Idag har jag gått med ett par byxor som inte gick att knäppa. Eftersom det inte gick passade jag på att äta lite extra många kakor. Vad är poängen med att bry sig liksom. Det är förmodligen så hundrakilofolket resonerar. Och det är så jag resonerar varje dag klockan 15.
Månad: oktober 2009
Jag känner med dem.
Om jag hade haft tid hade jag
Startat en reklamölsklubb – vi träffas på vilken bar som helst med stående dag och pratar om sånt som andra inte förstår sig på – och toppar det med en suck.
Startat en husmansklubb – vi träffas, hemma hos någon, lagar husmanskost – och toppar det med persilja.
Börjat rida – jag borrar in ansiktet i den mjuka mulen, drar ett djupt andetag och förflyttas till stubbåkarar – och toppar det med att mocka skit.
Köpt tavelduk – jag kör till Wesex eller vad det heter, köper den där duken så att jag kan använda staffliet någon gång – och toppar det med akryl.
Från Metro till Kärlek
Min lördagsnatt blev spontan och så bra som spontant alltid blir. Jag gick ut med helt nya ansikten, åt middag på Metro, drack Cosmopolitans på den nya baren på Möllan, Belle Epoque, som var så fullt med folk att det vällde ut över trottoaren. Cosmopolitan var den enda drinken Fredrik kunde göra och kanske det var nybörjartur men det var den godaste jag druckit. När jag tänker efter har jag aldrig tidigare druckit en god cosmo. Fick en fin komplimang serverat med glasen vilket kanske var garnityren som skulle till.
Sedan hamnade vi på en galen hemmafest som var som en stor lekplats för vuxna med minimotorcyklar, discokulor, ett långt dj-bås, elgitarrer och mickar för den som ville jamma. Köket var rökfyllt och festvärden pratade franska. Jag hamnade i dj-båset enligt vanlig procedur och drack ren vodka ur kaffemugg.
Vi avslutade med svettig dans på Kärleksklubben bland juckande homies och saxofonister till funkbeats. Och alla endorfiner dansade i hjärnan vid läggdags.
Mot Möllan.
Nice girls don’t get the corner office
Apropå snäll.
En av Sveriges framgångsrika kvinnliga copywriters rekommenderade nyligen boken ”Nice Girls Don’t Get the Corner Office” som i en enda mening summerar en sanning om framgång. Framför allt för kvinnor. För om någon inte tror att det är någon skillnad när det gäller framgång mellan könen är denna någon förmodligen inte kvinna.
Att inte vara snäll, betyder däremot inte att man måste vara elak. Att inte sträva efter att vara trevlig betyder inte heller att man är otrevlig. Men företag och personer vinner på sina prestationer och på att vara proffsiga. Det är inte bara mer tillfredsställande att få beröm för det, i stället för att man är trevlig, det är även det som räknas vid bokslutet.
Det är dina framfötter som leder dig dit du vill. Titta på målet och gå dit.
Livet från den vinfulla sidan.
Två glas rött räckte igår för att min projektledare och chef skulle kommentera på Facebook ”har du druckit?”. Jag satt nämligen med Nöjesguiden på På besök och tyckte att alla var så fina och skrev det på FB. Framför allt kom jag på att min främsta egenskap är att jag är så snäll och vän. Det är jag kanske. När jag klappar katten.
Gun kunde inte vara med på fotograferingen.
Mediekväll och politisk smäll.
När något händer då händer det samma dag. Naturlish. Nu ska jag strax ta tåget mot mediaträff på Hipp, mätta magen med en öl och vidare till jurymöte med Nöjesguiden inför den stora stora årliga festen. Jag säger inte var vi ska träffas för då kanske ni sitter och tjuvlyssnar. Men jag kan säga att den krog vi kommer besöka nyligen kom ut med ett pressmeddelande där det stod att de skulle severa:
”En soppa som ser ut som något israelerna gjort med palestinierna”.
Nej, jag blev inte så sugen och har inte lust att gå på något arrangemang som tvingar på, eller i, mig politiska åsikter helt utan diskussion.
Etnoporr och vänskapsband.
Jag slängdes in i jobbveckan innan jag hann lägga upp någon bild från helgens hemmafester. Det är det bästa. När hösten kommer och alla kommer på att de vill sitta inomhus, mysa med vänner, dricka rött istället för rosé och dukar fram mustiga ostar i stället för engångsgrillen. När alla bilder har ett mörkt rött ljus över sig och temat är etnoporr. För det var det på Anja Gatus och Gustav Svenssons födelsedagskalas där jag mötte många av mina gamla sydsvenskankollegor, kära vänner, nya ansikten och twitteransikten. Det är ungefär så banden ser ut numer. Hej-vi-har-aldrig-setts-men-vi-känner-ju-varann-ändå. Och plötsligt kan man hoppa över de där första onödiga minuterna då vi måste ta reda på om vi har något gemensamt över huvud taget och därmed om det finns någon mening med att vi pratar. Det vet vi om vi redan setts på twitter. Då prenumererar man på andra intressanta ansikten som man vill gå på fest med. Och vi sparar tid.
Jag skickade in min sista text halv åtta i lördags kväll. En timme senare skulle jag var klädd i etnoporr. Men hade naturligtvis ingen aning om vad det var och panikpratade med Rebecca som föreslog mörka tyger och mycket guld. Jag fann ett leopardfodral och möttes av en buffé med mat från alla världshörn och nedstoppade små flaggor som berättade om etniskt ursprung. Porren stod ingen för. Men någon hade i sin research kommit över ingående fakta om porrindustrins syn på etnicitet och lönesättning. Jag lärde mig något nytt även denna kväll.
