karin af malmoe

Jag kan inte komma på något ställe i Malmö som just nu är snyggare än den nyöppnade restaurangen och baren Helsing i Helsingborg. Hipp kommer närmst med sin vackra salong, Rasoir därefter med sitt bistroskrammel. Men båda förlorar på punkterna meny och bar jämfört med detta nya ställe med hög takhöjd.

Det gick naturligtvis strålande igår. Födelsegrisen har en slående förmåga att arrangera fester med show och hela kångarongen på 24 timmar. Imponerande som vanligt. Mer om det sen. Nu ska jag jobba färdigt, föreläsa om Web 2.0 för mina kollegor, och sen äta julbord på Gastro.

Finaste peppessemesset igår.

“Älskar att du är så bra”.

Pepp må för övrigt vara årets mest slitna uttryck, men året är inte slut och det fungerar fortfarande. Jag burkar alltid komma med en årsreflektion däribland en språklig överblick. Det kommer även i år.

Vad jag inte är så pepp på nu är en okonstruktiv kund. Men som produktionsledaren sa; bättre 9 av 10 gillar en än tvärtom.

Två timmar kvar till jag ska vara toast master på en trettioårsfest och jag har fortfarande inte fått någon konkret information om kvällen.

“Det skulle inte förvåna mig om… ” var mina exakta ord då jag tackade ja. Och precis så blev det.

Mina kolor håller på att fullständigt ta över mitt liv. De innehåller 4,5 dl socker, 4 dl sirap, 3 msk kakao och 5 dl vispgrädde.

Att Tomten jobbar nattetid, det vet ju de flesta. Men att tomten tycker att denna hektiska tid är ett fantastiskt sätt att vara ledig på, och umgås med familj i lugn och ro, kanske kommer som en överraskning för många. I alla fall när det gäller dagens tomte. Jag fångade den rödklädde julsymbolen klockan 03.30 en lördagsnatt:

Vad vill Tomten ge malmöborna i julklapp?
1. Mindre kall vind sex månader om året.
2. Bättre drinkar i barerna och mer klubbdans mitt i veckan.
3. En kram för det behöver man oftare.

Vad önskar tomten sig i julklapp?
Någon schysst dvd, fin & varm mössa, en god snaps och lite bjällerklang.

Vad ska tomten göra i jul?
En mix av att äta julskinka, jobba, dansa kring granen, jobba och vila upp mig inför det nya året

Dagens tomte har nyligen sparkat ut klaviaturen ur ett gammalt trossamfund och rustat upp till förmån för fina musikupplevelser där såväl mac-books som stråkar kan ta plats. Även denna tomte har förkärlek till jullåten Last Christmas med Wham.

”Man börjar alltid garva lite”.

Vet du vem tomten är? Gissa i kommentarsfältet och vinn biobiljetter för dig och kompisen. Vi ligger lite efter i vinnarkorandet men tar hand om det imorgon, onsdag.

Tanken slog mig om katten verkligen kunde kraffsa så mycket på dörren att hela sängen skakade och slog in i väggen. Det fortsatte dock lite för länge för att det skulle vara möjligt. Att det spökade kändes mer troligt. Mitt i allt kommer Sydsvenskan in genom brevinkastet och jag funderade ett ögonblick om tidningsbudet hade med saken att göra. Tomas gick upp och sa att han skulle “kolla om han såg något” (kanske en benassivideo?). Det kom senare fram att han hade tittat efter så att Kronprinsen stod kvar.

Anyways.

Jag har nu gått med i gruppen I survived the quake 08.

Jag har gråtit idag.

Till det här.

Som om jag var i rummet. Som om jag var pappan.
Eller mamman.

Kanske för att han har en fantastisk förmåga att förmedla något stort i något så litet som en bild. Kanske för att han har en förmåga att alltid hitta ett ljudspår, det ena helt olikt det andra, som väcker just den där känslan.

Och aldrig har smärta varit vackrare.

Min glöggkväll började artig och välkammad och slutade något mer rufsig med klibbiga golv och dans i sofforna. Det mer storartade inslaget under kvällen torde vara att en del av Sveriges bästa manskörer var på plats och drämde av “Jul jul strålande jul” inför en sittande publik med huvuden på sned och öppen mun.

(Läs mer…)

Jag är ändå något besviken över att jag missade Babels luciatåg igår som, enligt fotograf Jesper Berg, var det mest bisarra ever. Eller så syftade han på att det fanns ett luciatåg på nattklubben över huvud taget.

För jag har svårt att tro att det kan vara mer bisarrt än luciatågen med 15 lucior och 1 tärna, där alla mäter en höjd på max 120 cm.

Nu har jag slutat röka ett tag.

Jag hatar det.

Det är urtrist och.

JAG HATAR DET.

Ska det någonsin gå över, det där extrema suget på tungan. Eller nej, i hela munnen faktiskt. Ni som aldrig rökt kanske kan referera till om ni är sugna på något, exempelvis godis, och sedan multiplicerar ni det med 38492744737374774792348894. Förstår ni då njutningen i att stilla det suget i ett enda andetag? Om en hallonbåt hade stillat ditt så hade du nog fanken gett dig hän.

Jag menar inte att det är bra. Nej Nej. Jag önskar ingen människa detta sug. Den som utsätter sig är en idiot. Men om man en gång var den där idioten som började röka är man en lika stor idiot som slutar med något som är så.

Gott.

Någon smygklämmer på paketen. Jag fångade den misstänkta på bild.

Café Rasoir, Swim fast club på Debaser och Brenda Walsh på Babel (=klubbar jag gillar). Jag är ledsen. Men ikväll sitter jag fast på en en-kronors-auktion på nätet. Med andra ord sitter jag och stirrar på en klocka som räknar ner 30 sekunder i taget och på den sista sekunden då kanske jag lägger mitt bud. Det har gått skamsligt många timmar åt denna drog de senaste veckorna och kräver full koncentration, min rygg värker och jag har gjort av med massa pengar för, just det jag glömde en detalj, man måste köpa varje bud i förväg. Smart av dem, inte så bra för mig.

Jag har nu fått lova min pojkvän att aldrig någonsin någonsin prova att spela poker på nätet.

Och då har jag inte ens berättat för honom om när jag var nere i tetristräsket år 2003.

Titta så fina de är. Skånetrafikens nissar.

Jag brukar mest klaga på detta företag som är lika dåliga som sin reklamkampanj. Det är kanske en strategisk varumärkesposition – “allmänt dålig”. Därför tyckte jag att det var på plats att säga något vackert om Skånetrafiken som tar hand om sina morgonresenärer med glögg.