Jag tänkte skicka ett sms och ge en komplimang för en rakad kind. Det är sånt jag gör spontant, utan att tänka på något annat än just det; att det var fint med en rakad kind. Men så kom jag på att det kan misstolkas. Om jag fått ett snällt sms hade jag förmodligen uppfattat det som att den där personen, ahaaa, var intresserad, och så hade jag blivit reserverad.
Så jag lät bli.
Men vad tråkigt livet blir. När man inte kan ge varma och sanna komplimanger till någon utan att för den skull vilja suga sig fast sig vid halslinjen.
Jag tänker tillbaka, så ofta det har hänt. Att jag skickat det där sms:et. Tänker på så många som går och tror att jag har ett alldeles speciellt intresse när jag bara vill säga det högt. För vad gör det för nytta i min tanke, när det kan glädja som en komplimang. Fler borde göra så. Det skulle sänka misstanken.
