Osäkerhet rådde om jag kommit hem från Montenegro eller inte, men det räckte med en snabb överläggning för att säkra mig om att jag var på Malmömark.
1. Det är snyggt att se ut som en tönt.
2. Det är inte snyggt med speedos och guldkedja.
Efter en snabb etnologisk analys framgår att 1 skrattar åt 2 och 2 skrattar åt 1 och båda har rätt. Inget av ovanstående är egentligen snyggt och någon dag kommer vi, här hemma, förmodligen skratta gott åt modespektaklet som försiggick 2009-1012.
Igår deklarerade mina föräldrar att de tänker köpa foppatofflor. Det togs upp under ordnade former under middagen. Inget större tumult uppstod. Alla parter lyckades enas om att dessa endast ska användas i trädgården och får ej avlägsnas från tomtområdet då detta kan leda till förargelseväckande beteende. Hos andra.
En kväll i Köpehamn började med mina drinkar på kontoret. Ska jag göra något går jag alltid in helhjärtat, sprang hem till mixern på andra sidan torget från Guts & Glory där jag jobbar, och gjorde en grund på gurka, ingefära, citron och massa annat gott till en somrig och lätt gincocktail. Därefter klassikern och min mångåriga favorit,; den härligt röda Negronin, gjord på tre lika delar Martini Rosso, Gin och Campari samt en obligatorisk skiva apelsin.
På andra sidan sundet fortsatte vi med allt från tivoliåk, gammeldanks-shotar i någon bar och fick lyssna på två gatumusikanter som två kollegor dragit med från Ströget till köttbyn för 1000 kronor, och vann därmed tävlingen ”vem kan göra av med 500 danska kronor på bäst sak på en timme”. Förutom att skratta väldigt mycket gjorde vi viktiga saker, som att äta. Jag hade fått äran att hitta en restaurang (med en dags varsel) till alla på jobbet och lyckades få ett bord på Paté Paté med köksmästaren Olle från Malmö. En vinbar med robusta och köttiga rätter. Ja, i samma stil som Bastard på många sätt, men mindre och väldigt intimt. Plankan med godsaker kom fram, en tallrik med rikligt med kött, superfint och mört och rött med så lite tillbehör att köttet får sin plats. Och så en stor kladd Eaton mess, denna mumsdessert för alla som älskar fluffiga saker. Framför allt minns vi vinerna. Eller nej, vi minns inte mycket och jag traskade hemåt barfota med skorna i handen, men vi minns att vi vill dricka dem igen.
Båstadveckan sätter trenderna och det nya är att traska. Inte vaska som förra året (hello old news) utan traska. Det vill säga att beställa champagne, betala och gå. Så himla ansvarsfullt! Man bidrar till barens överlevnad genom ekonomisk support samtidigt som man tar ett samhällsansvar genom denna hälsoekonomiska inställning att inte dricka. Nyktert är inne men man vill ju fortfarande vara kung i baren. Skål.
Ingen vill ju flirta öppet så därför uttalas inte komplimanger eller raggrepliker i öppna sociala medier som twitter och på facebook (oftast). Istället för vad om sägs handlar det om frekvens, graden av visat intresse. Allt är mycket sofistikerat och oklanderligt, kommentarerna är ofta neutrala men ständiga. Flirten avslöjas lättast av ett plötsligt intresse av dina triviala inlägg, som vad du åt till frukost eller har på dig för kläder. som väcker frågan ”var kom du ifrån?”. Ofta är flirtaren ömmande och bryr sig lite så där extra mycket eller har kommentarerna en busig underton. Kanske med en näst intill osynlig hint om att just ni borde träffas. Men ack vad det osynliga kan vara synligt och det är väl det sociala medier handlar om, att göra sig själv synlig och skapa intresse för den egna personen och vad är bättre än att ha ett objekt för denna målsättning. Det är ju dessutom mycket lättare att både flirta och att dra sig ur en flirt, eller att inte stå för den alls om den är näst intill osynlig och man slipper ta det våghalsiga steget att gå fram och säga, ”hej, jag heter ….”. Så bekvämt. Men undrar vad dessa nya beteendemönster egentligen gör med oss. Gör det oss till fegisar och påverkar de digitala rummen de verkliga rummen, hur vi rör oss, vad vi säger, vad vi vågar? Vi är ju vana vid att kunna framställa oss som vi vill och det är lätt att lyfta fram en person som man själv gillar och som man tror att andra gillar bakom väggar av ettor och nollor. Man kan dessutom logga ut när som helst. Jag röstar för mer kött och blod, mer handlingskraft än tafatthet och mer händer än bokstäver på en skärm, mer puls än detta fiskande. Going offline.
Här har ni Skånes bästa krog just nu, döpt efter krögaren själv; Daniel Berlin. Han blev utsedd till årets rising star och har, tillsammans med sin mamma och pappa, förvandlat gamla Brummers krog till en plats där han förverkligar drömmar för våra smaklökar. Den unga kocken kommer från Landskrona, som många i personalen och även flera råvaror på menyn, vilket skänker denna själ lite extra stolthet (har gått i gymnasiet i Landskarona). Vi blir inte serverade några kemikonster utan tas med rakt ner i myllan. Daniel Berlin låter råvarorna tala för sig och serverar allt från råa morötter till syltade granskott. Till skillnad från många fine dining krogar där man är rädd att tappa gaffeln i golvet och dra till sig störda blickar skapar Daniel Berlin och hans gäng en värme i lokalen, trots att färgerna går i kalt vitt och grått, och det här är en krog jag kan rekommendera alla som vill förtrollas av naturen på tallriken. Och vinerna inte att förglömma. Mitt område är dock främst mat varför jag endast nämner vinerna och låter mina uttalanden om dem stanna vid bordet och i mitt minne.
Jordgubbar och vinbär från trädgården och ett fat vackra morötter.
Champagne, Larmandier- Bernier, NV Blanc de Blancs, 1er Cru, Vertus
En tallrik där allt går att äta, från blommor och färska spröda broccoli till vaktelägg och ättiksfläsk. Fortfarande champagne.
Gös med friska smaker av mild gurka och pepparotsväxt.
Dryck: Chardonnay, ”La Pietraia”, Cefalicchio, Puglia, 2009.
Jylländsk hummer som var en dröm med bland annat syrliga syltade granskott, vilket var en av mina favoriter när jag var liten att plocka från träden direkt och äta. Dryck: 2010 Chemin de la Brune Rose, L´Anglore, Eric Pfifferling
En av mina favoriträtter under kvällen är så enkel och så fin. Här har vi olika varianter på blomkål och gud vad stekt blomkål är gott. De fina blommorna är marviol.
Torsk från fiskebyn där min familj bor, Borstahusen, som var så fin att den skivade sig själv. Till den, vilda vackra blommor och lätt sky.
Dryck: ”Le temps de cerises”, Axel Prufer, Chardonnay
Vi gissade nästa rätt och började prata om ägg med inlevelse. Köket gjorde oss inte besvikna. Jo visst kom det ett ägg. Här ”skummigt” med spenat, våtarv och korn. Jag älskar verkligen sådana här rätter. Dryck: Champagne, Charles Dufour, NV Bulles de Comptoir, Landreville,
Min absoluta favorit för kvällen. Och i år! Det här är rödbetor, mjuka fulla av smak, i olika former samt portlak och sagogryn . Helt fantastisk med roliga texturer och genuina söta smaker. Rött i glasen, Le Cousin, Vielles Vignes Grolleau, Olivier Cousin
Så här små är egentligen alla rätter. Så självsäkert att servera killingen så här, uppskuren i matsalen av köksmästaren själv. Till den får vi bland annat fin Karl-Johansvamp.
Harsyra åt jag mig lyrisk på som liten i skogen när jag och mamma gjorde våra vanliga vandringar. Det är också min favorit i denna rätt eftersom jag inte är så förtjust i rimmat. Här en griskind och bär. Dryck: Remy Poujol, ” Le temps fait tout”, 2009, Languedoc
Ostar från Vilhelmsdal. Här börjar minnet bli suddigt. Minns den jag tyckte minst om, en bäsk färskost och resten mest som en underbar doftfabrik. Vinet däremot nomnomnom. Macon- Villages ” Quintaine”, Guillemot- Michel
En sallad på hallon och citronmelliss skars upp vid vårt bord med en härlig sorbet. Dryck: Bera, Moscato d´Asti
Sista rätten innan cognagen fick smälta maten var en yogurt med tunna pigga skivor fänkål och söt kavring. Man ser mer och mer desserter som korsar smaker som vi är vana vid i huvudrätter, örter, grönsaker och bröd. Detta är ett exempel på när det passar utmärkt. Dryck: Chateau tour Gris, Ze Bulle, ”Zero Pointé
Mitt senaste år sköljde nyligen över mig som en våg. Inte bara en. Stora vågor av minnen sköljde över mig och jag fick flera hårda kallsupar som trollade fram en förbluffande ilska över saker som har hänt och saker som har sagts. Men vem ska jag vara arg på, någon annan eller mig själv för att ha stått kvar i den take-it-or-leave-it-situation som jag befann mig i. För om man blir ledsen över något och får svaret ”det är ditt problem om du uppfattar det så” finns det bara en situation att välja på. Inga alternativ än att acceptera eller inte. Man ska inte ångra något har jag hört. Allt man är med om har en anledning. Jag längtar efter att se anledningen till att jag valde take it. Kanske för att jag hoppades att det var bättre leave-it.
Vackra västkusten i vackra färger, och vackert hus med vackra människor. Två dygn i solsken och regn om vartannat, kalla hasvdopp i stora vågor, stekande hetta mellan hustak, arkitektritade hustak och inredning som hamnar i magasin. Öl, Tinto de verano och massor av mat. Långa promenader, musik och gitarr. Skratt och skratt och gud vad jag behöver skratt.
