Är inbjuden till en fest med Sweden Models i tre etagé i Malmö i morgon. Och jag skulle ju minst sagt vara ett exotiskt inslag med mina en och sextio på den tillställningen. Det är jag och Kate Moss. Tja, på ett ungefär. Hon är kort för att vara modell. Jag för att vara över tolv.
Månad: december 2007
Its closing time
Allt ska hända innan jul Det måste vara psykologiskt. ”Oj, vi måste hinna ha fest innan årets slut.” Plötsligt blev Plysch väldigt mycket på tapeten. Kanske det också är psykologiskt eftersom våningen snart ser ut som alla andra. Det vill säga med sovrum och utan dj-bås. Innan dess ska stället festas ut och spriten drickas upp.
På fredag är det engångsfest på plysch som hålls av Stephen Hawkings, Nöjesguiden och Sweet Fred. Med fördrinkar för hundra inbjudna. Festen fortsätter sedan hela natten med dörren öppen för alla som gillar ord som ”rökelse & cosmos”. Jag får inte ihop det med Plysch men det får visst Sweet Fred som skriver att klubben haft ”tveksam musik och publik de senaste åren”. Men eftersom jag är tveksam till att mannen bakom orden ens varit på klubben så gnisslar det lite illa i mina öron.
Vidare fortsätter fredagsinbjudan ”din enda chans att dansa på plysch” vilket också är fel då Plysch kör på klubb på lördag. Bland annat med mannen bakom Sveriges bästa Dj-bar flera år i rad och även 2007 – F12 – Andreas Höistad. Så att musiken skulle vara tveksam sägs med viss klumpighet.
Och jag kommer att vara på båda.
På fredag ska jag andas.
Blått bläck på vitt papper. Kladdar. Börjar om.
Om jag ser det från en annan synvinkel.
En punkt eller ett och. Stryk.
Håller det ihop i slutet. Skriv om.
Klockan är tolv. Vakna klockan fem. Det är mörkt.
Ord ord ord och tankar. Vända på kudden. Skrynkliga lakan.
Håller idén. Måste hinna.
Klockan är sex. Alarmet går. Smink. Tåget går.
Knappa på tangenterna. Möte. Delete.
Hinner jag äta lunch.
Sälja in.
Vara ödmjuk.
Vara knivskarp.
Klockan är fem. Hinner jag till dansklassen.
Klockan är nio. Stänger av musiken.
Tar upp pennan.
Blått bläck på vitt papper. Kladdar. Börjar om.
Filmfredag är bäst.
Kall vit glögg med isbitar och femtiotalsfilmer i en soffa på Friisgatan får timmarna att försvinna snabbt. Från New York hade Rebecca tagit hem två av hennes favoritfilmer som braverar med sitt manus och är på något enkelt sätt – vackra. För i brist på specialfeffekter får färg och dekor prata. Och i brist på snabba klipp från otaliga scener blir dialogen så uppenbart viktig. Det behövs inte mer än rätt ord för att fånga och lämna en berörd. Som Cat on a hot tin roof.
Klockan fyra på morgonen när jag trodde klockan var ett hade vi sett klart film två. Aunt Mame. Helt underbar.
In bed
The rumble
Va. Händer det något på Lilla Torg?
Så har Koi öppnat sin tredje våning med uteplats, lounge och lyx för alla feströkare. Frågan är om de kommer att köra sitt nya koncept för att passa det stureplanskomplexdrabbade folket som tycker att de är vackra medan de sjunger med till Boten Anna. Foe weal. Eller om Koi faktiskt kommer att hålla hårt på VIP-korten och ta in bra dj:s som kontrast till resten av Lilla Torgs musikanalfabetism. Återstår att se. Men möjligen är det så att de vill ta den plats som en annan Lilla T klubb lämnar tom när de stänger dörrarna i jul.