Ingen fest(ival) utan mig. Och Timbuk.

Malmöfestivalen gör inte mycket väsen av sig i år och jag har lyckats parera den. Kanske för att festivalen flyttat från mina kvarter till andra sidan stan. Kanske för att jag ätit allt slaskblask, spytt över en langosräka i bajamaja och sett Timbuktu femtielva gånger. Jag bor här och har hamnat i facket som inte bryr sig. Inte som hatar, men som inte bryr sig. Jag strosade runt i matosen som en gång gjorde mig nyfiken för att tillslut äta en hamburgare, nåväl en på kött från en närliggande gård och med en smakfull aioli till, men ändå.

Jag har sett Anna Ternheim, som jag sett tidigare, och jag gick hem från Bob Hund, som jag sett tidigare. Jag missade A Camp och Gaby and the guns idag. Det är tre dagar kvar och innan skiten, som det kallas i folkmun, tar slut. Jag tänker trotsa viktklubbens 1300 kalorierregel och trycka i mig den festivalmat som kletipleti röstat fram som den bästa.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Mannens pumps

Alla ni män där ute som tar på er kavajskorna klockan 06.00 och klampar runt i lägenheten när er flickvän försöker sova. GÖR ALDRIG DET. Det går inte att smyga. Vänta till sekunden innan ni går ut genom dörren.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

På inbjudan stod det Isla bonita Olé.

DSC01405

DSC01406

DSC01391

Åh vad jag älskar vuxenfester. Fester med bordsplacering, med tal, med en rätt som dukas in efter den andra. Med bubbel vid ingången och väldressade gäster. Igår var vi på Tegnérs matsalar i Lund och festade för Niclas Ek, delägare för GoodOld och fd VD på The Fanclub och hotellägaretyp och…. ja en man av många järn,  på hans 40-års dag.  Kräftor och nubbe, lamm och sorbet. Reklamfolk, miljonärer och  barndomsvänner. Dans. Det passar mig utmärkt. Mojitos till alla och latinorytmer precis som det kändes med inbjudan i hand. 3 andra stora blommor i hårsvallen såg jag under kvällen. Några hade tolkat dresscoden på annat vis. Att det stod ”väldigt avslappnat” hindrade inte några från att komma i guldkreationer och paljetter. Klackskorna åkte av när Peps spelades och det kändes schysst att helt opretentiöst gilla det.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Så här ser jag ut i wordpress. Förlåt.

Nej man ska inte be om ursäkt för lätt. Men nu säger jag förlåt för att den här bloggen ser för jävlig ut. Jag har alltid brytt mig om form och vet att det har betydelse för innehållet. Men jag och wordpress har aldrig riktigt skakat hand och jag ser hur allt fallerar. Scrollar man ner är bilderna av olika storlek (olika om man laddar från mobil eller här) och det fungerar inte att lägga in radbrytningar vilket får inäggen att bli fula.  Jag måste fixa det här. Men wordpress är så mycket mer kompext än blogspot som jag hade tidigare. Som för övrigt alltid blev snyggt och var lättanvänt. Tips någon?

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Apoliva i ramljuset.

Det är roligt att jobba med något som alla säger sig tycka är så meningslöst och tvi fy och skam. Men som engagerar alla. Apolivas eftereffekter är ju något underbart. Skrämmande förvisso men ändå så underbart att ligga där i ramljuset och ta emot gratis uppmärskamhetsvärde. Alla kommer komma ihåg Apoliva när de besöker apoteket. Det är större chans att de köper produkten, trots någon jag-är-rädd-hysteri, än om de inte hade haft en aning om vad märket är. Och om de gjort en glansig reklam med timotejsvängigt hår hade den gått rakt igenom ditt huvud utan att du märkt den bland allt annat kosmetikabrus. Jag gissar att filman som ja, har ett japanskt skräckintryck, skulle uppfattas som vacker i ett annat samanhang.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Som att bära en Dolce & Gabbana

Det är svårare att skriva kort än långt. Och det är mycket svårare att hålla korta föredrag än långa. Jag har hållit på i två dagar för att hitta material och göra urval från det för att kunna hålla ett 30 min långt föredrag för mina kollegor på byrån. Om  digitala media. Min tanke var att prata om den inom brandväggarna. Hur man kan utnyttja tekniken internt för att utveckla företaget. Men allt vände mot att handla om hur digitala medier kan använas i marknadsföringen.

Klockan är halv tolv och jag är fortfarande inte klar. Alls.

Jag tänker enbart visa några exempel på bra digitala kampanjer, gärna där man utnyttjat någon form av engagemang hos användaren och skapar en dialog, en interaktivitet. Sociala medier som det brukar kallas. Det är ingen som någonsin kommer fatta att det lilla har tagit så här lång tid att få fram. Jag har tittat på föredrag i timmar, scannat hundra kampanjer och läst hur många bloggar inom ämnet som helst.

Det är ungefär som att bära en tröja från Dolce & Gabbana för 3000 kronor och så är det ingen som ser det. Jag förstår verkligen att det finns fula varianter med märket tryckt över hela magen. Valuta liksom.

Nu tänker jag inte göra en snygg presentation. Jag tänker gå och lägga mig. Här är lite viral-marknadsförings-inspiration.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Vinna och vaska.

I morgon åker jag på konferens på ett spaaaaa i Båstad. Inte för att vi har tid att bubbla, nej vi ska ha ”oömma kläder och MOD” enligt utskicket. Rädd som en skolunge inför gympalektionen hoppades jag att det handlade om tennis och att vaska champagne men nej jag tror det blir värre än så. Tävling är en återkommande detalj på våra gemensamma dagar.

Som den tävlingsmänniska jag är hatar jag det i ett märkligt motsatsförhållande. När jag kom upp i allsvenskannivå med min häst la jag av. Det blir vitt och svart, vinna eller dö. Urmänniskan inom mig kommer fram och ingen, INGEN kan säga åt mig att slappna av. Här är det fullt fokus som gäller och jag bestämmer. Men naturligtvis säger jag åt andra att slappna av och inte ta det så allvarligt, som en slugt grepp för att få andra att inte ge allt. Om jag vet att jag inte har en chans är jag inte med. Det finns inget dummare ordspråk än ”det viktiga är inte att vinna, det viktiga är att delta”. Fan heller. Då kan man lika gärna låta bli.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Ny kampanj ny börjare.

Sitter djupt försjunken i studier och rapporter om en viss produkt för att prutta ut ett kampanjförslag i nästa vecka. Huvudet fullt, hjärnan tjock och varje gång man börjar med ett nytt projekt infinner sig känslan av att man inte vet hur man gör. Det är märkligt med den kreativa processen. Man är alltid nollställd och vet inte från vilket håll man ska angripa uppgiften. Som om man aldrig någonsin gjort det tidigare. Som en fullständig nybörjare som slår ut med händerna i ett; jag har inte en aning.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter