Världens längsta råbiff

Igår åt jag en otroligt lång råbiff med 29 andra personer i Malmö. På Brogatan. Det var Lisa som dragit igång det hela med en vän, och oj vad jag gillar människor som Lisa. Som bara delar med sig av sin kunskap, helt opretentiöst och som bjuder in alla som vill att delta i sitt nörderi. Sånt sprider inspiration på riktigt. Om vi åt upp all biff? Nej, vi pratade för mycket. Ola från Trio och hans Tina berättade att de inte har någon frys hemma. Själv berättade jag historien om min kollega som köpte 6 bitar entrecote för 1200 kronor av misstag och inte vågade berätta för sin flickvän. Men alltså, en sån historia funkar ju inte när man pratar med en person som enbart köper kött i den prisklassen. Det kunde jag väl räknat ut. Ska enbart berätta den i studentkollektiv i fortsättningen.
Råbiff ja. Mycket gott. Nästa gång blir det värdens största Marängsviss.
Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

6823

Idag fick jag pengar från försäkringsbolaget för min katt. Det kändes väldigt konstigt att se honom som en siffra på ett papper.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

#reklamdagen

Idag följer jag bara tweets som rapporterar från Reklamdagen i Malmö!

Jag kan tyvärr inte vara där i år. Därför är det bra att twitter finns och bambuser som rapporterar. Och det är bra att Sydsvenskan och Hilanders faktiskt arrangerar den här dagen i Malmö en gång om året för att ge oss, som jobbar med reklam, en injektion. Att en hel dag få nörda ner sig i det man älskar hör inte till vanligheterna i den här delen av landet och det behövs för att känna att det faktiskt finns en reklamkultur, även här. Visst arrangeras det små seminarium ofta om kreativitet och trender, ännu mer ofta om det man kallar sociala medier. Men reklam. Det är inte ofta det ordet används som prefix längre.

Tack.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Kan ej deklarera

Undrar om jag är den första som talar sanning när jag ringer till Skatteverket och ber om en ny deklaration eftersom katten dränkt den gamla i vatten.

Bläcket är utsmetat i en röra och inte en torr centimeter har klarat sig från kattens manöver med blomstervasen.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Sydsvenskan – en bonnig buskis

Kalla mig nördig men ordval är viktigt. Det senaste ordvalet att stå som föremål för min irritation är Sydsvenskan och deras nya satsning, nöjessidan ”Po stan”.

När DN lägger ner sin upplaga ”På Stan”, gör Sydsvenskan en ripoff men på bred Malmöitiska. Det är inte ripoffen i sig som stör mig, klart man får använda ett vinnande koncept om det redan finns. Det som förstör är stavningen. Av flera anledningar.

Den som jobbar med kommunikation vet att ”tala med bönder på bönders vis” inte alltid gäller i text. Att skriva på dialekt är snarare förnärmande för läsaren. Att skånskan är laddad med en stor dos dumhet, efter åtskilliga tv-serier och reklam, där den tröge alltid är skånsk, förbättrar inte upplevelsen av ett ord som skrivs på bred skånska. Vi vill inte känna oss dumma eller fördummade. Vi vill bli tagna på allvar.

Övervägande del av Malmös befolkning säger inte heller ”Po stan” och vill inte förknippas med uttrycket. I förvandlingen från arbetarstad till kulturstad med, bland annat, högskolan som grund, ser underlaget för ett sånt här namnval tunt ut.

”Po stan”, ger knappast intrycket av att Sydsvenskan har ”koll på läget” vad gäller nöjesjournalistik och det som händer på stan. Samtidigt som tidningen tappar unga läsare lanserar de ett namn på nöjessidan som låter som den skrivs av och för femtioplussare. Inget fel i det, om det är så att tidningen enbart riktar sig sig till denna målgrupp. Jag hoppas att så inte är fallet. Och jag kan inte tänka mig att unga läsare litar på en nöjessida som låter som en bonnig busik.

Den som prenumererar på en morgontidning vill, först och främst, att den ska vara seriös och hålla hög standard. Tidningen har många bra journalister och har vunnit åtskilliga priser för sitt innehåll. Det förvånar därför att man kämpar så förbryllat med att vara folkliga.

Med ordval som dessa fyller Sydsvenskan sitt varumärke med helt fel värde.

Och vad är det med Sds och deras namngivning som bygger på slang och dialekt. Deras ungdomssatsning ”Nellad” är ett annat exempel. Det låter som om någon fyrtioåring suttit och kommit på ett käckt namn utan att tänka på hur ungdomar pratar idag. Det ger snarare intrycket av att Sydsvenskan, tvärtom, inte har ”Koll på läget”.

Till slut kan man undra om tidningen delar upp nöjesjournalisiken i ett elitlag och ett folklag eftersom Po stan ligger bland Malmösidorna och inte i B-delen.

Sydsvenskan, ta era läsare po allvar.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Delfinbella

Idag ska Blondinbella få simma med delfiner. Jag föddes i fel årtionde för att min blogg skulle leda till delfinbad. Jag är inte bitter. Nej då.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Dagens brevbomb

Gick inte till Hipp. Den damp ner i mitt brevinkast i form av en deklaration. Den berättade inte bara att jag nu är skyldig åtskilliga tusenlappar i kvarskatt, vilket genast ska förhandlas bort, den berättade även, lagom spydigt, att det inte bara går att fakturera, man måste bokföra också. Fifan.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Yesterday

Idag hittade jag soffan som skulle vara perfekt. Om den inte vore så otroligt liten och pluttig. En 40-tals soffa i nyproduktion skulle gifta sig fint med vårt bord.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Störst hittills

Idag upptäckte jag att ännu en kille i min bekantskapskrets har barn. Bara det att jag inte hade en aning om att det fanns en tjej med i bilden, och reagerar med ett VA! Källan är, som så ofta, Facebook. Många lägger upp bilder på sina barn, i fotoalbum och som profilbild. Ibland poserar de bredvid. Stolta. Men flickvännen, sambon, frun eller, i alla fall, mamman lyser med sin frånvaro. Inte en enda bild har han lagt upp på henne, eller dem tillsammans.

Är barn en fantastisk prestation man vill visa upp, men älsklingen en besvärande punkt? Är det av respekt för hennes integritet? Det kanske inte spelar någon roll eller säger ett skit om någons relation, men  jag förstår inte. Varför är man så snabb med att publicera flera bilder på sitt barn men inte en enda på den man vill leva sitt liv med.


Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter