Vin från malmö är inte vanligt men väldigt bra, och underprisat på torso twisted enligt mitt sällskap mattias kroon som är lyrisk för att ha hittad det här kullabygdens vingård.
Månad: april 2009
Vårgöra.
I got ägg.
Hurra för metro
Värmande Copy
Jag cyklade längs med parken när en reklampelare, som kunde ha varit vanlig tråkig produktreklam, träffade mig i hjärtat och fick mig att spricka upp i ett leende. Vad som gjorde det var en busenkel, träffsäker och verkligt relevant copy. Samt en dos fågelkvitter och vårsol på min väg.
”Äntligen vår! Snart din”
Meningen säger det som alla tänker på just nu; äntligen är det vår. En påminnelse som gör vem som helst glad. Om det inte var en prelansering hade annonsen fallit platt; att salutera våren är inte roligt i sig. Men när det även betyder att butiken snart får in en efterlängtad vara blir copyn genast smart. Meningen avslutas med uppmaningen”Snart din”. Vilket passar extra bra när det handlar om I-phone som har ett stort ha-begär hos målgruppen. AD:n har spetsat till det med lite blommor och gräs, om i fall att solen inte skulle skina och påminna om att det är vår just denna dag.
Reklam som jag måste titta på två gånger (tar 2 sek extra), för att sedan landa i ett ahaaa är reklam som gör mig spralligt glad. Och alla som jobbar med det här vet att det ofta är det enkla och mest självklara som också är det svåra.
Onsdagsbubbel och halstrubbel
Ikväll har jag druckit för många glas champagne och ätit minst fyra ostron. Jag letade ut de minsta eftersom det känns lite vulgärt att svälja ner en dm stor salt slämmig klump i halsen och låtsas att den gör mig upphetsad när det mer känns som avslutet på en sexakt.
Johan P hade invigning i ny utbyggd lokal i gamla saluhallen, med fiskdisk, ostronbar och det svartvitrutiga golvet. Menyn ligger här bredvid mig i soffan och det får bli min kvällslektyr.
Ps.
Jag tänkte skicka ett sms och ge en komplimang för en rakad kind. Det är sånt jag gör spontant, utan att tänka på något annat än just det; att det var fint med en rakad kind. Men så kom jag på att det kan misstolkas. Om jag fått ett snällt sms hade jag förmodligen uppfattat det som att den där personen, ahaaa, var intresserad, och så hade jag blivit reserverad.
Så jag lät bli.
Men vad tråkigt livet blir. När man inte kan ge varma och sanna komplimanger till någon utan att för den skull vilja suga sig fast sig vid halslinjen.
Jag tänker tillbaka, så ofta det har hänt. Att jag skickat det där sms:et. Tänker på så många som går och tror att jag har ett alldeles speciellt intresse när jag bara vill säga det högt. För vad gör det för nytta i min tanke, när det kan glädja som en komplimang. Fler borde göra så. Det skulle sänka misstanken.
Vara eller icke vara. En annons.
Idag såg jag det för första gången i Sydsvenskan. Den typ av annons som fick alla på folkhögskolan i Skurup att resa ragg, rygga baklänges och rynka på näsan av moraliskt övergrepp. De gick på informationslinjen och trodde sig hålla på med något som var finare än reklam utan att förstå att de aldrig någonsin har någon annan uppgift än att föra företagets talan, vilket alltid till slut blir reklam.
Jag läste om tjejen som gått ner 38 kilo, under tiden som jag själv tryckte i mig gårdchips (parentes), och tänkte att här har PR-byrån från Xtravaganza fått in en fullträff. Sydsvenskan har köpt artikeln rakt av.
Men så såg jag att artikeln, som innehöll bilder och bildbyline, ingress, och mellanrubriker, var inramad och markerad med ett anonymt ”Annons”. Nio år tog det från det att vi på folkhögskolan spottade det första trenden till att den, nätt och riktigt, smälte in bland alla typsnitt i dagstidningen och fick en fullpott i trovärde.
Det fanns en tid då de här annonserna förbjöds av tidningshusen och lät sig enbart gå i Damernas värld, samt diton. Glädjande att ännu en journalist nu kan få ut sin lön.