Tur och retur till Helsingborg.

Jag kör från Malmö till Helsingborg i morgon bitti. Och ja, ända fram till jul faktiskt. Om du vill samåka innebär det mindre bensinutsläpp och billigare resa. Det vill säga ett bidrag till kampen mot global uppvärmning samt mer pengar till julklappar. Så, har ditt tågkort gått ut och du dessutom är trevlig kan du ju skicka ett mail.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Lägg en skinka runt snoppen och skicka hundarna på dem.

Plastikururgen Troilius fick skärpt straff till fyra år. Fyra år för att ha missbrukat sin position som läkare. Fyra år för att ha sövt ner och våldtagit sin patient under behandling. Berätta för mig hur detta kan värderas till fyra fjuttiga år vilka dessutom minskas med en tredjedel. Berätta för mig varför detta inte ses som grov våldtäkt. ”Skärpning” – jo visst. Men borde inte hela den svenska lagstifningen och straffpåföljden ses över för våldtäkt och andra brott – så som misshandel. Att våldtäktsmannen sen riskerar att få sin läkarlicens indragen är ett stort hån mot varje person som någon gång kommer att lämna ut sig fullständigt i händerna hos sjukvården. RISKERAR?

För någon vecka sedan fick en 55-årig man två år för våldtäkt av ett barn. Två år för att kanske förstöra ett helt liv. Lagen har nyligen ändrats från att dessa brott klassas som övergrepp till att klassas som våldtäkt. Ett steg i rätt riktning – men långt kvar till rätt straff.

Ändå ligger vi långt före flera andra länder vad gäller straffpåföljden för våldtäkt. I Danmark, exempelvis, är det så kort tid i fängelse att gärningsmannen ofta kommer ut direkt efter avslutad rättegång då de redan avtjänat viss tid i häkte. Redo igen. För signalen blir ju onekligen, såväl i Danmark som i Sverige, att det inte var så farligt. Att kroppen, framförallt barns och kvinnors, inte är värd mer än skiten under mannens vackra skosula.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Kokkonst eller klubbkultur

Retro vid Möllan kör klubbar på mattema. Men jag har svårt för att gå på en klubb som heter Fish and chips. Urk. Fettigt, tungt med en eftersmak av illamående. Namnet sätter onekligen associationer med konsekvenser som föjd. Då går jag hellre på klubben Milk n Cookies. Namnet får en att känna sig omhändertagen och precis som hemma. Som en eftermiddagsfika hos en snäll dagmamma ungefär.

Hur som helst. Den förstnämnda flottiga klubben kör på lördag klockan 23 och spelar nu rave, jungle, grime och electro med Andy Pipkin och Harry Ramsden.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag hatar när folk använder utropstecken på fel ställen, överallt och flera stycken i rad. Detta missbruk får mig att må dåligt. Måste alla skrika så förbaskat. Folk förstår samansättningen av en mening och dess budskap utan dessa små vedervärdiga streck som ska användas vid just utrop, uppmaningar eller hälsningar. De ska inte ersätta varje punkt i en text.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Min önskelista

Förutom lugn & ro. Mammas rödbetssallad och pappas viltfärsbiffar. Och att mormor är pigg….

Platt-TV
Vit sideboard från David Design
Små högtalare som man kan trolla bort i taket
Stylingjärn
Blender
Murad nattkräm
Darphan ögoncreme
1,5 m hög Benjaminfikus eller Bonsai Mango
Avskrivning av mina CSN-lån

Jag hänger en strumpa på min ytterdörr…

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Besvikelse

Åhlens julklappspapper räcker inte ens till ett stycke julklapp. Inte heller snöret. Jag känner mig lurad.

Sverigekulturen bestämmer att vi ska undgå så mycket service som möjlig genom att lägga över allt på kunden. Kunden ska fixa räkningar själv via internet, vi ska hänga upp våra provade plagg själva i butiken och nu ska vi fan slå in varenda julklapp själva också. Medan andra länder ser till att vi varken behöver packa matkassen eller bära ut dessa till bilen och därmed ser till att en extra procentsats av landets befolkning har arbete ska vi spara in. Butikerna har blivit för lata för att serva sina kunder och ser inte ens den uppenbara trenden att folk har för mycket att göra. Vi vill ha catering, vi vill ha hunddagis och vi vill att butiken ska slå in vår julklapp. Basta.

Men nej. I stället för att ta in extrapersonal under julen, exempelvis en fattig ledig student, inrättar man ett presentbord. Där ska vi, mitt i julruschen, trängas och taffligt slå in en röd klapp och klippa med en sax som man kedjat fast – vilket enbart skapar problem. Vi har nog med att komma på vad vi ska köpa.

Vad medför detta förutom stressymtom och missbruk av lugnande. Jo att alla mina klappar under granen ser ut som om de är gjorda av en femåring. Jag kan verkligen inte slå in paket och jag vill inte heller. Det är urtrist. Hur kreativ jag än är ser det ut som ett bubbligt fult verk. Och med min ålder är utgångsdatumet för att det skulle vara charmigt att lämna över en egenhändigt inpackad bubblig paket för länge sedan utgånget. Jag hatar det.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Men gud jag har hamnat i en komedi.

Lullade smått kaffemätt genom Gamla Väster med Charlie som sällskap och slank in om en liten antikvitetsbutik. Där stötte jag på min gamla kompis Mattias med pojkvän. Och knappt hade jag hunnit in i den lilla lilla lokalen förrän jag var omringad av en hel familj som frågade ut mig vad jag gjort med en Olof. Frågorna haglade och det kändes som att jag hamnade i en orkan och behövde ta skydd. Fjädern blev till en höna på mindre en sekund. Femton minuter senare kom jag utpumpad ur butiken. Helt tokig lördagsupplevelse. Allt på grund av en enda mening.

Jag till Mattias
– Var det Olof här utanför?
Mattias
– Känner du Olof?
Jag
– Nej alltså jag var ute… vi träff…
Äldre man
– Har du DANSAT med Olof?
Mattias
– Va! gick ni HEM tillsammans?
Äldre man
– GJORDE ni?
Jag
– Nej alltså….
En kvinna
– Jaha hur träffade du Olof?
Jag
– Är du Olofs mamma?
Mattias
– Karin känner Olof de dansade förra helgen
Kille 2
Va. Dansade ni
Jag
– Nej, alltså vi var ute ett helt gäng som dansade, kommer bara ihå…
Kvinna
– Hur känner du Olof?
Jag
Oj, det var tur att jag inte gick hem med honom för då hade jag varit tvungen att berätta om det för ett gäng främmande människor i en butik.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

spionage

Jag har nu förstått att jag är övervakad från flera olika fronter. Det gör mig smått skeptisk mot att avslöja detaljer med risk för att ingen någonsin längre frågar mig hur jag mår, eftersom de redan vet. Eller med risk för att bli anklagad för mina handlingar då flertalet väljer att tolka mina texter på de mest märkliga sätt. Och sen känner jag plötsligt ett visst ansvar för mina läsares välmående när jag hör någon i baren säga att de utvecklat ett beroende och att de känner att de våldtagit någon varje gång de besökt sidan. Stackare. Du får ett plåster här.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Sunday morning glory

Åt Ostron idag på Hilton. Det gav mig inget erotiskt rus. Efter brunchen, med chokladfontän och jordgubbar, fetasallad och nudlar, kändes det mer lockande att sova än att ha sex. Det kanske bara fungerar om man enbart äter ostron och så gott tycker jag verkligen inte att det är. Jag bara låtsas, håller andan något när jag sväljer och intalar mig själv att det är lyxigt.

Ungefär som varje gång de serverade pulvermos i skolan. Jag kan tänka mig att starta en förening mot pulvermos. Det är för mig helt ofattbart att det finns dem som anser pulver vara godare än det riktiga alternativet. Hela mitt liv har jag kämpat och kämpat mot detta fenomen och stått pall för hemkheter som ”öööh nej det är klumpar i riktig mos” eller ännu värre ”jag visste inte att det gjordes på potatis” Då har man inte uppfostrats ordentligt eller förstått vikten av bra råvaror. Pulver!! Skandal.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

I see you when you get there

Innan Jonas från Falun åker till just Falun är det storparty på Jeriko. Oh Baby öppnar upp skjutdörrarna och låter oss komma ur den svettiga lilla C/O-baren till Jeriko när Jesse Rose från Get Physical/Berlin spelar. Galet är ordet sa bill och bill är i det här fallet Jonas.

Alla goda ting är tre.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter