Håll ut i tre år tjejer för då kommer blommorna. Nä, jag bara skoja. Men jag har fått jättefina tulpaner till kontoret idag med ett Puss på för det är vår treårsdag. Själv bjuder jag ut min man på teater med den här beskrivningen.
Hur litet är steget från våldsam passion till livsfarligt hat? Medealand är en modern version av Euripides tvåtusenåriga drama Medea – teaterhistoriens svartaste skilsmässa.
Passande va?
Jag har stått på scen inför 25 000 människor i Kungsparken iförd lösskägg och mimat till den här låten. Det resulterade i en intervju i TV4 och artikel i Svenska dagbladet. Och en helårsprenumeration på Okej.
Plysch
Mitt vardagsrum
Sommarnatt på Amore
I dansstudion på Arnbergs
Landskrona Slott
Mamma och pappas vardagsrum
Forum sal 1, kl 19, måndagar
Malmö Arena
Kims källare i Clarkstone, USA
Jonas tvåa på Gamla Väster
Sommar på Ven
Simons föräldrars kök
Min kvartersklubb i Puerto de Santa María
Johannas rum i Annelöv
Jag har ställt ut min katt. Han är champion. Det avslöjar att jag faktiskt ställt ut honom minst tre gånger för man måste vinna tre tävlingar för att få titeln. Men jag hade ett tydligt mål (jag ursäktar mig här). Jag pluggade och behövde pengar, han hade championspermier och vacker päls. Så det skulle bara vara att para honom och casha in. Men innan han hann bidra till hemförsörjningen började han kissa på mina möbler så att jag fick klippa bord värdesakerna. Så var det med den eran. Någon som vill låna burskynke?
Vad som hänt med kära Pâtisserie David vet jag inte, förhoppningsvis kan man fortsätta att äta deras bakverk vid St Gertrud, men nu tar Vendel över caféet på Moderna muséet. Och det är inte fy skam det heller, som man säger på vanligt svenskt manér när något är bra. I stället för att säga något postivt säger man att något inte är negativt. Det här var inte så dumt. Det var inga dåliga grejer. Det var inte fy skam.
Jag lyssnar oftast inte på musik som gör mig ledsen. Jag stänger av. Därför kommer här en låt som gör mig ledsen av artisten Lars Winnerbäck som jag aldrig lyssnar på och en låt som jag alltid stänger av. Inte för att den är dålig direkt utan mest för att den gör ont. En låt som jag däremot inte stänger av även om den känns långt in är den här med Oh Laura.
