Månad: juli 2008
Guld
Brum brum
Sa jag precis nej till ett glas vin i hamnen? Skjut mig.
Idag är jag patetiskt.
Solen lyser för första gången på semestern sedan jag började mina klagosånger.
Och jag sitter inne med datorn i knät och får inget gjort över huvud taget.
Jag har bara klarat av att vattna blommorna sen var jag tvungen att sätta mig ner igen.
Hur många gånger får man gå in på facebook på en dag?
Patetiskt.
Fy fan.
Beverly Hills nya avsnitt!
Varje dag efter skolan satt jag på golvet vid tv:n för att komma så nära som möjligt när de ljusgröna Pich Pit färgerna blandades med signaturmelodin. Men det blev aldrig samma sak när Brenda Walsh försvann ur serien. Kelly var hatobjektet sedan hon stulit snyggdylan och serien tappade färgen.
Men nu gör hon comeback! Brenda!
Shannen Doherty är klar för nya Beverly Hills tilsammans med jennie Garth och Tori Spelling. Men Luke Perry kommer tyvärr inte vara med. 90210 visas i Sverige i höst.
Brus i parken #3
De har lovat oss fem sådana här dagar i sommar. På tallriken i Pildammsparken samlades medelålders i solstolar, äkta rejvare som kommit ur sina gömmor och dansar lite så där jagärcrazy, klubbfolk och grillos. Antingen av slump eller väl medvetna om festen som äger rum på gräset.
Djs spelar utomhustehno hela dagen och ger en lite så där bohemisk känsla i stadslivet. Framför allt eftersom det dyker upp en och annan hippie som annars brukar knapra tabletter i en industrilokal. Alla som besökte fest nummer tre var nog rörande överens om att de kunde skippa den experimentella akten som störde den annars skönt gemytliga stämningen.
Jag har inte en aning om när nästa fest äger rum men här är bilder från den tredje….
Var höll alla hus i fredags?
Vi vinglade till ett helt dött Amore. Fyra cyklar stod ensamma utanför. Jag kan inte skylla det hela på att vakterna såg gangsta ut.
Vinglade vidare och sneglade mot lilla torg som också såg lite magert ut trots ljudnivån.
Vinglade till Deluxe på Jeriko som hade lyckats locka en lite större skara men långt från vanlig klubbkväll.
En tragiskt tom afton då en hemmafest hade gjort sig bäst.
Aldrig bo på Bergsgatan.
Det låter som om det är gängbråk på min gata. Men eftersom jag bor i Slottstaden tror jag inte det stämmer. Men det är ett jävla liv som påminner om när jag bodde i Spanien, mitt på ett torg, med lövtunna fönster ut mot gatan. Jag var 20 och tålig. Nu är jag hmm ja, lite äldre och vill springa ut i rosa djurtofflor (om jag hade haft några) säga åt dem att det är läggdags och att de bannemig ska skruva ner den skräniga musiken.
Det är därför jag bor här. För att kunna cykla hem mitt i natten, långt bort från kvarteren där det är helt normalt att stå och skrika ”mannen” klockan 01.33. Det borde de fatta. Att de får hålla sina fester till rätt sida av stan och låta oss som valt att vara hemma få lite lugn och ro.
Och måste de ha halva festen på gatan utanför lägenheten.
ja då ska jag bara genomlida en låt till innan jag försöker sova.
Jag blir sen till festen. Som vanligt.
Kom plötsligt på att jag har en afroklass i morgon för att fylla ut min tomma plånbok med någon tusenlapp och måste snabbt sätta ihop en vild koreografi, barfota till trummor. Ha, nu får fiolgrannen så hon tål.
Sen blir det vin och ost hos Marie följt av en vinglig natt som alltid brukar sluta med att endast ett ställe på listan hinns med. Jag är inte i närheten så klubbeffektiv som Gustav. Men om jag bara ska välja en så vill jag till Amore och dansa till old school hip hop för att badda nostalgicellerna med tonårskärlek. Varför har jag då en känsla av att jag kommer hamna på något som inte ens finns med på listan. Som Debaser….
Jag satt mest och gapade av situationen.
Sitter med mormor på en restaurang när en kvinna i 65-års ålder kommer fram. Tydligen hade de bott i byn Annelöv båda två och kände till varandra. De hälsade. Efter en stund säger kvinnan att mormor alltid har varit så snygg i håret och fortsätter med att lägga till hur stiliga hon och morfar var, bägge två. ”Jo, det är sant och du har alltid…. alltid varit så fin i håret.
Sen blev hon vattning i ögonen och brast ut i snyftningar.
Det är minsann aldrig någon som kommer fram till mig och faller i gråt av beundran av mitt yttre. Men var sak har sin tid.