek att jag skulle få allt inifrån och ut blev jag stum. För mitt nu är just nu väldigt mycket mitt.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter