Vad man tar med sig till stranden; bikini, solkräm och ecstasy. Det kan göra vem som helst till vattengympamästare.
Månad: december 2010
05 – Vad är kärlek?
Att vakna och vara klarvaken.
Att titta på fotboll även om man inte tycker det är roligt.
Att vakna upp till doften av nygräddade pannkakor.
Att bli mött på stationen utan att be om det.
Att lyssna på hans eller hennes andetag mitt i natten och bara njuta av att få vara nära.
Att ta upp telefonen och ringa honom eller henne, så fort man får en stund över av sin dag, bara för att höra hur han eller hon har det. Och sen ringa efter en timme igen.
Att gå och se en konsert fast man egentligen inte tycker om musiken.
Att vilja ligga nära i timmar.
Att komma ut från ett möte utan komma ihåg något som sades.
Att skratta tillsammans åt något som ingen annan förstår.
Att laga någons favoriträtt en tisdag.
Att säga nej till vännerna, eller jobbet, eller vem som helst bara för att sitta hemma i soffan med honom eller henne.
Att inte kunna tänka sig någon annan.
Att vilja veta vad hon eller han har för favoritfärg, bodde på för gata som femåring och hade för favoritämne i skolan.
Att sitta tysta tillsammans och tycka att det är skönt.
Att hålla handen genom stan.
Att hålla om henne eller honom när ni träffar dina vänner.
Att le vid tanken.
Att fantisera om hennes eller hans kyssar en förmiddag.
Att gå hem tidigare från jobbet.
Att tappa upp ett bad som inte är till en själv.
Att våga.
04 – Det här åt jag i dag
03 – Mina föräldrar
Precis som jag är de födda i tvillingen men de är varandras motsatser. Mamma är lugn och harmonisk, pappa är hetsig och temperamentsfull. De älskar varandra, pussas och flirtar med varandra fortfarande, varje dag. Men jag minns en gång när jag var liten och de berättade att de skulle skiljas. Jag tyckte att det var häftigt eftersom det var så annorlunda med skilda föräldrar men jag är väldigt glad över att de höll ihop. De två är mitt bevis på att man klarar allt och man kan hitta tillbaka till varandra bara man älskar varandra och vet att man vill vara tillsammans. Och uppskattar varandra – varje dag.
De pratar alltid om mat och älskar att stå i grytorna. Alltid med ett glas vin sidan om. De är livsnjutare och har lärt mig hur viktigt det är, varje dag. De köper sitt kött från privata ekologiska gårdar som de själva har letat upp genom att åka runt på landet. De plockar svamp. De är båda jägare men jagar inte längre eftersom vi inte har några jaktmarker nu. De går ner till havet i det fiskeläge där de bor och tar ett dopp om sommarmorgnar och reser ofta. De slutar gärna dagen med ett glas grappa och lyssnar på jazz. Jag älskar att bara sitta hemma hos dem och insupa den harmoni de hittat i livet. Jag längtar dit.
Min mamma har gjort allt det där man vill göra, som att bila genom USA, jobba på motorcykelcirkus, vara gogodansare i Köpenhamn, tävlat hoppning i Flyinge, tagit jägarexamen och nu är hon specialist på hedersmord inom kriminalvården och ansvarig för att FN:s barnkonvention följs på fängelserna i Södra Sverige. Hon är den konstnärliga hippiemamman som satte mig i Waldorfskola, hade en period som vegetarian,vägrade raka benen och köpte killskridskor till mig när alla andra hade rosa kjol. Hennes dröm var att gå på konstfack men hennes föräldrar tyckte inte det var en riktig utbildning. Hon pratar otroligt långsamt, hon målar fantastiskt, sjunger i kör och gör världens bästa såser. Hon fanns alltid där till 100% när jag var barn, uppmuntrade, skjutsade och inspirerade. Jag kan sitta och titta igenom hennes gamla fotoalbum om och om igen, hon var otroligt vacker och jag älskar hennes gamla frisyrer och kläder. Många av hennes gamla plagg hänger nu i min garderob. Det fanns en period som jag och min mamma inte kunde prata med varandra. Jag var en vild tonåring, mamma var en sträng socionom. Idag är hon en av mina bästa vänner.
Min pappa har lärt mig att inget är omöjligt om man sätter blicken vid målet. Han är hård och rak, säger allt han tycker även om det är obekvämt. Han kan vara ganska svår att ha att göra med, hans humör sätter sig i väggarna och han och jag ryker ofta ihop i vilda diskussioner vid matbordet som inte sällan slutar med att jag gråter och rusar från bordet. Fortfarande. Men vi är kortsynta båda två och blir alltid sams strax efter i en kram. Och han är väldigt bra att prata med i allt från kärlek till jobbproblem. Han stöttar, han förstår mig väldigt bra och han blir arg på världen om den är emot mig. Även om jag saknade honom när jag var barn, när jag var hemma sjuk, behövde skjuts eller tävlade ridning. Min pappa är periodare och går all in för olika intressen, tills han tröttnar och hoppar på något nytt. Som när vi skulle åka skidor och alla andra hyrde utrustning men pappa skulle köpa allt, inklusive takbox för att transportera lyxskidorna till Norrland. Han använde dem en gång. Eller när han skulle börja cykla och köpte en monstercykel. Den står i garaget. Och de år då han jagade och gick i gröna manchesterknickers, rutiga strumpor, oljeväst, gubbakeps och rökte pipa. Han är en underhållare och duktig på att berätta historier, han dricker dubbel espresso och byter bil vartannat år. Efter många år som VD och Vice VD på ett stort åkeri är han glad över att ha sagt upp sig och ska gå i pension. Min ofta tjuriga pappa lyser faktiskt som en sol nu.
02 – Min första kärlek
Reklambyrå i London har kommit på en ny affärsidé
Tröttsamt
Apropå egenskaper går det utmärkt att tillförskriva någon sådana. Om man säger en sak om en person tillräckligt många gånger eller utmålar en person för att vara på ett visst sätt har snart alla uppfattningen om att han eller hon är just sådan. Mest effekt har det om man tar en liten egenskap hos en person och förstärker denna genom att alltid påpeka det inför andra genom att skratta, sucka eller varför inte säga rakt ut ” du är så…..”. När andra hör förstås. Man har mycket att vinna på detta. Framför allt framstår man själv som den raka motsatsen. Utmärkt. När snart alla förknippar denna person med denna egenskap behöver man inte jobba så mycket på att sprida ordet längre. Då för ju alla andra budskapet och säger samma sak och påpekar ständigt ”du är så….”. När personen till slut tröttnar och blir irriterad över att ständigt få höra ”du är så….” så fattar ingen någonting. Men du är ju så.
Igår var jag på en föreläsning som bland annat handlade om öppenhet. Om vikten av öppenhet i kommunikation. Men hur sårbar man blir om man delar med sig, eftersom det kan användas emot en. Det är så synd när det händer. Det enda det gör är att folk slutar berätta, slutar ställa frågor och slutar bjuda på sig själva. Fy vad tråkigt.
01 – Om mig
Min man säger att jag är fantastisk, komplex och har perfekt kroppstemperatur. Min mamma säger att jag är svår att leva ihop med. Min pappa säger att jag, precis som han, har ett jävla temperament men som går över fort, och att jag ska akta mig för att gå upp i vikt. Min bästa vän säger att jag är en livsnjutare. Min andra bästa vän säger att man kan berätta allt för mig utan att bli dömd. Min bror säger att jag lagar god mat. Mina danselever säger att jag ger dem energi. Min ridlärare säger att jag måste vara hårdare. De flesta säger att jag är bra på vad jag än skulle ta för mig. De flesta som möter mig tycker att jag är snäll. Ni har sagt det här:
Offensiv öppenhet utan baktanke. Delaktighet. Skärpa. Humör.
Utstrålar styrka och verkar vara en person som når fram till sina mål.
Har koll på malmö. särskilt restaurang-, reklam- och musikkoll…
Fröken med full koll på Malmö.
Hedonism & hemfrid.
Stark, rolig, kunnig.
Social mångkonstnär! Koll på reklam, mat och vad-som-händer-i-staden.
Sanningen är att jag har dålig självkänsla, jag kommer inte ihåg filmtitlar, skådespelare eller låttitlar. Eller viner för den delen. Min hjärna vill inte spara på sådan information. Jag kan faktiskt otroligt lite om musik för att vara en så stor del av mitt liv. Jag vet inte hur man gör när man bara slappnar av hemma, får lätt sockerfall och blir odräglig. Och jag kan inte räkna alla de gånger som jag köpt grillad kyckling, slitit den i stycken och ätit över vasken.
30 dagar
Det som ska bli mest spännande med denna utmaning är om jag verkligen klarar av att publicera ett inlägg om dagen. Det var ett tag sedan om man säger så. Vi hörs nästa år då.
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Vad jag mötte söndag natt….
Vi hade bestämt att vi skulle ge varandra varsin adventspresent för max 100 kronor, jag och T. Jag sprängde budgeten på julkalsonger i London men satte glöggen i halsen när jag kom hem i söndags natt.
Min adventspresent var lampan jag tittat på i månader. Twiggy av Marc Sadler. Där stod den, svart och böjd över soffan. Hur ska jag toppa det till andra advent?
Nej, det är inte vår lya på bilden.