• Do not wash
• Do not tumble
• Do not dry clean
Menar Zara att jag ska slänga byxorna när de blir skitiga?
Månad: juni 2010
Hej. Vem vill du ligga med?
Det var en gång
Jag har inte tagit ställning tidigare eftersom jag aldrig känt att det berör mig nämnvärt. Kungahuset. Men nu tänker jag göra det och då väljer jag för. Det är ju så himla mycket svårare och roligare än att vara emot. De som är emot är ju så himla arga. Jag gillar traditioner, jag gillar diadem, jag gillar princessdrömmar, jag gillar hela grejen och betalar gärna några kronor, för mer är det inte, av min lön till detta landsarv som ger oss guldkant och min mormor något att prata om.
And if I made my self yellow for you
Social overload
Jag blir provocerad av människor som, utan att ha en aning om vad det egentligen handlar om, avfärdar sociala medier. Gärna med någon raljerande mening om vad andra lägger livet på.
Men jag kan bli precis lika provocerad av detta ohämmade hyllandet av sociala medier. Som om det är det största och det enda som spelar roll. Som om de kommit på något helt nytt som heter kommunikation medan resten av världen ägnat sig och det och byggt varumärken i årtionden.
Och när min pojkvän vill att jag ska följa med till Tjärnö en helg och det låter som en otroligt mysig grej på vår sommarsemester, men egentligen menar att vi ska gå på ett träningscamp i sociala medier tillsammans med 300 andra människor blir det bara för mycket. Det skulle vara som om jag skulle ta med honom på en två dygn lång smygläsning av Nöjesguiden.
Tjock
Det som räddar mig kan vara att det finns gratis Wifi på det slott jag ska bo på i helgen. För jag hade deadline på Nöjesguiden tidigare i veckan vilket sket sig helt. Jag ska skriva ett filmmanus, ett radiomanus, förbereda en personalfest och samtidigt gå på 3-dagars-bröllop i helgen. Det är faktiskt helt omöjligt när jag ser det lite så här från ovan. Eller snarare underifrån. Nu skickar jag i alla fall iväg en folder på engelska som skulle göras idag samtidigt som jag skulle läsa in mig på ett projekt inför en workshop i morgon om en webbplats. Nej, jag har nog inte fått med allt nej.
Men nu tänker jag ta en öl på Belle Epoque
med Sveriges största reklambloggare.
Jag har blivit seriefigurer
När vi kom hem från reklamölen på Bastard sa jag till Tomas ”Men så kan du ju inte säga, nu tror alla att jag är helt asexuell”. Sen skrattade vi så att vi dog. Men jag satte snabbt skrattet i halsen.
Dagen efter dök vi upp i den kända serien för internetnördar, Little Gamers. Som tur är, är jag väldigt snygg som seriefigur. Tomas ser ut som Tintin.
Till alla er som träffar mig om dagarna. Förlåt för att ni får läsa en sådan här old nyhet, men mitt bloggande lider av en smärre delay just nu.
Gissa restaurangen
Pay the fuck off
Ibland upptäcker jag att jag sitter och skriver payoffer bara för att. En efter en med stor vånda för att stryka, värdera och undra vilken som är bäst. Utan att reflektera över om det ens behövs en. Men många kräver en payoff, bakar in det som något självklart som måste vara med, annars är konceptet, annonsen eller i vilket medie vi än befinner oss i, i något ofärdig. Det går ju att få fram sitt budskap och det går att få mottagaren att veta, tycka och göra utan en fyndig oneliner som hämtar hem hela faderutten. Ska man välja en payoff som fungerar här och nu eller för alltid? Om man väljer för alltid så ska man nog bortse helt från reklamkonceptet och endast tala om vilken personlighet varumärket ska stå för. Och då krävs det mer än några timmars ordbajsande. Herregud då ska payoffen, en enda mening, genomsyra hela företaget från kolven i fabriken till mötesrummet. När jag läste på Berghs hade vi kategorier som manusförfattande, affärscopy, idé. Men vi hade minsann inte payoff, och det var ingen som satte oss under payofftvång. Så varför alltid denna ständiga fråga. Vad ska det stå i payoffen?
Probably the best payoff in the world.
