Tjuvkika på våra nya rum.

Jag har tagit över civilingenjör-rollen i familjen souza-ericson och ritat upp hela vår nya lägenhet skalenligt i illustrator. Man skulle kunna kalla det ambitiöst. Kanske lite nördigt. Definitivt bra. Nu kan vi planera in allt i våra nya rum på Gamla Väster.

110 kvm och 18 kvm balkong gör att det känns helt okej att det är en hyreslägenhet med fula plastgolv och inte en köpeslägenhet där vi designat toalett och kök själva, vilket var vår plan. Efter över ett års letande och kräset nejsägande till bostadsrätter är det här skönt. Men en hel del att göra.

Framtida hall med plan på vita väggar, schackrutigt golv och kristallkrona.

Matplatsdelen av köket med rundad hörna som väntar på ett superelips. Någon som vill sälja ett Fritz Hansen?

Vackra fönster och stuckaturer. Tack gode gud för lite fiskben.

En fantastisk balkong som ska få golv och hur mycket blommor som helst. Jag hoppas på en lantligt chic oas.


Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Tårtprovning

I sommar ska jag på ett tre dagar långt bröllop. Inte bara det. Det är ett veganbröllop. Inte bara det. Det är i Polen. Inte bara det. Paret har gjort ett inbjudningskort med fullt av detaljer som två medaljonger med mitt och min pojkväns namn ingraverade. Inte bara det. Det finns en hemsida för bröllopet också. Inte bara det. Vi blev inbjudna till tårtprovning för att kora den bästa bröllopstårtan.

De dukade upp en rad med vackra tårtor som de gjort själva, gav oss upptryckta papper med olika betygskalor, en tallrik och en sked. Det är inte helt lätt att göra vegansk tårta men mmmm dem morotstårtan. Hoppas det blir den.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Första, andra, tredje. Såld. Till damerna på hörnan.

Förra veckan skulle bli inledningen på en ny era i mitt liv. Eran där jag sitter iförd pälsjacka med ett cigarilletui och håller vant och diskret upp min nummerbricka utan att möta mannen med klubban med bicken. Jag och Veronica åkte på auktion. Tidigare har jag bara varit mina föräldrars medhäng och tittat på när de plockat hem äkta mattor och stora tavlor. Denna gången höll jag själv i nummerlappen och var jättenervös. Det var bara 20 personer i salen och alla grejer som jag var intresserat av, och mms:at hem till sambon som gav sitt samtycke, stod framme, redo att klubbas ut. Jag var noggrann och skrev ner mitt maxpris på varje sak. Sedan körde de igång i en rapp fart och snart hade jag budat över maxpris på varje sak.

De auktionerade först ut en stor stor kruka som jag inte alls skulle köpa. Men det gjorde jag. Jag var tvungen att värma upp med något för en hundralapp. Och nog var jag uppvärmd. Jag fick hem en vacker kristallkrona som jag drömt om i flera år, en tavla som jag aldrig tänkt på men vi har så många stora tomma väggar och så en äkta matta som jag inte riktigt vet varför den fick vara med i budgeten. Men jag hade fullt med adrenalin i hela kroppen när jag budade och det är den absolut roligaste hobbyn jag börjat med.  Något dyr men i jämförelse med hästhoppning är det inget om man slår ut det på ett år. Så det så.

Min sambo blev något chockskadad trots mms-rapport och överläggning. Men det kunde väl vem som helst räkna ut att två damer med pälsjacka och cigarilletui inte kommer hem tomhänta.

Kristallkronan såg jag i butik dagen efter för 8995 kronor. Mitt pris var hälften.

Mattan finns på blocket, begagnad för 10 000 kronor. Min är helt ny och kostade mindre än hälften.

Tavlan av konstnären Jan Nalivajko är inte en litografi, det är originalet. Och den är vår.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Nyår

Det blev nytt år och vi var med vänner i Stockholms skärgård. I ett hus med utsikt över hela den istäckta sjön. Vi åkte ut tidigt badade bastu, drack öl, hoppade ner i havet och åt Martins fantastiska långkokta gulasch. Värmde oss framför brasan och väntade medan killarna slamrade i köket för att få fram en tapastallrik med pilgrimsmussla på blomkålspuré, charkuterier och en ceviche. Och ytterligare slammer för att få fram den oxfilén med tryffelrisotto och vaniljpannacotta. Klassiskt och nyårigt. Och vi spelade rockband och lyssnade på dålig musik och bra musik från 00-talet var trötta och lekte viskningslek och somnade en söt liten friggebod mellan träden.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Levande föda serverades på restaurang

Lunchen på Vegeriet bjöd på en tankeväckande avlyssning. Den avlyssnade är, i likhet med en djup demografisk beskrivning, kvinna 45. Hon tittar på menytavlan på den vegetariska lunchrestaurangen, rynkar på näsan och undrar högt, men för sig själv.

– Vad är det där… raw food…. jaså, levande föda typ.
.
.
.
Vad är det där…. grillade mackor?

Hur tänkte hon här. Skulle en restaurang servera levande räkor eller levande kyckling. Vegetarisk eller ej? Jag har i alla fall aldrig hört talas om levande morötter och har svårt att tro att hon syftade på det. Men i och för sig. En kvinna som är över fyrtio som inte vet vad grillade mackor är kanske menar att färska grönsaker lever. Men kokta är döda.

Författaren av detta inlägg åt en linssoppa i minimal storlek för 69 kronor med beräknade ingredienser för 4 kronor, helt enligt den svenska skolmatsprincipen men med ekologisk purjo. Eftermiddagskompenserar med godis.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Det var en gång en AD, en copywriter och ett Zoo.

Idag har jag och Ludde stängt in oss hos honom för att ta fram konceptidéer för två olika kunder. Då får man även ta hand om en sån här som vill springa efter ett pipande ben för att sedan ta datorns plats i knäet.

Sen körde jag hem för att skrivaskrivaskriva. Då får man även ta hand om såna här som lägger sina leksaksmöss, en efter en, under min skrivbordsstol för att sedan hoppa upp och trampa på tangentbordet.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

-27

Falun, en röd mjuk stad. Den har i alla fall varit mjuk de gånger jag har varit där. Vit och pluffsig som en stor gräddtårta. Riktigt kall grädde.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Har du träffat Hannas män?

Jag tyckte det var så underhållande att bli kallad bitterfitta, av en kvinna och allt, att jag tänkte fortsätta.

Hanna Hellquist skriver många hårt vinklade krönikor som alltid har en bra poäng även om hon plockar ut detaljer och drar alla över en kam med orden. Men det måste man ju göra om man vill få något sagt. Det går inte att ursäkta varje mening smed ”inte alla förstås, men många”. Hon skriver gärna om könsskillnader, maktförhållanden och tar upp sanningar som kan verka små men som faktiskt spelar roll.

Jag förstår varje ord Hanna säger. Har mött det, har sett det i alla möjliga sammanhang. Jag är glad att det finns motsatser. Och när hon pratar om killars vana att sätta sina vännerna framför sin flickvän, på ett sätt som aldrig tjejer gör (Varför gör vi inte det?, nej tänk efter. Vi gör inte det på samma sätt), då är jag i alla fall glad att mjukiskillen är på väg tillbaka och att testosteronet flödar allt mindre i de kretsar jag umgås i. Kanske är det så att när man blir äldre faller man inte längre för den otillgängliga skitstöveln men för den man verkligen är värd. Och den är raka motsatsen till Hanna Hellquist text.

Hanna spyr på sina manliga journalistkollegor
De manliga journalist­studenterna vill inte sätta på sina kvinnliga, äldre kolleger, de vill sätta dit dem. Och de yngre. De vill sätta dit alla! Och rädda världen! Och dricka öl! Och ligga med tjejer som de kan förnedra lite först, klaga lite på titlarna i hennes bokhylla och skratta åt henne när hon inte vet vem Hunter S Thompson är. Skriva skrivmaskin och dricka vin och hylla varandras texter. Jag spyr.

(Jag har träffat dem så klart och jag har även träffat han som vill prettoförnedra innan ligget. Han var inte journalist)

En man är alltid värd mer än jag
Att inte världens
alla män ligger med varandra är för mig ett stort mysterium. Ni älskar ju varandra! Ni är det bästa ni vet! Brödraskap framför allt annat.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Bäääääästa middagen

Igår gjorde jag mitt livs första lammstek. Jag dog av stolthet. Det bästa var att på hela detta stora stycke kött var vi endast två personer. Vi skar tunna tunna rosa skivor och jag hade gjort en grej med massa stora fänkål, oliver, vitlök, soltorkade tomater och färska kryddor till. Lammet som kommer från en närliggande gård var en glöggpresent. När andra tog med flaskor och små chokladpraliner kommer min lillebror med en stor styckdel med en röd rosett lindad om benet. Gotta love your family.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

De sista veckorna i december

Leopold är den sötaste gudsonen och hans mamma är hoochie fab som alltid.

Var på julfest i ett kollektiv och med hur mycket folk som helst. Bakom ett skynke, i ett rum, fick man träffa tomten och hämta ett paket ur säcken.

Maria Janke hade offerfest och vi hade med offergåvor.

Vi var lite mindre utklädda än andra, men lägg märke till Tomas fågel från Nasaret.

Julfest med Forum innebar skidrese-tema med snaps till den som drog lägst skämt precis som man kan förvänta sig av folk som tränar för mycket.

Mamma hatar dansband och hamnade i kören bakom Sten och Stanley för en julkonsert.

Tomas åkte till Falun.

Jag tog med resten av familjen till familjen.

När alla andra äter lutfisk på juldagen får jag alltid hälleflundra. Det fick Cisco med.

Jag fick jättemånga fina julklappar.

Sen kom nyårsångesten.

Samtidigt som mellandagsrean. Det blev ingen av dessa.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter