I örat och i ögat hos en copywriter

bild-3431

Vad gör jag då här i Bukarest på ett hotellrum utan balkonger och tjugofem grader samt strålande sol utanför som jag inte ser röken av.

Jag är på en stor kongress för läkare specialiserade inom dermatologi från hela Europa. Min kund presenterar mig med orden ”this is my writer” och jag går på föreläsningar där man slänger sig med ord som peritumoral accumulation, visar bilder på möss som man gett cancersvulster och visar grafer som kräver fem års läkarstudier för att förstå. Jag ska lära mig mer om produkten och den komplicerade värld den stångas i.

Som copywriter har jag svårt att fokusera på all information. Min nyfikenhet drar mina öron till samtalet bredvid och hur människor beter sig i rummet. Det är där det händer. De sociala regler som bildas och bryts är så spännande. Det är sånt som gör det svårt att äta middag på tu man hand med mig och min pojkvän måste alltid påkalla min uppmärksamhet då mina öron är involverade i samtalet kring bordet bredvid, och jag analyserar och kommenterar allt som händer runt omkring. ”Karin, jag är här” säger han och spänner ögonen i mig.

Att vara intresserad av mönster och hur sin omvärld fungerar är copywriterns viktiga verktyg för att hitta vägar att kommunicera och göra reklam. Nyfikenhet och ett öppet sinne tillsammans med läs-på-studier kring produkten.

Att skriva texter mot läkare är inte helt lätt och därför är det skönt att komma hit till bloggen, skriva av sig och kunna använda ett språk som rinner ner i fingrarna, ut på tangenterna och in i ditt huvud utan att du stannar vid vartannat ord och måste slå i en ordlista. Svåra texter skriver jag nog av. Men så länge den är lätt för målgruppen är det också rätt för just den här produkten. Och därför måste jag lära mig om ”calcineurin”

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Puckon var ordet

Jag sitter i ett rum med 28 grader varmt och hamrar på air condition som vägrar spruta ut annat än varm kvalmig luft som lägger sig som en klibbig hinna på min hy. Jag befinner mig i klimakteriet mot min vilja och rumänier har uppenbarligen inte fattat service för mitt samtal till receptionen resulterade i noll förståelse, noll sympati, noll engagemang och noll hjälp. Även på restaurangen var bemötandet helt värdelöst.

Ringer igen

– Jag har ringt om min air condition och ni skulle skicka upp någon, kommer de eller?
– Just nu har vi ingen ledig.
– Okej, men klockan är kvart över elva och jag tänkte snart gå och lägga mig så kommer det någon ikväll eller?
– Jag vet inte.
– Jag behöver veta det eller om jag kan gå och lägga mig.
– Det kommer någon när de kan.
– Ikväll då alltså?
– Jag vet inte, ha en trevlig kväll.

Alltså nu vågar jag ju inte gå och lägga mig. Eller ja, de lär ju inte komma ändå, de vet säkert inte ens från vilket rum jag bor i och bryr sig nog inte ändå. GRAAAAAAAAAAAH

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Mitt älskade lilla komplex

Man vill ju gärna höra att han eller hon älskar en för den fantastiska person man är. För att man är så himlars snygg och smart och det där med vackra ögon. Men om jag frågar Tomas den vanliga varförälskardumigfrågan säger han ordet komplex och om jag frågar vad han menar säger han:

Du är väldigt svår att ha och göra med.

ja
happ.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Vod Pay tv

En man mötte oss på flygplatsen och sa välkommen, här är er chaufför. Ni kommer att bo på ett 4-stjärnigt hotell. Så nu sitter jag på ett gigantiskt Grand utanför stan i ett stort hotellrum och har ätit sega små bäckfiskar.

I min resväska ligger enbart ”business casual” för att det stod så i mailet jag fick. Så visar det sig vara 20 grader varmt och att jag har flera timmar för mig själv innan alla möten och föreläsningar. Jag har ingen lust att gå i snäv kjol och höga klackar längs med den smutsigt trafikerade vägen för ta mig in till centrum.

Så jag stannar väl här och tittar på rumänsk porr-tv. Japp.

.

bild-329

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Jobbresor jobbigaresor men ändå resor.

Nej. Jag ska inte börja klaga på veckans resor. Säga att det låter tufft men egentligen är ganska jobbigt.
Inte då.
Inte då.
Idag Stockholm. Upp och ner.
I övermorgon Bukarest i några dagar. Jag ensam från byrån tillsammans med en kund och Pr-folk från Europa.
Inte då.
Inte då.

Men gud vad jag känner mig ensam på hotellrum.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Hotet mot lyxkryssningen

jack_sparrowVarje vecka läser jag något om pirater. Artiklar i dagspress som innehåller ordet ”sjörövare”.

Seriöst.
Utan att någon skrattar.

Pirater härjar runt Afrikas kuster och kapar skepp vilket försörjer hela länder. Och det enda jag funderar över är:

Använder de kanoner, har de papigojor, vilka hattar har de? Hur ser modet i piratvärlden ut år 2009 helt enkelt?

Jag är djupt fascinerad över att de, som jag trodde dog ut långt innan Pippi Långstrump-böckerna, Sjörövarna, är fullt verkliga ute på de sju haven.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter