Månad: januari 2010
Hårnålsmysteriet
Tre års förbrukning av hårnålar är återfunna. Det rasslade till när vi lyfte madrassen och en hel hög åkte med hårnålar radade ut i en myrstackshög på golvet. Vi lyfte lite till och säkert 450 hårnålar uppenbarade sig på insidan av sängramen.
Nu behöver jag inte undra varje morgon om jag inte la mina nålar på sängkanten och jag behöver inte vara orolig över vad som finns i kattens mage.
HM har ett kommande underskott i budgeten att vänta.
Köttmarknad x 2
I helgen bröt jag mitt nunneår och låg med Heimat. Nä fy vilken dålig vinkling på texten. Men vi hamnade i alla fall på Inkonst i fredags och den nya klubben som Oscar Villata kör, där folk dansar på äkta mattor, sitter i myssoffor (modeord) och tar på flickorna när de går förbi. Jag minns inte att det var så många händer i omlopp sist jag var ute och trots att jag var på klubben med två stiliga herrar med namn Tomas och Magnus Thure så klängde någon sig fram och ville dansa och pilla lite för långt ner under midjan. Utöver det var det intet nytt på gåutfronten. Bra musik och värdelös bar. Herregud, kan man få gå ut och dansa och ta en bra drink samtidigt. Mojito? Nej. Negroni? Nej. Öl? Ja.
Innan klubben åt vi bisarra mängder gott kött på Bastard dit väldigt många bekanta ansikten tagit sig under kvällen. Och sidan om oss satt två tanter i 70-års åldern som tagit sig dit från Slottsstaden. De frågade nyfiket om allt vi beställde och berättade hur mycket de gillade lammbogen, böjde sig fram och sa ”här är så mysigt”. Innan de tog sina käppar och gav sig av berättade de att de tänkte åka hit och äta brunch också. Härligt. Vi slog ihop med ett annat bord senare under kvällen där Tomas sjöng högsång med arkitekten Jonas Lindvall och jag stötte på en väldigt duktig matfotograf som mailat mig för att berömma en av mina krogrecensioner. Gillas.
Män. Jag ska berätta en hemlighet.
Det är med en stor glädje som jag nu tänker avslöja det meddelande som cikulerar bland kvinnorna på Facebook och ska hållas hemligt för männen. Det är med stor glädje jag dödar detta pinsamma försök till en flash mob på internet, som blir ännu pinsammare när vuxna kvinnor hänger på och skickar vidare så att meddelandet hamnar i, exempelvis, min inbox. Avsändaren borde veta bättre.
Vi håller på med en lek…lite löjligt kanske men kul:) skriv färgen på din BH i din status..bara vilken färg och INGET annat ! Skicka detta vidare till alla tjejer/kvinnor ..INGA MÄN!! Ska bli kul att se hur det sprider sig…och alla män kommer att undra varför alla tjejer har en färg i sin status?? Haha!! Ha så kul :)
Skicka vidare !!
Jag hade önskat att ingen över fjorton skrev en färg i sin statusrad. Eller ingen tjej alls förresten.
Varför inte starta en flash mob där alla vi tjejer och kvinnor skriver en(1) sak vi är bra på i stället. Där har ni en jävligt bra och peppande flash mob.
Eller att alla går in på en av våra kvinnliga vänners sida och skriver en positiv sak om henne. Det skulle skapa lite gemensamt jävlar anamma. BH-färg? Alla män kommer undra? KUL? Kvinnor lär sig tidigt att lyfta fram och nyttja sin sexualitet. Men allt för sent och sällan lyfter de fram vad de verkligen är bra på. Och det ska räcka.
Jag skulle skriva ”stark”.
Vad skulle du skriva?
Ha framförhållning. Tights kommer att dö ut.
En riktig bastard
Kan man vara kär i en krog. Lite så där nyförälskad? För när jag sitter och skriver om den nya krogen Bastard har jag ett litet lyckligt pirr i magen och blir nästan jobbigt frustrerad över att jag inte får plats med alla ord i spaltmåttet. Jag vill ju, med min text, ta min läsare, sätta honom i baren där jag sitter med köksmästaren och få samma känsla som jag. Kanske är det att jag har en förkärlek för robusta krogar med enkel köttig mat. Som inte är statisk utan förändrar sin meny och tänker utanför de ramar som en meny sätter. Jag gillar verkligen den här krogen utan att ens ha tagit en tugga signerad Andreas Dahlberg. Men det ska jag göra i veckan. Och sen flyttar jag in i kvarteren minsann. Malmös Manhattan som Johan på Solde sa.
Tillbaka i den vita hörnan på femte våningen i det vackra huset med den stora kristallkronan mitt emot det fula huset kallat knutpunkten.
Hurrrrrra. Jag är på jobbet, med dubbla byxor och tjock svart tröja. Det vill säga svettig. Läs nu samma mening men med Katla-dialekt så ska du se att världen blir ljusare.
Idag ska jag bestämma mig för avslutet i en fet kampanj. Det kan ta hela dagen. Ju färre ord desto mer ska de vägas. Jag vill inte ens tänka på summorna mina fingrar jobbar med.
Catching up. On me.
Idag blev jag varse Malmös minimala storlek och min egen historia. Allt på grund av nätet som gör att världen blir ännu mindre än vad den är. Ibland gillar jag det. Idag inte. Man kan råka hitta ett mail från en gammal historia, med en bifogad svettig mobilkamerabild som han tog, och lade upp som bakgrundsbild där och då. Sen kan man plötsligt råka se att samma gamla historia på FB blivit vän med en person som man under stundens rejäla hetta berättat allt för. Allt från ingående redogörelse av sms-konversationer till kroppsvätskor. Sen kan man råka googla den gamla historien för att inse att historien finns närmre än man tror. Puttrande. Och inte alls i ett annat land.
Förkylningsstatus:
Jag smakar nu inget alls, inte ens turkisk peppar. Jag blir lika chockad varje gång det händer och testar mig fram och utmanar smaklökarna men icke. Hur kan sinnet utplånas så totalt. Jag längtar efter mitt lukt- och smaksinne så.
Tomas lyssnar på Adele i köket och lagar mat och vi har hyrt Juno. Granen har slocknat för att katten har ätit upp delar av julgransbelysningen. På riktigt. Jag har två stickade tröjor på mig och en filt och tror att jag måste ligga i sängen imorgon och inte åka till kontoret och smitta andra. Men jag har tvingat Tomas att pussa mig på munnen.