Malmöfestivalen gör inte mycket väsen av sig i år och jag har lyckats parera den. Kanske för att festivalen flyttat från mina kvarter till andra sidan stan. Kanske för att jag ätit allt slaskblask, spytt över en langosräka i bajamaja och sett Timbuktu femtielva gånger. Jag bor här och har hamnat i facket som inte bryr sig. Inte som hatar, men som inte bryr sig. Jag strosade runt i matosen som en gång gjorde mig nyfiken för att tillslut äta en hamburgare, nåväl en på kött från en närliggande gård och med en smakfull aioli till, men ändå.
Jag har sett Anna Ternheim, som jag sett tidigare, och jag gick hem från Bob Hund, som jag sett tidigare. Jag missade A Camp och Gaby and the guns idag. Det är tre dagar kvar och innan skiten, som det kallas i folkmun, tar slut. Jag tänker trotsa viktklubbens 1300 kalorierregel och trycka i mig den festivalmat som kletipleti röstat fram som den bästa.