Då var man med i en grupp som definieras som bimbos. Det var något nytt för mig. Definitivt första gången som jag får ett jobb på de premisserna i så fall.
Annars brukar det vara portfolio, högskolepoäng, erfarenheter, referenser och testjobb som avgör.
Frontalkrocken mellan byråvärlden och tidningsvärlden är brutal. I alla fall för en copywriter. För copywriterns ord rör ingen utan att fråga. Och definitivt inte en rubrik – den är helig. Men i tidningsvärlden är det precis tvärtom. I början fick jag magsår när Nöjesguiden kom ut och rubriker var ändrade, texter kapade och ord var utbytta vilket gjorde att texten kunde tappa det tempo som jag ville att den skulle ha. Jag behöver inte sitta och jämföra mina texter med tidningens för att hitta ändringarna. Jag känner direkt när det är en mening som inte är min. Ibland är ändringen befogad, ibland känns det obekvämt. Oavsett vilket verkar skillnaden vara att copywritern äger sin text tills kunden kommer och vill ändra på den och då tar man en diskussion även om texten aldrig har en byline. Journalisten har byline men äger inte sin text, det gör tidningen.
Galore Weekend har precis kommit ut och min kollega skriker ”va fan, de bytt ut rubrikerna och ändrat i texten”. Ännu en frontalkrock mellan byrå och tidning har inträffat. Jag förklarar att det funkar så på tidningar, till slut accepterar man faktum och slutar skriva rubriker som är heliga.
Jag har hört ett rykte om att mina föräldrar just nu är på en jakt- och fiskemässa och önskar innerligt att de börjar jaga igen. Det finns inget bättre än att sitta vid matbordet och tävla om vem som fått flest hagel i köttet.
Rubriken?
Jaha, ursäkta. Jag är tillsammans med en göteborgare.
Wohoho jag vet en sak som jag inte får berätta förrän det publiceras i Resumé.
Nu ska jag sätta mig på Systrar&Bröder med Ludde och komma på en briljant idé. Om planen går som det ska är det bra, annars blir det bara en idé.
Sen ska jag klippa mig. Varför har man alltid en extremt bra hårdag dagen innan man ska betala 1500 kronor för att göra om det?
Sen ska jag göra en intervju med en copywriter från Hillanders som inte alls kommer handla om reklam.
Jag har precis varit på smygläsning av Nöjesguiden på Kin Long. För oinvigda kan jag förklara det med gratis Bud på någon krog, lite plockmat, köer, svettigt, trångt, folk som låtsas att de läser tidningen men sneglar egentligen på alla med tuffa frisyrer. Ibland blir man full och glad. Idag inte eftersom det är min hatdag.
Tessan hade 3 kameror så hennes blogg kommer säkert vara helt banackas efter ikväll. Hon livade i alla fall upp och jag var så mer ”jag-har-tappat-bort-3000-kronors-solglasögon-chanel-ledsen”. Men jag sa inget. Och David Uppgren hade fått ett långt författarskägg som jag petade upp mitt bufféoljiga finger i. Sara såg jag snabbt i gult men hon fick värmeslag och gick.
För övrigt vill jag gräva ner mig i ett stort hål. Jag börjar inse att mina solglasögon inte bara är borta för stunden, men för alltid. Har rotat igenom hela lägenheten i Panik och skrikit. Jag som alltid sagt till folk att man visst ska köpa dyra glajjor för de har man koll på. FAIL. Nu funderar jag på att köpa ett par exakt likadana, blunda, betala och glömma. Men de hade ju bara ett par. MINA.
