karin af malmoe

Glömde dela med mig av den fantastiska tidning som Grand hotell i Bukarest så vänligt och så passande hade placerat i mitt rum. For Rich only. Det är ju helt perfekt.

Den innehåller bland annat ett underbart modereportage med syndiga kvinnor i röda klänningar som biter i smycken. Med pengar kommer stil. Det vet vi ju.

En annan stil är när jag försöker vara sexig och mina näsborrar vidgas likt en brunstig tjur. Färdig att stoppa upp vad som helst.I näsborren alltså.

Det känns som att någon kört över mig med en bil. Hela denna dag har gått åt till att vara sjukt trött och jag förstår inte var det kom ifrån.

Hej Karin idag ska du inte orka ta för dig något som helst, du ska låta disken stå, inte gå ut med katten, du kommer inte klara av att sminka dig eller ta dig till kiropraktorn. Än mindre njuta av solen, skriva de artiklar som du verkligen måste eller cykla ner på stan för att byta en jacka och hämta biljetter till kvällens föreställning, som du inte heller kommer orka att gå på. Du kommer helt enkelt hänga din leopardklänning på dörrhandtaget, krypa ner i sängen och låtsas som att omvärlden står stilla så att du kan ta dig tid att vara helt förbannat slutkörd.

Min lillebror bor på Friisgatan. I trappuppgången på hans hus fanns igår en lapp som varnade för full fest och liv på restaurang Råå på valborgskvällen från 18. Avsändaren, Nöjesguiden.

Ikväll är det smygläsning av den nya tidningen!
På sidan 27 (har jag hört via ett uppskattat sms) finns ett stort reportage som jag gjort.

Tog ett tidigare tåg från stationen i Helsingborg idag men kommer fram lika sent som vanligt. Stoppsignal, fel på växlar, kö i Lund… jag tror att vi har haft alla problem man kan råka ut för förutom ett rådjur på spåret.

Snart ska jag bli intervjuad av någon journalist om kärlek, jobb och datorer så jag behöver verkligen komma av detta tåg.

Med korvrök i kläderna snuskas det till i Operans salonger på torsdag. Efter majbålet håller Nöjesguiden fest som man gjorde i 1800-talets Paris, med glädjeflickor och dekadens tillsammans med 2000-taletes franska house, electro och disco. Det här kommer bli valborgs bästa fest. Och en ny tidning är ute!

Ses i morgon, efter klockan 23 på Malmö opera grill!

Den nationella födelsedagssången verkar ha genomgått en mutation mellan städerna och för den som flyttat runt en del (jag) kan det uppstå vissa problem vid uppvaktandet. Ska jag sjunga si eller så? Jag håller alltid tyst vid dessa vid dessa partier.

Ju tystare desto fler som flyttat runt. Ibland resulterar det i ett enda mummel och nervösa blickar utbytes runt bordet. Ska det vara lilla eller våran?

Nordvästra Skåne
Vi gratulerar vi gratulerar vi gratulerar lilla XXX idag. Med blommor och blader vi göra henne glader vi gratulerar lilla XXX idag.

Sydvästra Skåne
Vi gratulerar vi gratulerar vi gratulerar våran XXX idag. Med blommor och blader vi fira hennes dagen, vi gratulerar våran XXX idag.

Hur har vi det i resten av Sverige?

Min Sony Ericsson är inne på lagning för fjärde gången. FJÄRDE. Och då har jag fått helt ny mobil två av de gångerna. Det är verkligen inte okej.

Det fanns en tid då företaget med samma efternamn som jag gjorde bra telefoner. Jag hade en som både har badat i öl och blivit kastad in i väggen otaliga gånger (= jag har varit sambo) och den höll igenom allt. Mobilen alltså.

Jag blir alltid lite extra glad varje gång statistiken för bloggen visar att jag har läsare från olika reklambyråer, även om jag faktiskt sällan skriver om reklam här. Varför jag blir extra glad vet jag inte, men kanske för att det känns lite familjärt.

Idag väljer jag att säga hej till Garbergs.

Jag har planterat Pelargoner i balkonglådan.
Jag har för mycket sushi i min mage.
I morgon kommer min städerska.

Företaget som bjudit hit mig har ett eventbyrå i London. På byrån finns ett team som enbart jobbar åt detta företag. Vid kongresser, överallt i världen finns teamet på plats och ser till att de som kommer till kongressen från just det här företaget har allt de behöver. De har en liten monter på plats, ständigt bemannat att fixa restaurangbord, information, ordna möten och se till att folk kommer med flyget. Så ikväll ordnade de en taxi som kört runt oss i stan och som sedan väntade utanför restaurangen under tiden vi åt, för att sedan köra oss runt på en nattlig sightseeing.

“Chromosome 5q31-33 1L-4, 1L-13, SPINK 5″

Ja men ja visst. Det är ju solklart.

Vad gör jag då här i Bukarest på ett hotellrum utan balkonger och tjugofem grader samt strålande sol utanför som jag inte ser röken av.

Jag är på en stor kongress för läkare specialiserade inom dermatologi från hela Europa. Min kund presenterar mig med orden “this is my writer” och jag går på föreläsningar där man slänger sig med ord som peritumoral accumulation, visar bilder på möss som man gett cancersvulster och visar grafer som kräver fem års läkarstudier för att förstå. Jag ska lära mig mer om produkten och den komplicerade värld den stångas i.

Som copywriter har jag svårt att fokusera på all information. Min nyfikenhet drar mina öron till samtalet bredvid och hur människor beter sig i rummet. Det är där det händer. De sociala regler som bildas och bryts är så spännande. Det är sånt som gör det svårt att äta middag på tu man hand med mig och min pojkvän måste alltid påkalla min uppmärksamhet då mina öron är involverade i samtalet kring bordet bredvid, och jag analyserar och kommenterar allt som händer runt omkring. “Karin, jag är här” säger han och spänner ögonen i mig.

Att vara intresserad av mönster och hur sin omvärld fungerar är copywriterns viktiga verktyg för att hitta vägar att kommunicera och göra reklam. Nyfikenhet och ett öppet sinne tillsammans med läs-på-studier kring produkten.

Att skriva texter mot läkare är inte helt lätt och därför är det skönt att komma hit till bloggen, skriva av sig och kunna använda ett språk som rinner ner i fingrarna, ut på tangenterna och in i ditt huvud utan att du stannar vid vartannat ord och måste slå i en ordlista. Svåra texter skriver jag nog av. Men så länge den är lätt för målgruppen är det också rätt för just den här produkten. Och därför måste jag lära mig om “calcineurin”

Jag sitter i ett rum med 28 grader varmt och hamrar på air condition som vägrar spruta ut annat än varm kvalmig luft som lägger sig som en klibbig hinna på min hy. Jag befinner mig i klimakteriet mot min vilja och rumänier har uppenbarligen inte fattat service för mitt samtal till receptionen resulterade i noll förståelse, noll sympati, noll engagemang och noll hjälp. Även på restaurangen var bemötandet helt värdelöst.

Ringer igen

- Jag har ringt om min air condition och ni skulle skicka upp någon, kommer de eller?
- Just nu har vi ingen ledig.
- Okej, men klockan är kvart över elva och jag tänkte snart gå och lägga mig så kommer det någon ikväll eller?
- Jag vet inte.
- Jag behöver veta det eller om jag kan gå och lägga mig.
- Det kommer någon när de kan.
- Ikväll då alltså?
- Jag vet inte, ha en trevlig kväll.

Alltså nu vågar jag ju inte gå och lägga mig. Eller ja, de lär ju inte komma ändå, de vet säkert inte ens från vilket rum jag bor i och bryr sig nog inte ändå. GRAAAAAAAAAAAH

Man vill ju gärna höra att han eller hon älskar en för den fantastiska person man är. För att man är så himlars snygg och smart och det där med vackra ögon. Men om jag frågar Tomas den vanliga varförälskardumigfrågan säger han ordet komplex och om jag frågar vad han menar säger han:

Du är väldigt svår att ha och göra med.

ja
happ.

En man mötte oss på flygplatsen och sa välkommen, här är er chaufför. Ni kommer att bo på ett 4-stjärnigt hotell. Så nu sitter jag på ett gigantiskt Grand utanför stan i ett stort hotellrum och har ätit sega små bäckfiskar.

I min resväska ligger enbart “business casual” för att det stod så i mailet jag fick. Så visar det sig vara 20 grader varmt och att jag har flera timmar för mig själv innan alla möten och föreläsningar. Jag har ingen lust att gå i snäv kjol och höga klackar längs med den smutsigt trafikerade vägen för ta mig in till centrum.

Så jag stannar väl här och tittar på rumänsk porr-tv. Japp.

.