Idag såg jag det för första gången i Sydsvenskan. Den typ av annons som fick alla på folkhögskolan i Skurup att resa ragg, rygga baklänges och rynka på näsan av moraliskt övergrepp. De gick på informationslinjen och trodde sig hålla på med något som var finare än reklam utan att förstå att de aldrig någonsin har någon annan uppgift än att föra företagets talan, vilket alltid till slut blir reklam.
Jag läste om tjejen som gått ner 38 kilo, under tiden som jag själv tryckte i mig gårdchips (parentes), och tänkte att här har PR-byrån från Xtravaganza fått in en fullträff. Sydsvenskan har köpt artikeln rakt av.
Men så såg jag att artikeln, som innehöll bilder och bildbyline, ingress, och mellanrubriker, var inramad och markerad med ett anonymt ”Annons”. Nio år tog det från det att vi på folkhögskolan spottade det första trenden till att den, nätt och riktigt, smälte in bland alla typsnitt i dagstidningen och fick en fullpott i trovärde.
Det fanns en tid då de här annonserna förbjöds av tidningshusen och lät sig enbart gå i Damernas värld, samt diton. Glädjande att ännu en journalist nu kan få ut sin lön.
