Då var man med i en grupp som definieras som bimbos. Det var något nytt för mig. Definitivt första gången som jag får ett jobb på de premisserna i så fall.
Annars brukar det vara portfolio, högskolepoäng, erfarenheter, referenser och testjobb som avgör.
Frontalkrocken mellan byråvärlden och tidningsvärlden är brutal. I alla fall för en copywriter. För copywriterns ord rör ingen utan att fråga. Och definitivt inte en rubrik – den är helig. Men i tidningsvärlden är det precis tvärtom. I början fick jag magsår när Nöjesguiden kom ut och rubriker var ändrade, texter kapade och ord var utbytta vilket gjorde att texten kunde tappa det tempo som jag ville att den skulle ha. Jag behöver inte sitta och jämföra mina texter med tidningens för att hitta ändringarna. Jag känner direkt när det är en mening som inte är min. Ibland är ändringen befogad, ibland känns det obekvämt. Oavsett vilket verkar skillnaden vara att copywritern äger sin text tills kunden kommer och vill ändra på den och då tar man en diskussion även om texten aldrig har en byline. Journalisten har byline men äger inte sin text, det gör tidningen.
Galore Weekend har precis kommit ut och min kollega skriker “va fan, de bytt ut rubrikerna och ändrat i texten”. Ännu en frontalkrock mellan byrå och tidning har inträffat. Jag förklarar att det funkar så på tidningar, till slut accepterar man faktum och slutar skriva rubriker som är heliga.
Jag har hört ett rykte om att mina föräldrar just nu är på en jakt- och fiskemässa och önskar innerligt att de börjar jaga igen. Det finns inget bättre än att sitta vid matbordet och tävla om vem som fått flest hagel i köttet.
Rubriken?
Jaha, ursäkta. Jag är tillsammans med en göteborgare.
Jag kan inte säga så mycket mer eftersom huvudpersonerna inte vet om att det blir fest ikväll. Jag har gjort en salsa med mängder av färsk koriander till picknickbordet. Min tumme svider av chili.
Wohoho jag vet en sak som jag inte får berätta förrän det publiceras i Resumé.
Nu ska jag sätta mig på Systrar&Bröder med Ludde och komma på en briljant idé. Om planen går som det ska är det bra, annars blir det bara en idé.
Sen ska jag klippa mig. Varför har man alltid en extremt bra hårdag dagen innan man ska betala 1500 kronor för att göra om det?
Sen ska jag göra en intervju med en copywriter från Hillanders som inte alls kommer handla om reklam.
Min krogsida i Nöjesguiden nummer 10 handlar mycket om fisk och apropå det upptäckte jag idag att jag inte klarar av makrill på sushi. Kräkte nästan.
Jag har precis varit på smygläsning av Nöjesguiden på Kin Long. För oinvigda kan jag förklara det med gratis Bud på någon krog, lite plockmat, köer, svettigt, trångt, folk som låtsas att de läser tidningen men sneglar egentligen på alla med tuffa frisyrer. Ibland blir man full och glad. Idag inte eftersom det är min hatdag.
Tessan hade 3 kameror så hennes blogg kommer säkert vara helt banackas efter ikväll. Hon livade i alla fall upp och jag var så mer “jag-har-tappat-bort-3000-kronors-solglasögon-chanel-ledsen”. Men jag sa inget. Och David Uppgren hade fått ett långt författarskägg som jag petade upp mitt bufféoljiga finger i. Sara såg jag snabbt i gult men hon fick värmeslag och gick.
För övrigt vill jag gräva ner mig i ett stort hål. Jag börjar inse att mina solglasögon inte bara är borta för stunden, men för alltid. Har rotat igenom hela lägenheten i Panik och skrikit. Jag som alltid sagt till folk att man visst ska köpa dyra glajjor för de har man koll på. FAIL. Nu funderar jag på att köpa ett par exakt likadana, blunda, betala och glömma. Men de hade ju bara ett par. MINA.
Ni 9 personer som sökt på “karin af malmoe porr” och kommit hit.
Vad var det egentligen ni trodde att ni skulle hitta?
Om man handlar på ICA på Västra Rönneholmsvägen måste man alltid ha en backup-plan. För man kan aldrig räkna med att råvarorna är färska. Jag skriver alltid ner ingredienser för minst tre olika recept för att försäkra att jag kommer hem med en komplett middag. Koriandern kan vara brunvissen, löken möglig eller ruccolan lukta bränt gummi. Man blir bara äcklad av hela butiken. Att jag handlar här är en gåta och svaret är effektivitet alternativt lathet. Vi bor helt enkelt för nära varandra, SkitIca och jag.
Jag har även varit på dem om deras ekologiska utbud i köttdisken som är under all kritik. Om man inte äter köttfärs varje dag.
När jag är hemma, då är jag oftast ensam. Man kan då välja på att äta chips i mysbyxor och fisa högt, surfa in på samma sida på nätet så många gånger att man börjar googla “internetberooende”. Man kan pyssla, klistra in bilder, måla naglarna och ta långa bad som perfekta flickor gör.
Man kan laga god mat. Och äta upp på 7 minuter.
Vi satt och lät ögonen vila på solnedgången i Västra hamnen igår. Funderade på om vi kunde tänka oss att bo där eller inte. Tysta. Eller pratade om framtiden. Då kommer en unge springandes över torget intill havskanten med jeanen nere vid fotknölarna och snoppen hoppandes i samma takt som han skrek något med bajs. Mamman rusar instinktivt från andra änden, lyfter upp killen och håller honom högt framför medan hon springer mot räddningen. “BAJSA BAJSA”. Hon hinner till närmsta gräsmattan i rättan tid.
Tomas följde det hela storögt. Och där skjöts eventuella barnplaner upp med ytterligare år. Tack för den, Unge.
Reklambyråns yngsta anställda skickade en dag ett mail till VD:n och sa att hon borde ha hans jobb. Och fick det.
Jag älskar framgångsnyheter. Gärna om de petar gubbarna i näsan och handlar om unga tjejer som tar plats, är grymt duktiga och lyckas! Och ännu mer älskar jag när män (kvinnor får en parentes) lyfter fram sina yngre förmågor på det här sättet i stället för att klamra sig fast i sina kostymklädda gamla vänner. De är båda förebilder för en bransch som behöver det.
Det ger inspiration och talar om för alla oss andra att det är möjligt. Ser du det framför dig är det möjlig. Jag ser DET framför mig!
Hörde en otrolig smäll i natt som omöjligt kunde vara åska, inte ett pistolskott heller. Tog upp mobilen och tänkte att jag skulle komma ihåg tiden. Att det kanske skulle bli viktig information senare. Läser nu i tidningen att de sprängt en bankomat på Södra Förstadsgatan. Tyvärr så glömde jag bort exakt klockslag under natten och kan inte bistå polisen med min hjälp.
Jag har träffat en del killar som borde genomgå lobotomi men den här killen, han är i en klass för sig själv.
Tackar Sofia för den länken.
Karin är nu över trettio och mår under omständigheterna bra. Jag är copywriter och jobbar på en reklambyrå i Malmö, vilket betyder att jag jagar bra idéer hela dagarna, förutom när jag skriver. Och det måste vara världens bästa jobb näst efter delfinskötare.